Borta bra, men hemma bäst

Nu är vi hemma igen, efter helgens bravader.:-)

Vi startade resan mot Göteborg i torsdags morse. Kl 7.30 skulle vi vara på plats i Klippan för avfärd mot Gothia cup.

Det snöade i massor och vägarna var inte ens plogade. Tur att vi alls kom av gården här hemma.

Men busschauffören körde toppenbra och inte ens jag som är superåkrädd kände mej speciellt osäker i det dåliga väglaget.

Det tog dock ganska lång tid att komma fram.

Väl i staden fick jag en snabbkurs av bästa Cristina i hur man tar sej fram med spårvagn.

Blev visad till hållplatsen och därmed gav vi oss ut på äventyr, jag och Emilio.

Tjejerna åkte ju med sina lag och ledare i egna bussar.

Vi klarade oss bra.:-) Men med hjälp av extremt gulliga och hjälpsamma innebandyföräldrar så gick det hela ändå lättare. Jag fick serverat på silverfat, nästan;-), tider, nummer på bussar och hållplatser.

Dessutom fanns det en pappa där som var lika intresserad av innebandyn som Emilio. Dvs inte alls. Så de tillbringade små stunder ihop, som var guld värda för mej. Då kunde ju jag heja på tjejerna.

Tackar för all hjälp Binge, Annica och Pia. Inte för att jag tror att ni läser här, men nu finns det på pränt iaf.:-)

Det blev en hel del åkande.

Två matcher på torsdagen, tre på fredagen, två på lördagen och en på söndagen hann vi med.

Och inga matcher var ju nära varandra utan det var att åka fram och tillbaka i halva stan.

Nåväl.

Michaelas lag vann inga matcher utan åkte ut efter gruppspelet.

Alicias lag gick till B-slutspel och semifinal. Men där tog det stopp.

Alla var väldigt duktiga!

Emilio fick mutas för att gå fortare och gå dit vi skulle och lika ofta mutas för att sitta stilla.:-)

Så de som såg honom denna helg, såg honom oftast ätandes ett eller annat. Hur får man annars en treåring att göra som man vill?

Vi hann även med att gå lite på stan med Cristina.

Var ju tvungen att kolla in vad staden hade att erbjuda i danskshoppingväg.

Fanns mycket fint såklart. Emilio, som var på sitt värsta humör just då, valde en tröja med elgitarrer. Helt oväntat eftersom han var så arg, men tröjan var väl extra fin.:-)

50% rabatt gillas också.;-)

Efter cupens sista match som var vid den rätt kassa tiden kl 8.00 i morse, så var det dags att ge oss tillbaka hemåt.

Emilio somnade innan vi hade hunnit utanför stan och sov sen hela vägen tillbaka till Klippan.

Det var nog en tuff helg även för honom.

Men roligt har vi haft med mycket innebandy och trevligt sällskap.

Nu konstaterar jag dock, att stadsbo det blir jag aldrig.

Kul att hälsa på lite men ååå vad jag gillar lugnet i min skog.

Jag konstaterar också att det här med bloggande inte alltid går den väg jag vill. Just nu funkar det inte med styckesindelning och bilderna hamnar inte där jag vill.

Kramar Helena