~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Hej!

Välkommen till min blogg!

Här kan du läsa om mitt liv med mina små hjärtan, som numera är sex till antalet,
och det stora hjärtat jag är gift med.
Kommentera gärna :-)

Kramar Helena




~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~




måndag 31 januari 2011

Från det ena till det andra

Idag var det en sådan där dag då det gick i snabb hastighet från det ena till det andra. Och fler sådana är det bli den här veckan. Bara det blir någon pausdag emellanåt så går det ganska bra.

Förmiddagen tillbringade jag och småttarna på öppna förskolan.
Jisses vad sura de blev när vi var tvugna att köra hem lite innan det var slut. Vanemänniskor är de minsann. Precis som sin mamma, gissar jag.;-)
Hem en snabbsväng för lite mat och sen vidare för mej med Michaela till barnläkaren i Helsingborg.
Där gick det ganska snabbt och efter en provtagning som, i vanlig ordning, höll på att sluta i svimningsattack åkte vi en liten sväng till min snälla, goa farmor.

Efter begravningen i fredags fick jag ett väldigt stort behov av min farmor.
En påminnelse om att verkligen ta hand om henne medan jag har henne kvar hos mej.
Ja, jag tycker nog att jag egentligen gör det ganska bra redan, men vill verkligen att hon ska känna att hon betyder hur mycket som helst för mej.
Farmor hade besök av tre söta tanter och de babblade på och fikade på goda kakor. När vi åkte därfrån var vi så fulla av kakor så det räcker till för länge framöver.:-)

Sen bar det iväg hemåt för att Alicia skulle hinna i tid till sin innebandyträning.
Men väl hemma var det ändrade planer och träningen hoppades över.
Michaela gav sej som vanligt ner till fritidsgården.

Nu sover hela högen av barn, utom fröken duracell som högljutt protesterar. Hon vill inte sova uppe hon vill sova neeeere!!

Som avslutning på dagens text bjuder jag er på dagens outfit på småttarna.
Vet att inte alla som läser här är intresserade av denna del, men ni får blunda om ni vill.;-)



Kramar Helena

söndag 30 januari 2011

De här barnen är våra. Det är helt sant och helt underbart!












Gårdagen

Igår var det en sån där lugn och skön lördag där ingen skulle iväg, av barnen.
Ronnie jobbade fredagsdygnet och kom hem på lördagsmorgonen.
Lite ärenden uträttades och middagen lagades gemensamt av flera i familjen. Mysigt!

Anjelin tillbringar en hel del tid vid bordet med olika ritböcker och pennor. Hon försöker skriva för fullt. Det är så roligt att se hur utvecklingen skenar iväg och de bara lär sej en massa för att tiden är inne. Till hösten ska hon ju börja skolan, den lilla hönan.


På kvällen var det jobbdags för mej och det var därför bloggandet uteblev.:-)

Kramar Helena

fredag 28 januari 2011

Saknad

Idag var jag på begravning av min morbror Leif.
Det var en fin begravning, med så väldigt passande och fin musik.
Jag tycker egentligen illa om att gå i kyrkan, sen vi begravde vår lilla Emilia. Men det går bättre och bättre ju längre tid det går.
Att sitta i kyrkan och lyssna på fin musik och fundera på livet är ganska givande egentligen.
Det är hemskt att behöva begrava någon alls och fruktansvärt för de som är närmast. Jag skulle vilja låta de slippa.
Tänker på Leifs barn och på min lilla mamma och hennes syster.
För min egen del blev sorg och saknad så väldigt påtagligt när min mormors syskon gick fram till kistan för att säga farväl till sin systerson.
Min mormor dog för tre år sen och saknaden är så stor. Hon fanns alltid och hon var världens bästa mormor!
Hennes syskon är så lika henne. Det blev nästan spöklikt.
Å vad jag vill ha henne tillbaka!

Här är jag och mormor.
Denna bilden är tagen på Emilios dop och det är mormor, mamma, jag och Emilio på den.
Begravningskaffet blev väldigt trevligt. Märkligt att det ska till en så här ledsam anledning för att vi ska träffa våra släktingar. Detta får det bli ändring på!
Kramar Helena

torsdag 27 januari 2011

Mitt hem är min borg

Vi köpte vårt hus, eller ett torp var det mer, för drygt 12 år sen.
Ett torp med två sovrum och ett tv-rum och något som kallades kök.
Badrum existerade inte. Inte heller varmvatten.
Men vad gjorde det?
Man kan väl bo så ett litet tag och göra vid det?

Oj, oj, oj vad vi var unga och oerfarna!
Det har tagit måååånga år att få huset som vi vill och än är vi inte klara.
Men vi ångrar oss inte! Iaf inte varje dag eller de flesta dagar.;-)

En dag ska jag leta fram bilderna som är tagna på vårt hus som det såg ut när vi köpte det och bilder på vårt arbete.
Idag får det räcka med en liten lista på delar av vårt arbete.

Vi har:
Kopplat in varmvattenberedare
Grävt ner trekammarbrunn
Kopplat in toastol
Breddat huset
Höjt huset med nya takstolar
Satt in en trappa upp till ovanvåningen
Tilläggsisolerat hela huset
Klätt om hela huset ( ja ja snart då;-))

Och en massa massa mer som jag bara inte kommer på just nu.

I 13 månader var vi utan toa och använde utedasset. Kallt som attan var det på vintern, men det funkade ändå helt ok.
I..... ja håll i er nu.... 5 år! var vi utan dusch. Ja det är sant!
Vi duschade hos vänner, på jobbet och ja lite varstans där det erbjöds.
Barnen var så små då så de fick bada i vasken eller i en balja på köksgolvet.

Så med detta tror jag ni förstår att vi uppskattar vårt hus väldigt, väldigt mycket nu när det närmar sej ett färdigt hus. Vi har projekt som fortfarande inte är färdiga, men nu är det mer färdigt än innan iaf.

För 1½ år sen gjorde vi vårt nya kök och det är nog det jag är allra gladast för. Jag tillbringar mycket tid där. Gillar att laga mat och baka.
Jag har gjort det ändå fast det gamla köket var knappt existerande, men nu är det ju hur fint som helst!

Idag när jag skulle göra middag fixade jag i ordning lite på bänken under tiden.
I det gamla köket fanns inga bänkar så nu njuter jag av att kunna pynta lite.
Fotade så att ni får se hur jag tycker att det ska se ut i mitt kök när det är fint.
Är inte så modern utan gillar naturnära färger och ärvda saker.

Här är min fina hörna i mitt fina kök.
Alla ni som varit i mitt gamla kök -- förstår ni min glädje?

Nu när jag tycker att det är fint hemma hos oss så är det ännu roligare att göra ännu finare.
Tex att pryda bordet med en bukett tulpaner.
Titta bara så fina de är!!
Och när det står tulpaner på bordet då är julen slut och våren närmar sej.
Åh vad jag längtar!!!
Kramar Helena

onsdag 26 januari 2011

Gympadojjor till småttarna

Fick hem barnens fina gympaskor idag, så nu kan våren gärna komma.
Skorna är från hummel och är stencoola!

