En bra dag, trots allt.

Jag är helt imponerad av vilken respons och bekräftelse man kan få genom internet!
Och tacksam för alla fina människor jag har omkring mej och min familj.

Skrev inlägget om vår lilla Emilia i förmiddags och skrev även i statusrutan på facebook med länk hit till bloggen.
Under dagen har jag fått över 30 kommentarer med hjärtan och kramar från vänner och släktingar.
Har även fått fina kommentarer här i bloggen.
Om ni bara visste vad jag blir glad och rörd!
Det blir liksom så uppenbart att folk bryr sej när det hamnar svart på vitt.

Jag har överlevt även denna årsdagen, hittills, och den har varit fin.
Medan Ronnie, Michaela, Alicia och Nikita åkte till Ängelholm och gick på bio med kusin Julia, passade jag och småttarna på att fika med bästaste Anna-Ida och söta Teolin.
Tjejerna och Ronnie tittade på Narnia och alla var glada och nöjda när de kom hem igen.

Jag och Anna-Ida har inte träffats ordentligt på ett tag så det var mycket prat och skratt.
Vi har en speciell vänskap som inleddes för många år sen.
I ålder är hon närmare Michaela än mej, men i vänskap kan man inte räkna år.
När man kikar in i en av sina bästa vänners blogg och finner ord som dessa så kan man inte annat än at känna sej älskad.
http://truckerfrun.blogspot.com/2011/01/antligen.html


Kvällen ägnas nu åt packning inför morgondagens Göteborgresa.
Tidigt imorgonbitti ger vi oss av och spännande ska det bli!
Jag är mest nervös för att jag, som helt ovan vid att vara någon annanstans än hemma, ska klara att ta mej omkring till olika hallar med kollektivtrafik.
Men det ska nog gå bra.
Jag har en bra guide som jag också ska sova hos och hon har lovat att lära mej allt hon kan.
Tackar för detta, Cristina.:-)
Tur att Michaela och Alicia bor och åker med sina lag. Då kommer iaf de till rätt plats i rätt tid.:-)

Vi får se hur mycket jag kan skriva här när vi är borta. Hoppas jag kan få till någon rad iaf.

Kramar Helena