HUR orkar man ha barn så många barn är en fråga vi ofta får.
Folk som har ett eller två barn förundras hur man orkar ta hand om flera.
Jag måste säga att för min del hade jag kunnat ha tio småbarn. Inga problem! Eller jo lite problem är det ju såklart. Det är det alltid med barn.
Det jag vill ha sagt är att det är först nu när vi har barnen i helt olika åldrar som jag tycker att det känns att det är några stycken i vårt goa gäng.
När vi hade bara små barn var det liksom mer enkla saker som tog tid och ork i anspråk. Mycket tvätt eller mycket trots och så. Kvällarna var ju ganska lugna eftersom våra barn alltid lagt sej i bra tid. Visserligen har de gått upp ganska tidigt i gengälld. Men man vinner mycket av att få ladda på kvällen.
Anledningen till att jag skriver om detta är att det blev så uppenbart idag, allt det här.
Michaela var ju, som vanligt en fredag, ute med kompisar igårkväll.
Eftersom jag är en hopplös hönsmamma så kunde jag ju inte somna förrän hon kommit hem.
Trött som bara den var jag eftersom jag inte sovit ordentligt på jobbet natten innan.
Men sova innan hon kommit hem skulle jag INTE!
Jag visste ungefär var hon var och med vem för hon är superduktig på att höra av sej via sms när hon är iväg, men jag väntade iaf.
Strax innan kl 1 kom hon insmygande och undrade vad 17 jag gjorde vaken.:-)
Så då kunde jag ju äntligen somna gott.
Hade vi nu som vanliga svenssonar nöjt oss med ett eller två barn med sådär lagom åldersskillnad på två-tre år så hade ju alla sovit till långt ut på förmiddagen och allt hade varit typisk helg. Eller hur?
Dock inte i hulliganfamiljen i detta hus.
4.45 slår Emilio upp de stora bruna och ber om att få titta på barnprogram.
Behöver jag tillägga att jag varken var pigg eller lycklig då?
Pappan till dessa stollar snarkade lika gott kl 4.45 som han gjorde kl 1 och vaknade endast för att ta emot sin dagliga morgonkram från Emilio i byte mot fjärrkontrollen.
Emilio fick nöja sej med barn-tv i vår säng ett par timmar, faktiskt.
Tro nu inte att detta ska föreställa gnäll, för så är icke fallet. Bara ett mycket tydligt exempel på dårskapen det är att ha fem barn i så olika åldrar. För lite dåraktigt är det allt att utsätta sej för att skaffa barn alls. Och att göra det gånger fem är ganska rejält galet.
Men förbaskat roligt också!
Efter denna tidiga morgon var det dags för innebandymatch i vanlig ordning.
Michaela var det som skulle spela idag och det var match i Hässleholm. Vi bestämde oss för att följa med både jag och Ronnie. Trevligt att ta små stunder att umgås med bara ett barn ibland.
Matchen förlorades och Michaela, som är målvakt var på ett särdeles dåligt humör på vägen hem. Och inte blev det bättre för att jag sa något om att ta eget ansvar och sånt där i samband med detta.
Säger bara: -shit pommes vad en sextonåring kan vara arg och sur!
Men det gick över senare när hela familjen lagade tacos tillsammans och hade skrattfest vid matbordet. Kusin Julia är väl fortfarande i chock kan jag tro. Hon är ju van vid att de är två vid matbordet.
Och som kvitto på att jag är en ganska kontrollerande, men ändå ok mamma fick jag nu ett sms från min tokiga sextonåring som är på vift idag igen.
Nu är vi på väg till ...., bara så du vet var jag är. :-) Kram
Det är så att jag blir varm i hela hjärtat!
Kramar Helena
En kommentar jag ofta fått för att jag har tvillingar är:
SvaraRaderaÅåå, vad jobbigt det måste vara, jag som knappt orkar med EN!
Men alltså, har man något val? Klart man anpassar sig när man väl fått beskedet att man väntar två på samma gång. Och visst kan det vara jobbigt ibland, när man känner att man inte räcker till. Som t ex när båda är sjuka i magsjuka, eller när maken jobbar sent skift och man måste natta själv en hel vecka utan avlastning, om man själv är sjuk osv.
Men vi har ändå haft en väldig tur som blivit välsignade med två underbara individer som sover bra om nätterna, aldrig varit speciellt komplicerade, de är friska och förgyller våra dagar. Maken och jag kände ändå att vi ville skaffa fler barn så nu är ju nr 3 på g i maj. Men ingen av våra syskon/föräldrar frågade någonsin om vi ville skaffa fler barn. För för dem var det tydligt att vi redan uppfyllt normen med 2 barn. Så några blev chockade när vi sa vi väntade igen.
Nu har jag sagt att 3 blir alldeles lagom eftersom min kropp inte tycker om att vara gravid med kräkningar och diabetes som följd men man glömmer fort. Så jag ska ALDRIG säga ALDRIG!
Jag tycker det verkar mysigt med en stor familj och jag följer Annorlunda Familjen på tv 4 slaviskt.
Kram Vikkan
Härligt att ni ska ha en liten trea!
SvaraRaderaTvilllingar verkar så mysigt och samtidigt jobbigt, men i det fallet har man ju inget val, som du säger.
Att skaffa flera efter varandra är ju mer ett medvetet val.
Känner precis igen det du skriver. Har man uppfyllt normen med två eller möjligen tre, så ska man vara nöjd.:-)
Hade jag haft mindre ångest och foglossning under mina graviditeter hade vi kanske också haft tio ungar. Åh vad det hade varit härligt! Men jag är inte heller riktigt gjord för det där med graviditet och barnafödande så jag stannar efter sex förlossningar.;-)
Kram