Emilios


Anjelins

Hoppsan!

Jag missade visst att skriva här igår.
Jobbade på kvällen, så jag ser mej själv som förlåten.:-)
Det hände heller inget märkvärdigt som var nödvändigt att föreviga här.

Dagarna bara rusar iväg med alla aktiviteter och de vanliga sysslorna i livet.

Ronnie var med småttarna på barngympan igår. Det är inte varje dag han är med på sånt, kan man säga. Tror inte han har varit med alls, faktiskt. Iaf inte ensam.
Men alla var glada och nöjda med detta och han vill gärna göra om det.
Så lätt gick det att lämna ansvaret för något till någon annan. Jag som tycker att det är så svårt. Men jag skulle jobba och var tvungen.
*klappar mej själv på axeln och berömmer*

Idag jobbade jag till fram på eftermiddagen.
Resten av dagen har tillbringats i hemmet med familjen görandes absolut inget.
SÅ skönt!

Nu kom två tonåringar hem från fritidsgården och ska väl babbla öronen av sin mamma och pappa. :-)

Kramar Helena

måndag 24 januari 2011

En vanlig vardag

Det är vad det är idag.

Inledde dagen med ett besök på öppna förskolan. Det är alltid lika trevligt både för mamman och barnen.
När vi kom hem var det dags för mat så jag gjorde lite pannkakor. Hade en himla snygg medhjälpare till det.:-)


Eftermiddagen ägnade vi åt att slappa i soffan till en film och leka.

Sen drog ruljansen igång.
Packa ut småttar i bilen.
Hämta Alicia vid skolan.
Hem så att hon får äta.
Packa ut småttar i bilen igen.
Köra Alicia till träning i Klippan.
Under tiden kom Nikita hem från MÄX, som är de större barnens alternativ till kyrkis.
Snälla fröken där, kör henne hem när det kör ihop sej för oss.
Hem igen från träningen.
Fixa kvällsmat och lägga småttar.
Hämta Michaela på fritidsgården.

Ja, så här ser en eftermiddag/kväll ut i det här hemmet om en av oss jobbar och den andre ska fixa rubbet.
Det funkar bra, med lite hjälp av andra ibland. :-)

Tur att inte alla veckans dagar ser ut såhär.

Kramar Helena

söndag 23 januari 2011

Slappesöndag med sovmorgon

Lurade!
Sovmorgon finns inte i detta hemmet.:-D
5.15 vaknade det lilla monstret idag.
Han gav pappan den obligatoriska kramen för att få fjärrkontrollen och tittade sen på barn-tv tills resten av familjen orkade vakna.

Fast slappat har vi gjort den största delen av dagen.
Barnen har titta på en del film och myst i soffan. När kusin Julia är på besök vankas det nämligen oftast ett filmkalas utan dess like. Hon brukar ha med sej lite filmer och har oftast de nyaste, roligaste att bjuda på.

Michaela har spelat innebandy idag med. I Bjärred denna gången och idag blev det vinst.
Så med andra ord hade vi en gladare tjej här idag än igår.:-)

Var en sväng inom Anna-Ida idag och babblade lite. Alltid trevligt.

Så slappesöndag har det varit, fast utan sovmorgon.
NU laddar vi för en ny fullproppad vecka.

Kramar Helena

lördag 22 januari 2011

Trött är bara förnamnet

HUR orkar man ha barn så många barn är en fråga vi ofta får.
Folk som har ett eller två barn förundras hur man orkar ta hand om flera.

Jag måste säga att för min del hade jag kunnat ha tio småbarn. Inga problem! Eller jo lite problem är det ju såklart. Det är det alltid med barn.
Det jag vill ha sagt är att det är först nu när vi har barnen i helt olika åldrar som jag tycker att det känns att det är några stycken i vårt goa gäng.

När vi hade bara små barn var det liksom mer enkla saker som tog tid och ork i anspråk. Mycket tvätt eller mycket trots och så. Kvällarna var ju ganska lugna eftersom våra barn alltid lagt sej i bra tid. Visserligen har de gått upp ganska tidigt i gengälld. Men man vinner mycket av att få ladda på kvällen.

Anledningen till att jag skriver om detta är att det blev så uppenbart idag, allt det här.
Michaela var ju, som vanligt en fredag, ute med kompisar igårkväll.
Eftersom jag är en hopplös hönsmamma så kunde jag ju inte somna förrän hon kommit hem.
Trött som bara den var jag eftersom jag inte sovit ordentligt på jobbet natten innan.
Men sova innan hon kommit hem skulle jag INTE!
Jag visste ungefär var hon var och med vem för hon är superduktig på att höra av sej via sms när hon är iväg, men jag väntade iaf.
Strax innan kl 1 kom hon insmygande och undrade vad 17 jag gjorde vaken.:-)
Så då kunde jag ju äntligen somna gott.

Hade vi nu som vanliga svenssonar nöjt oss med ett eller två barn med sådär lagom åldersskillnad på två-tre år så hade ju alla sovit till långt ut på förmiddagen och allt hade varit typisk helg. Eller hur?

Dock inte i hulliganfamiljen i detta hus.
4.45 slår Emilio upp de stora bruna och ber om att få titta på barnprogram.
Behöver jag tillägga att jag varken var pigg eller lycklig då?
Pappan till dessa stollar snarkade lika gott kl 4.45 som han gjorde kl 1 och vaknade endast för att ta emot sin dagliga morgonkram från Emilio i byte mot fjärrkontrollen.
Emilio fick nöja sej med barn-tv i vår säng ett par timmar, faktiskt.

Tro nu inte att detta ska föreställa gnäll, för så är icke fallet. Bara ett mycket tydligt exempel på dårskapen det är att ha fem barn i så olika åldrar. För lite dåraktigt är det allt att utsätta sej för att skaffa barn alls. Och att göra det gånger fem är ganska rejält galet.
Men förbaskat roligt också!


Efter denna tidiga morgon var det dags för innebandymatch i vanlig ordning.
Michaela var det som skulle spela idag och det var match i Hässleholm. Vi bestämde oss för att följa med både jag och Ronnie. Trevligt att ta små stunder att umgås med bara ett barn ibland.
Matchen förlorades och Michaela, som är målvakt var på ett särdeles dåligt humör på vägen hem. Och inte blev det bättre för att jag sa något om att ta eget ansvar och sånt där i samband med detta.
Säger bara: -shit pommes vad en sextonåring kan vara arg och sur!

Men det gick över senare när hela familjen lagade tacos tillsammans och hade skrattfest vid matbordet. Kusin Julia är väl fortfarande i chock kan jag tro. Hon är ju van vid att de är två vid matbordet.

Och som kvitto på att jag är en ganska kontrollerande, men ändå ok mamma fick jag nu ett sms från min tokiga sextonåring som är på vift idag igen.

Nu är vi på väg till ...., bara så du vet var jag är. :-) Kram

Det är så att jag blir varm i hela hjärtat!

Kramar Helena

fredag 21 januari 2011

Utlovad bild

Nu äntligen har jag lyckats fånga iaf en tös med nyfärgat hår.
Här är resultatet efter att Michaela först klippt sej, sen fått håret blondare och rödfärgat av mej.
Vi är båda helt nöjda.




Igår var Ronnie hos frissan. Han brukar få det klippt i tuppkam, gärna med rakade mönster på sidorna. Det gjorde han även denna gång.
När vi kom hem blev jag sugen på att prova göra mönster på Emilio, som också har tuppkam.
Här ser ni resultatet på far och son.:-)
Det är alltså bara sonens streck jag åstadkommit.



Idag har jag jobbat och sen varit på citygross och månadshandlat.
Att ta hem månades mat är ett tungt arbete och idag fick Ronnie snällt följa med och hjälpa till. Ganska mysigt att ha lite tid tillsammans utan barn också, även om man bara är och handlar mat.

Den här helgen har vi besök av barnens kusin, min systerdotter.
Hon är lika gammal som Nikita och de har väldigt roligt tillsammans.
Det är så mysigt att få ha hand om den goa ungen också!

Och så är det fredagkväll och tonåringarna är på byn som vanligt...
Alicia har förstås kommit hem redan. Hon hämtas senast nio på fredagkvällar när hon är på fritidsgården.
Men Michaela är fortfarande på vift. Eller ja, på vift är väl en överdrift. Jag vet ju var hon är, men för min del hade hon hellre fått vara hemma. ;-) Åh att man måste släppa taget om sina barn! Fullständigt onödigt, det där!;-)
Allvarligt talat så är det jätteroligt att hon har vänner och är ute och har roligt, men jag kommer nog aldrig att vänja mej.
Det är tur att hon är så snäll mot sin mamma och smsar mej ibland så att jag inte får totalkolaps.

Nu är klockan 22 och lugnet lägger sej här.
Dags för nåt litet gott godis eller chips, kanske?
Får se vad det blir.

Kramar Helena

torsdag 20 januari 2011

Några små ord...

... får jag väl skriva här idag.

Dagen har mest ägnats åt att uträtta lite ärenden och sen jobba.

När vi var i byn idag så var det en väldig rörelse igång mitt i centrum, vid polishuset.
Vi var tvungna att stanna och titta lite. Har aldrig sett så tungt beväpnade poliser och inte så många. Massa fordon, poliser och attiraljer.
Det var tydligen någon som förmodades tagits som gisslan.
Därför allt detta pådrag.
Det visade sej sen inte riktigt stämma, men de tog det säkra före det osäkra.

Inte varje dag det händer något i våran håla, så vi får väl tacka och ta emot.;-)

Kramar Helena

onsdag 19 januari 2011

En helt ointressant dag

I förmiddags var vi på öppna förskolan och det var lika trevligt som vanligt.
Sen har inte dagen bjudit på mycket fler trevligheter.
Det har bara varit det vanliga.
Dammsuga och sånt som hör till.:-)



Någon bild på de nyfärgade damerna blir det inte heller idag. Det glömdes bort.



Michaela var på mässa i Göteborg hela dagen och sen direkt på fritidsgården.
När jag hämtade sa jag fel saker. Typiska mammasaker och då blev hon typiskt tonårssur.
Så vi börjar på ny kula imorgon.:-)



Ni får en dagensbild på småttarna sålänge.
Katvig det mesta. Bara jeansen och jeanskjolen som inte är det.
Och de, inte så snygga, mockasinerna....




Har varit flitig och lagt ut lite auktioner på tradera också idag. Ska man handla får man ju sälja.;-)
Kramar Helena

tisdag 18 januari 2011

Blandad kompott

Det är vad det blev av denna dagen.



Först personalmöte på jobbet. Det var extra trevligt eftersom vi firande en jobbkompis som fyllde år.

När jag kom hem stod det nylagad middag på bordet.

Duktig man jag har. Han kan om han vill.:-)

Medan jag var på jobbet var Anjelin på kyrkis.

Det är också en sådan där bra uppfinning för de barnen som inte är på dagis.

De får komma dit 2½ timme två dagar i veckan. Utan föräldrar och det är sååå spännande och roligt! Där leker de, pysslar och sjunger i en liten lagom grupp och två fröknar.

Barn som är fyra och fem år får gå där och vi tycker att det är en superbra övning inför skolstarten.



På eftermiddagen bestämde vi oss för att prova på barngymnastik som ska starta här i byn. Barnen ska vara mellan tre och fem år och det passar ju oss perfekt.

Våra småttar stortrivdes och gympade som bara den.

Blir till att fortsätta åka dit, märkte jag.



Nikita har hunnit spela i orkestern och Michaela har tränat innebandy ikväll också.



Nu innan de större barnen gick i säng så färgades det lite hår här också.

Michaela var och klippte sej innan idag och då måste det ju också färgas.

Snåljåpen till mamma här betalar inte folk för att göra sådant utan gör det själv.

Först blonderade vi allt och sen gjorde vi lite rött i underhåret. Det blev färg över så vi kladdade en slinga på Alicia med.:-)



Ska se om vi kan bjuda på bilder imorgon kanske.



Kramar Helena

måndag 17 januari 2011

Läkarna i Lund...

... får massor av fina, röda rosor av mej!

Nikita kom hem från skolan en dag i början av september och klagade på värk i benen. I lårmusklerna gjorde det ont och det var SÅ synd om henne.
Vi tyckte hon kändes lite varm och skyllde på feber.
Dagen efter var hon feberfri men klagade fortfarande på ont i benen.
När detta pågått i några dagar gick vi till läkaren här i byn med henne. Där visste de inte vad de skulle göra åt detta utan skickade oss direkt till barnakuten i Helsingborg.

Efter flera turer i Helsingborg med provtagningar och alla sorters undersökningar de kunde komma på skickades vi vidare till rematologen i Lund.
Vid detta laget hade man konstaterat att sköldkörtelvärdena inte var helt ok, men inte så dåliga att det skulle medicineras. Dock visste man inte om problemet med sköldkörteln orsakar värken.
Värken har hon alltid. Ibland har hon mycket ont, ibland mindre.

Vi kom till rematologen i Lund med stora förhoppningar om en lösning. Det gör så ont i mammahjärtat (och förmodligen pappahjärtat också) att se sitt barn ha så ont. Det är en sådan tur att Nikita är en så enkel och glad tjej som hon är. Visst säger hon att hon har ont, men ingen kan påstå att hon är gnällig.
Med tunga steg gick vi ifrån två besök i Lund utan lösning. De hade nästan kunnat få säga vad för någon anledning som helst. Ovissheten är hemsk!
Jag fullt införstådd med att det är mycket värre att få ett tungt besked angående sitt barn, såklart. Men i vår värld var detta tungt.
Det konstaterades dock att värken inte är reumatisk.

Nåväl. Läkaren Bengt, har verkligen gjort vad han kan för att hjälpa oss. Vi har träffat sjukgymnaster som ska hjälpa henne att bibehålla rörligheten i benen. Den har hon kvar trots att hon vissa dagar har riktigt svårt att röra de ordentligt.
En kurator har tittat förbi ett par gånger. Förmodligen för att kolla så ingen mobbning eller problem hemma ligger bakom.
MR på benen har gjorts och resultatet där var helt ok.
Ultraljud på sköldkörteln har också gjorts och den var förstorad.
Eftersom det enda som fanns att anmärka på var sköldkörteln skickades vi nu vidare till en läkare som är specialist på detta.

SÅ idag har vi varit hos läkaren Anneli.
Läkaren Bengt, är helt fantastisk, så jag förväntade mej en kassare läkare idag. Jag menar, en sådan respons kan man väl inte få hos hur många som helst?
Men hon var toppenbra, hon med!

Resultatet av dagens besök är att Nikita ska käka levaxin varje dag. Troligen livet ut. Detta gör Alicia också, så lite vana har vi.
Om en månad ska vi pratas vid och se hur Nikita har det och då ska nya prover vara tagna för att se hur behandlingen funkar.
Det var ett bra samtal med sakliga frågor utan dravel.:-)

Läkaren Bengt, ville att vi skulle komma inom rematologen när vi varit på endokrinavd, som det heter. Bara det är proffsigt och omtänksamt.
Vi gick dit och jag förväntade mej att han ville avsluta vår kontakt där nu när vi kommit till en annan avdelning. Kändes lite hopplöst eftersom man ju inte vet var värken kommer ifrån.
Men där hade jag fel!
Han ville bara veta vad de sagt, kolla hur Nikita mådde och tala om att vi skulle komma tillbaka om två-fyra veckor.
Han ville också kolla om det var nytt inbokat möte på endokrinavd för då skulle de ju synka besöken.

Jag säger bara att just nu är jag så väldigt nöjd med de kontakter vi har med sjukvården. Den må vara kass i många avseenden men vi har blivit så bra bemötta och är så nöjda!
Nu känns det som att vi har lite hopp för att Nikita ska slippa ha ont. Kanske har det inte med sköldkörteln att göra, men då har hon ändå en massa duktiga människor till hjälp där i Lund.
Levaxinet kommer ju att göra någon nytta. Sköldkörteln är en lurig en och kan ställa till med symtom som man inte ens uppmärksammat förrän de försvinner.

Så håll nu alla tummar ni har för vår allra bästaste Nikita.

Kramar Helena

Äntligen är öppna förskolan igång igen!

Det är väldigt bra uppfinning det där med öppna förskolan!

Vi i vår familj, eller mest jag och Ronnie då, har valt att inte ha våra barn på dagis.
Vi vill själva fostra våra barn och själva se deras fina framsteg. Och baksidorna får vi ju ta på köpet.;-)
Nu vill jag inte kritisera de som har barnomsorg till sina barn, för alla gör sina val efter sina behov och önskningar.
När våra två äldsta barn var små kunde vi inte alltid välja utan de har varit lite grann på dagis när det behövts. Men när vi fått Nikita, och efter det, har vi haft möjlighet att göra detta, förr oss, alldeles underbara val. Vi jobbar båda två, men inte samtidigt. Det funkar toppenbra för oss.

Man får en hel del kritik angående ett sådant här val.
Det vi främst får höra är att barnen behöver vara på dagis för att bli sociala och att de behöver vara där för att hänga med bra i undervisningen i skolan.
Kan nu med, facit i hand, säga att det verkligen inte stämmer!
Nikita är tio år och går i fyran. Har inga som helst problem inom några områden alls i skolan.

Det blev en väldans lång parentes innan jag kom till varför öppna förskolan är så bra. Typiskt mej!
Eftersom vi valt att ha barnen hemma är det ju vårt ansvar att se till att de får den stimulans och sociala träning de behöver. Och det är där öppna förskolan kommer in.
Där har de lite sångsamling, lite pyssel och mycket lek.
Man lämnar inte barnen där utan man ska vara där tillsammans med sina barn. Och det är en vinst även för föräldrarna, tycker jag.
Vi är ett gäng mammor som har gått där med våra barn ganska länge nu. Jag längtar lika mycket som barnen dit, för att träffa mina vänner där.:-)

Visst har jag väl nämnt mina vänner i "tetantsgänget"?
Det är gänget med mammor från öppna förskolan som också träffas då och då utan barn. En kväll ibland på en pizzeria i byn eller liknande. Bara att få sitta ner och äta tillsammans med goa tjejer och prata en massa skit. MYCKET trams blir det och roligt är det!

Idag var vi iaf där och lekte. Tyvärr är Emilio fortfarande inte riktigt frisk så han fick vara hemma med Ronnie.
Anjelin tyckte det var toppenkul där, som vanligt.

Nu ska jag agera frisör till en av Michaela och Alicias kompisar. Återkommer till bloggandet lite senare ikväll.
Kramar Helena

söndag 16 januari 2011

Redan bloggskadad

Det kan man nog kalla mej.:-)

Idag, på jobbet, så satt jag och funderade på om hur jag skulle formulera lyckan jag kände just då.
Jag vill ju inte att min blogg bara ska handla om barnen och deras kläder.;-)
Även om de båda ämnena tar mycket av min tid och tankeverksamhet och är väldigt trevliga att tänka på.
Jag vill ju också dela med mej av mina tankar och funderingar, som ibland spårar iväg rejält. Men jag gillar att tänka och reflektera på saker i mitt liv.
På tal om barnen, så blev det bara en kräkning till igår och sen inget mer. Idag har Emilio feber istället. Får se vart hän det barkar med det.

Min man brukar säga att han får ont i huvudet av att tänka, så han låter bli.
Ibland tror jag han har rätt.
För visst får man lite huvudvärk av att grubbla för mycket?
Men lite lagom filosoferande är nog ingen fara.

Ja, vad jag ville komma till i mitt funderande idag var:
Att alla borde umgås lite mer med handikappade människor, som de jag jobbar med.
De vet hur man njuter av livet. Hur man fångar dagen.
De kan också ha dåliga dagar, som alla vi andra. Men i det stora hela så tar de dagen som den kommer, bryr sej inte om hur andra människor uppfattar de och framför allt -- de har roligt!
Vi andra har väl också roligt, men visst är det så mycket förväntningar och krav ibland? Det ska vara på det ena eller andra viset.

Idag var vi på utflykt med gänget jag jobbar med.
Vi åkte bara en liten bit och träffade andra likasinnade på ett ställe där det serverades kaffe med kaka och allsång.
Det kunde knappt bli bättre. Kaffe och kaka är ju smaskens. Träffa vänner är kul. Och sjunga tillsammans är också superkul!
Där i vår enorma skönsång, satt jag och funderade på hur jag skulle kunna dela med mej av lyckokänslan. Lite knäppt, men sådan är nog jag.:-)

Visst kan jobbet vara pestigt ibland. Vi tar ju hand om människors liv på alla sätt.
Och ibland är det inte roligt att jobba på helgen eller på natten. Och definitivt inte på julafton eller midsommarafton.
Men vilket kvitto vi får för vårt arbete!
Lönen är som en fis i nilen, så det kvittot är inte mycket att ha.
Men glädjen vi får.
Att kunna sitta en eftermiddag i solen och bara njuta tillsammans.
Att skratta tillsammans över en middag eller fika.
Att fredagsmysa framför TVn.
Sådant får vi också betalt för.


Så tänk ett ögonblick extra och njut livet lite extra mina vänner.

Kramar Helena

lördag 15 januari 2011

Ändrade planer.

Det blir inte alltid som man tänkt sej. Speciellt inte när man har barn.
Jag satte mej i bilen för att köra till jobbet ikväll. Halvvägs dit ringer Michaela och säger att Emilio kräkt, så det var bara att ställa in jobbplanerna.
Hoppas nu att detta inte är någon kräksjuka som ska dra igenom hela gänget här.
Han sover gott nu iaf och har gjort det i några timmar.

Jag fick iaf en helt oväntad kväll hemma och det är inte så fel.
Synd bara att jag sitter här själv med sovande barn och en tonåring ute på vift i byn.
Fast lugn och ro är ganska trevligt det med. Det är jobbdags imorgonbitti istället nu.

Håller tummarna för att slippa mer kräk!

Kramar Helena

Kramsnö

Idag är det kramsnö och barnen gick ut och gjorde en snösoffa. Ja, varför ska man bara göra snögubbar? Sen blev snösoffan ett snödjur. Barns fantasi är fantastisk!

Så idag bjuds det på snöbilder.

Nikita


Anjelin


Emilio


Och så hela goa gänget.
Alicia är fortfarande inte frisk och håller sej inne i värmen. Surar en del för att hon inte kan spela innebandymatch imorgon, men har mognat tillräckligt för att förstå att det måste bli så.
Michaela sitter vid sidan om mej vid den andra datorn och underhåller mej med diverse musik fråns spotify. Himla tur att vi har samma musiksmak. Annars hade tillvaron varit ohållbar just nu.
Det är jobbhelg och om några timmar inleds mitt jobbdygn för denna gången.
Kramar Helena




fredag 14 januari 2011

Jag gillar fredagar!

Ja, det gör jag!
Egentligen borde jag bara gilla varannan fredag, eftersom vi jobbar varannan helg. Men, nä, jag gillar ALLA fredagar. För då är barnens skolvecka slut och de får fira helg.
Hemma hos oss får man chips eller ostbågar när det är fredagkväll. Och läsk.
Dagen till ära så smaskar denna mamman på juleskum som fanns för halva priset i affären. Kan rapportera att det smakar precis lika gott nu som i julas.:-D

Nu börjar det kännas att alla barnen inte är barn längre utan att vissa av de är tonåringar.
Fritidsgården är ju öppen på fredagkvällar och då är ju inte mammas och pappas sällskap lika intressant. Men sånt är livet och det är bara för hönsmamman att gilla läget.

HUR ska jag kunna vänja mej vid att, så småningom, inte ha alla barnen hemma och nära?
Jag skulle vilja vara en känguru med magficka där jag kunde stoppa de alla och bara ha de.;-)
Kanske inte riktigt så, men iaf nästan.
Hur mycket kan man tycka om de där små skapelserna man fått till?
Nu ska jag inte flumma omkring mer om hur fantastiskt det är med barnen, för då blir det nog en aning för djupt för en fredagkväll.

Ni får istället de vanliga dagensbilderna på en ovanligt fin syskonmatchning från molo.



Idag har jag handlat lite mat, eller ganska mycket mat som det går åt i det här hemmet.
Jag har också fikat hos min lilla mamma.
Gör ont i hjärtat nu när hon är ledsen efter att ha mist sin bror. Skulle vilja stoppa mamma också i min känguruficka.


Hoppas ni alla har en fin fredagkväll och tar hand om varandra.
Kramar Helena

torsdag 13 januari 2011

Airhead....

Satte mej nu här och skulle skriva lite. Men det står helt stilla i mitt huvud idag.
Lägger in dagens bilder så länge så kommer jag väl på något att skriva så småningom.
Anjelin fick nya mololeggings igår.
Jag satte ihop de med jeanskjolen på bilden och en enfärgad rosa tröja. Som ni ser dög inte min matchning... Den damen har en vilja av stål och vissa strider är det inte lönt att försöka vinna. Det är ju ändå hon som ska ha kläderna på sej.
Så det blev katvigtröja, mololeggings och kjol från HM.

Lillebror är lättare att klä, även om han också har åsikter i ämnet.
Ingen av de nya tröjorna dög åt honom idag utan det skulle vara molos fotbollar. Det gör inget för de är SÅ fina. Nya jeansen från i dig denim fick han ha idag också. Himla coola!



Efter ett litet krig i hallen, där Emilio slog näsan i golvet och blodet flödade, blev det tröjbyte.
Ja blodet flödade inte så mycket, men det hamnade en droppe på tröjan och DET kunde man inte gå omkring med, tyckte Emilio.
Så då blev det en rååååsa tröja till pappans förtret. He he he ;-)
Den är iaf från tumble n dry, som tagit fram ett par rosa tröjor till killar.




Ja det var dagens utläggning om kläder.
Vissa av er som läser är intresserade och vissa andra är det förmodligen inte. Men ni får ta det ändå.;-)


Har haft Mathilda och lille Leo på besök en stund i förmiddags, medan grabbarna var på gymmet och tränade. Alltid trevligt med en pratstund.

Alicia är fortfarande sjuk, även om hon är lite bättre nu.
För att fjäska lite för henne och få henne att äta lite bättre så gjorde jag risgrynsgröt idag.
Gjorde MYCKET så att det skulle finnas i kylen i några dagar.
Hmmm matvraken har ätit nästan allt till kvällsmat. Bra att de är mätta ordentligt för natten iaf.:-) Blir att göra mera imorgon.

Nu ikväll var det dags för innebandyträning för Michaela i Klippan.
Vi har valt att köra de tre milen dit för att vi gillar den klubben bättre än vår "hemmaklubb".
När hon skulle träna var det samtidigt match för killarna i P16.
Det roliga var att det var vårt "hemmalag" som var motståndare. Spännande!

Ja mer spännande än så här har den här dagen inte varit.:-)

Funderar på om jag ska göra en vettig presentation av vart barn kommande dagar. Kanske någon som tycker att det är kul?


Åååå vad jag längtar efter våren nu! Sol, värme, grönt i naturen och blått på himlen. Vitsippor på marken och torr grus på vägen.
Ja så snabbt vänder det i tanken på mej.:-D
Kramar Helena

onsdag 12 januari 2011

En eftermiddag i moloheaven

Idag blir det inte mycket skrivet här, men lite måste jag ju jag ju ge er.:-)
Jobbade inatt och väcktes av telefonen kl 5.30.
En ledsen Alicia, som tyckte att mamma skulle vara närmare, var det. Hon nöjde sej iaf med några tröstande ord och jag kunde sussa en stund till.
Slutade jobba vid middag och körde sen till Helsingborg för att förena nytta med nöje.
Hjälpte till på min absoluta favortibutik, med att packa upp flera lådor med fina, fina molokläder. Vårens nyheter var det som skulle upp. Åh så mycket fint det var där.

De två nedre bilderna visar det som jag inte kunde låta bli att få med mej hem.
Jeansen uppe till vänster är ett nytt märke för oss. I dig denim. Ska bli spännande att testa de! De kom med posten idag från en annan favoritbutik, småvi.
På bilden uppe till höger finns mina fina reafynd från annacill idag.



Nu är det dags för mej att sova strax, efter en lång men väldigt trevlig dag.

Kramar Helena

tisdag 11 januari 2011

Jobbdags

Ja idag är det dags att jobba igen. Det är över en vecka sen sist. Jag jobbar bara halvtid, men har valt att jobba långa pass när jag väl är där. Oftast jobbar jag ett dygn eller näst intill iaf. Vi har sovande jour på natten så det är itne så illa som det låter.;-)

I förmiddags var jag en snabbis i Helsingborg för att göra linskoll och synundersökning. Har skjutit upp det ett tag men nu blev det gjort i ren panik eftersom jag ju tappade en lins i helgen. Hade inga nya att sätta i.
Så nu ser jag världen ordentligt igen och det är underbart!

Alicia är fortfarande sjuk, men för Nikita och Michaela var det dags för skola igen idag.
Michaela har inte kommit hem ännu, men Nikita har kommit hem och har haft en bra dag.
Med skolan drar ju alla aktiviteter också gång.
Idag är det orkesterspelning för Nikita och innebandy för Michaela. Vet dock inte om Michaela hinner till träningen eftersom hon slutar ganska sent i skolan och det tar lite tid att förflytta sej.
Skolan är ju i Ängelholm och träningen i Klippan.
Det återstår för andra i hemmet att ha koll på för jag ska ju jobba och då är man befriad.;-)
Iaf nästan. Som mamma har man väl alltid ett finger med i spelet? Jag har det iaf.





Bjuder er på en dagens outfitbild på småttarna med.
Goa ungar de där två små busfröna.
Båda har molo upptill. Jeansen är från HM och leggingsen från lindex.







Kramar Helena

Ingen spårvagn idag, inte.

Åh vad det är skönt att bara vara hemma.:-)
Det var nästan roligt att ta den dagliga dammsugarrundan och hänga den dagliga tvätten.
Jag tror inte att jag var ensam här om att tycka det var skönt att slippa hetsa från det ena till det andra idag.
Tjejerna har legat på soffan och tittat på tv mest hela dagen.
Alicia blev, som vanligt, sjuk när vi kom hem. Det brukar hon bli, av någon anledning. Hög feber hade hon inatt och hela dagen.

Imorgon börjar verkligheten med skola igen.
Jag ska köra till Helsingborg för att skaffa mej nya linser.
Hade de sista i när vi åkte till Göteborg men lyckades så klart tappa en första dagen. Så jag har bara sett ordentligt med ett öga hela helgen. Så går det när man inte hinner med vad man ska.

Funderar på om jag ska gå till Lilla Helsingborg imorgon för att spana in lite nytt molo när jag ändå är i stan. Eller om jag ska spara mej till onsdag när jag ändå ska till favoritbutiken Annacill.
Vilka bekymmer man kan ha....

Skänker en tanke nu ikväll till min mamma som mist sin storebror idag.
Och till hans familj, såklart.

Kramar Helena

måndag 10 januari 2011

Dagens outfit

På familjeliv.se, där jag tillbringar en hel del av min tid, brukar jag lägga upp bilder på de små barnen ganska ofta. Ja, på de större med, men det blir liksom inte riktigt lika många foton på de att lägga där.

I mitt fotogalleri på fl har jag en mapp som heter dagens outfit och där lägger jag in bild på barnen nästan varje dag. Det är faktiskt väldigt roligt att kunna gå tillbaka och titta på hur små och fina de var.


Så här ser de ut idag.:-)


Anjelin har hummeltröja och Nova starbyxor. Båda märkena är favoriter här.
Emilio har en tröja från småfolk som är så himla söt! Och så coola jeans från kappahl.



söndag 9 januari 2011

Bilderna som inte fick vara med...

Michaela på plats i målet.

Alicia in action


En mutad treåring...
Mutad igen... Med nya fina gitarrtröjan.

Borta bra, men hemma bäst

Nu är vi hemma igen, efter helgens bravader.:-)

Vi startade resan mot Göteborg i torsdags morse. Kl 7.30 skulle vi vara på plats i Klippan för avfärd mot Gothia cup.

Det snöade i massor och vägarna var inte ens plogade. Tur att vi alls kom av gården här hemma.
Men busschauffören körde toppenbra och inte ens jag som är superåkrädd kände mej speciellt osäker i det dåliga väglaget.
Det tog dock ganska lång tid att komma fram.

Väl i staden fick jag en snabbkurs av bästa Cristina i hur man tar sej fram med spårvagn.

Blev visad till hållplatsen och därmed gav vi oss ut på äventyr, jag och Emilio.

Tjejerna åkte ju med sina lag och ledare i egna bussar.


Vi klarade oss bra.:-) Men med hjälp av extremt gulliga och hjälpsamma innebandyföräldrar så gick det hela ändå lättare. Jag fick serverat på silverfat, nästan;-), tider, nummer på bussar och hållplatser.

Dessutom fanns det en pappa där som var lika intresserad av innebandyn som Emilio. Dvs inte alls. Så de tillbringade små stunder ihop, som var guld värda för mej. Då kunde ju jag heja på tjejerna.

Tackar för all hjälp Binge, Annica och Pia. Inte för att jag tror att ni läser här, men nu finns det på pränt iaf.:-)

Det blev en hel del åkande.
Två matcher på torsdagen, tre på fredagen, två på lördagen och en på söndagen hann vi med.
Och inga matcher var ju nära varandra utan det var att åka fram och tillbaka i halva stan.

Nåväl.

Michaelas lag vann inga matcher utan åkte ut efter gruppspelet.
Alicias lag gick till B-slutspel och semifinal. Men där tog det stopp.

Alla var väldigt duktiga!

Emilio fick mutas för att gå fortare och gå dit vi skulle och lika ofta mutas för att sitta stilla.:-)
Så de som såg honom denna helg, såg honom oftast ätandes ett eller annat. Hur får man annars en treåring att göra som man vill?
Vi hann även med att gå lite på stan med Cristina.
Var ju tvungen att kolla in vad staden hade att erbjuda i danskshoppingväg.
Fanns mycket fint såklart. Emilio, som var på sitt värsta humör just då, valde en tröja med elgitarrer. Helt oväntat eftersom han var så arg, men tröjan var väl extra fin.:-)
50% rabatt gillas också.;-)
Efter cupens sista match som var vid den rätt kassa tiden kl 8.00 i morse, så var det dags att ge oss tillbaka hemåt.
Emilio somnade innan vi hade hunnit utanför stan och sov sen hela vägen tillbaka till Klippan.
Det var nog en tuff helg även för honom.
Men roligt har vi haft med mycket innebandy och trevligt sällskap.
Nu konstaterar jag dock, att stadsbo det blir jag aldrig.
Kul att hälsa på lite men ååå vad jag gillar lugnet i min skog.
Jag konstaterar också att det här med bloggande inte alltid går den väg jag vill. Just nu funkar det inte med styckesindelning och bilderna hamnar inte där jag vill.
Kramar Helena

fredag 7 januari 2011

Bonden är i stan!

Kikar in en snabbis för att tala om att vi lever.
Vi kom till Göteborg med bussen trots ett rejält snöoväder.
Vi har klarat att ta oss fram till matcher med både bussar och spårvagnar.
Känner mej väldigt världsvan.;-)

Vi blir väldigt väl omhändertagna av snälla Cristina och hennes familj också.

Det går egentligen inget vidare för tjejejrna i cupen, men de verkar nöjda ändå.

Återkommer en annan dag.:-)

Kramar Helena

onsdag 5 januari 2011

En bra dag, trots allt.

Jag är helt imponerad av vilken respons och bekräftelse man kan få genom internet!
Och tacksam för alla fina människor jag har omkring mej och min familj.

Skrev inlägget om vår lilla Emilia i förmiddags och skrev även i statusrutan på facebook med länk hit till bloggen.
Under dagen har jag fått över 30 kommentarer med hjärtan och kramar från vänner och släktingar.
Har även fått fina kommentarer här i bloggen.
Om ni bara visste vad jag blir glad och rörd!
Det blir liksom så uppenbart att folk bryr sej när det hamnar svart på vitt.

Jag har överlevt även denna årsdagen, hittills, och den har varit fin.
Medan Ronnie, Michaela, Alicia och Nikita åkte till Ängelholm och gick på bio med kusin Julia, passade jag och småttarna på att fika med bästaste Anna-Ida och söta Teolin.
Tjejerna och Ronnie tittade på Narnia och alla var glada och nöjda när de kom hem igen.

Jag och Anna-Ida har inte träffats ordentligt på ett tag så det var mycket prat och skratt.
Vi har en speciell vänskap som inleddes för många år sen.
I ålder är hon närmare Michaela än mej, men i vänskap kan man inte räkna år.
När man kikar in i en av sina bästa vänners blogg och finner ord som dessa så kan man inte annat än at känna sej älskad.
http://truckerfrun.blogspot.com/2011/01/antligen.html


Kvällen ägnas nu åt packning inför morgondagens Göteborgresa.
Tidigt imorgonbitti ger vi oss av och spännande ska det bli!
Jag är mest nervös för att jag, som helt ovan vid att vara någon annanstans än hemma, ska klara att ta mej omkring till olika hallar med kollektivtrafik.
Men det ska nog gå bra.
Jag har en bra guide som jag också ska sova hos och hon har lovat att lära mej allt hon kan.
Tackar för detta, Cristina.:-)
Tur att Michaela och Alicia bor och åker med sina lag. Då kommer iaf de till rätt plats i rätt tid.:-)

Vi får se hur mycket jag kan skriva här när vi är borta. Hoppas jag kan få till någon rad iaf.

Kramar Helena

Vår lilla ängel











Ja det här är vår lilla ängel, Emilia.
Inatt 01.33 var det 18 år sen hon kom till oss.
19 år gammal var jag. Två veckor tidigare gick jag ut gymnasiet och såg fram emot vårt liv som en liten familj.
Vi hade fått kämpa hårt mot massor av fördomar. Men vi var säkra på vår kärlek och vår längtan efter barn. Detta var vår framtid.

Hon föddes efter många timmars värkar och slit.
När hon väl kom, så var hon så fin, så fin.
53 cm lång och 3100 gram tung.
Hon andades inte så bra, så efter flera försök att få henne bättre på sjukhuset i Ängelholm, tog läkarna beslutet att skicka henne i ambulans till Lund för bättre vård.
De sa till oss att vi kunde stanna och vila i Ängelholm efter den långa förlossningen. Vi kunde sen komma till Emilia i Lund senare.
Unga var vi och litade på deras ord.
Det kommer jag aldrig att göra igen!
Fortfarande släpper jag inget av våra barn utom synhåll på ett sjukhus igen.
Emilia dog i ambulansen....
Fem timmar gammal.

Vår värld rasade....

Fast det är längesen nu kan jag känna ångesten och maktlösheten.
Lång tid efteråt var jag i chock. Jag visste ingenting om någonting.
Ronnie mådde förmodligen också dåligt, men det kunde jag inte ta in då.
Det tog lång tid att komma tillbaka till livet.
Men sjukskrivning och liknande existerade inte på den tiden.
Så en månad efter Emilias bortgång var jag tvungen att skriva in mej på arbetsförmedlingen och ta en praktik för att få någon inkomst.
Man kan ju, i sitt stilla sinne, undra hur arbetsför jag var mitt i chocken.
Men jag kom till en underbar praktikplats på ett dagis, där personalen tog så bra hand om mej.

Som tur är så har vi fina familjer som hjälpte oss igenom det här.
Vi längtade givetvis efter ett nytt barn och när det, efter sex månader, kontrollerats på alla håll och kanter att Emilia inte dog av något ärftligt så försökte vi på nytt.
Inte för att ersätta Emilia utan för att fylla tomrummet efter henne.

Å jag är så glad att vi har fått fem så fina underverk efter vårt första fina.

tisdag 4 januari 2011

Liv och rörelse i vårt hus

Ja det är det en hel del av.


Tonåringar kan verkligen höras! Och det kan småbarn också, minsann.


Just nu sitter jag och lyssnar på tonåringarna här som sitter och spelar monopol och lyssnar på musik samtidigt.


Sjunger högt och gärna samtidigt som de livligt diskuterar både det ena och andra.
















Småbarnen har tystnat nu och Emilio sover sen ett par timmar tillbaka. Han brukar smita in i vår säng när bollibompa börjar och somna där innan man hinner reagera.


Skönt att han somnar utan knussel på kvällen, men i gengäld vaknar han lite för tidigt på morgonen.





TUR att vi har så många barn att det kommer att vara liv och rörelse i huset lääääänge till!








Dagen började med att jag låg kvar i sängen för länge och höll på att komma för sent till personalmötet på jobbet.


Så himla skönt när det är sådär slappt på mornarna.


När jag kom hem hade vi lite fikabesök.


Linus och Mathilda var här med sina söta småttar, Nelly och Leo.


Mathildas bror var också med. Det var kul, för det var så länge sen vi träffade honom.








Eftermiddagen ägnades mest åt packning.

På torsdag ska Michaela och Alicia åka till Göteborg för att spela Gothia cup i innebandy.


Jag och Emilio åker med som suporters.:-)





En runda till Klippan på träning har vi också hunnit med.

En halvtimme för sent lyckades vi komma också.

Tonåring med lov har ingen hjärna konstaterade vi.;-)


Michaela trodde träningen började kl 18 men det visade sej att den började kl 16 och det kom hon på 15.40. Det tar 30 minuter dit och bilen behövdes tankas.


Ja, ja hon hann med det mesta av träningen iaf och värre saker än försening till träning har ju hänt.





Ronnie har kollat bilen lite noggrannare idag och konstaterat att vi inte blir så fattiga på den som vi trodde.


Batteriet var inte sönderfruset alls.


Det visade sej att det är en rem, som kasat ur läge, som driver både generator och servo.


Så en ny rem ska ordnas dit och den kostar strax under 500 kr. Inte så farligt i förhållande till vad det kunde ha varit.

Nu är det dags att tag i fröken duracell, som Anjelin kallas, och få henne i säng innan hon tjatar öronen av de andra barnen.

Kramar Helena

måndag 3 januari 2011

Farfar Ivans födelsedag

Satt här nu ikväll och kom på att det idag är min farfar Ivans födelsedag.


Tyvärr finns han inte mer och har inte gjort på många år.


Han finns i mitt hjärta som ett fint minne.


En viktig person för mej.


Han dog i maj 1994, precis bara dagar innan Michaela föddes. Det var så synd att han inte fick träffa henne och de andra barnen. Han såg fram emot det så mycket.







Tur att jag har min goa, snälla farmor kvar.

Kramar Helena

Åååå vad det är skönt med jullov.

Ja, lov är minsann inte alls fel.
Det tycker jag iaf. Är inte helt säker på att barnaskaran håller med, faktiskt.
De börjar bli sällskapsjuka här allihop, mer eller mindre.
Men jag njuter i fulla drag av att slippa tänka på alla tider som ska passas och alla skjutsningar hit och dit.
Fast jag ska erkänna att jag saknar lite rutiner och att träffa lite folk.

Den här bloggen blir nog en aning intressantare med när vardagen kommer igång.
Just nu händer det ju nada här.:-)

Vi har inte gjort så mycket idag heller.
Det vanliga bara.
Städat kaoset, fixat middag och sånt där som hör till.
Lite för kallt för att vara ute. En liten stund fick räcka.

Ja, kylan är jag förresten trött på så det räcker!
Skulle ta stora bilen och köra en sväng nu ikväll.
När jag startade bilen lyste batterilampan. Ja, ja tänkte jag. Den startade ju iaf så jag provar att köra.
Men ack nej.
Det kändes som att köra traktor. Servon var helt borta.
Något mer är trasigt, det är helt klart.
Satte tillbaka bilen och tog den lilla istället.
Jag blir så trött på trasiga bilar!
Ronnie får kolla på det imorgon. Han har dock redan konstaterat att batteriet är sönderfruset.
För jag ringde ju honom så fort bilen var konstig. :-) Som om han kunde göra något när han var på innebandyträning med Michaela i Klippan. Typiskt mej...

Körde iaf till min kompis Karin.
Alltid kul med en massa snack och så kunde barnen leka.
Vi stannade visst en aning för länge. Min tröttmössa till son somnade innan vi hann komma iväg hemåt. Anjelin var också trött och fick ett av sina mycket vanliga utbrott. Hon skulle INTE hem för hon hade inte lekt klart.
Att Karins barn skulle gå och lägga sej var fullständigt oviktigt, tyckte hon.
Det finns temperament i henne som räcker till hela vår familj.:-)
Hem kom vi till sist iaf och nu sover de små gott.

Tonåringarna har ockuperat soffan och då hänger jag vid datorn istället.
Inte mej emot.
Då kan jag diskutera livets viktigheter med de goa pölsekäringarna i danska tråden på familjeliv.se.
Trådens tema är egentligen danska barnkläder och de gillar vi alla som hänger där.
Men eftersom flera av oss hängt där i flera år så diskteras både det ena och andra där numera.
Igår pratades det mycket bloggar eftersom vi var flera som börjat blogga nu.
Detta gjorde att min lilla lista på bloggar, som jag läser varje dag, minst tredubblades. Roligt!
Det är roligt att få inspiration nu också av att läsa andras och se hur deras bloggar ser ut.
Finns mycket roligt att lära sej om det här.

Hoppas att någon tycker att det är roligt att läsa med.;-)

Kramar Helena

söndag 2 januari 2011

En söndag till...

Ja idag kändes det som söndag nummer två, tyckte jag.
Igår var det ju en riktig slappedag även om jag jobbade.:-)

Dagen inleddes med att pappa och Mari, som varit i Skåne över helgerna, kom förbi och sa hejdå. Nu var det dags för de att styra kosan norrut igen.
I Norge håller de hus och vi brukar bara ses en gång om året annars och då brukar det vara på sommaren.
Ovant men trevligt att ha de här även på julen en gång ibland.

På eftermiddagen var småttarna och jag på två-årskalas. Väldigt trevligt med god mat och härlig stämning.
Så här fina var de på kalaset.
Småttarna tyckte det var superkul att leka. Är ju ett tag sen det var någon riktig lek för de nu. Det hinns ju inte riktigt med att åka iväg till lek-kompisar när det är jul och så.
Öppna förskolan är stängd när det är lov och det är så tomt när man inte kan åka dit.

Nu är det lugnt i hemmet.
Tvättmaskinen sköter sitt och snart får väl jag sköta mitt.:-)

Kramar Helena

lördag 1 januari 2011

Gott nytt år mina vänner!

Nyårsnatten drog förbi i ett enda vinddrag.
Jisses, det blev ju halv storm under natten!
Barnen somnade vid 22 och jag tillbringade resten av kvällen vid datorn.
Var faktiskt lite, om än väldigt lite, aktivitet både på facebook och familjeliv.
Det är ju platserna jag brukar ha lite koll på.

När raketerna, som jag faktiskt både kunde skymta en aning och höra lite dovt från byn, tystnat var det endast ett fruktansvärt störande element som hindrade mej från att sova.
Den starka vinden gjorde att dörren till elskåpet ute på husväggen stod slog så det rungade i sovrummet.
Så det var bara att traska ut i ovädret och försöka stänga eländet.
Efter ett misslyckat försök med silvertejp så lyckades jag med en skruvmejsel att låsa skåpet.
Skönt!

I morse var det dags för jobb och det var allmänt trevligt.
Alla var på gott humör efter en trevlig nyårsafton.
När jag kom hem var det inte mycket kvar av dagen.
Bara kvällsmat, bollibompa och nattadags för små barn.

Imorgon är det barnkalas för småttarna.
En liten kompis till de fyller 2 år.
Får väl se vad resten av barnaskaran ska fylla sin dag med.
Mamman får följa med på barnkalas och det ska bli trevligt.
Antar att där är en och annan av mina "tetantsvänner" där.:-)

"Tetanterna" är ett gäng mammor som brukar träffas på öppna förskolan med barnen och ha väldigt trevligt.
Minst lika trevligt har vi när vi, en och annan gång, träffas utan barnen.
Brukar bli en lång kväll på en av pizzeriorna i byn med timmar av snack och skratt.
Inte så ofta, men ack så roligt!


Det var allt för idag.
Kramar Helena