Redan bloggskadad

Det kan man nog kalla mej.:-)

Idag, på jobbet, så satt jag och funderade på om hur jag skulle formulera lyckan jag kände just då.
Jag vill ju inte att min blogg bara ska handla om barnen och deras kläder.;-)
Även om de båda ämnena tar mycket av min tid och tankeverksamhet och är väldigt trevliga att tänka på.
Jag vill ju också dela med mej av mina tankar och funderingar, som ibland spårar iväg rejält. Men jag gillar att tänka och reflektera på saker i mitt liv.
På tal om barnen, så blev det bara en kräkning till igår och sen inget mer. Idag har Emilio feber istället. Får se vart hän det barkar med det.

Min man brukar säga att han får ont i huvudet av att tänka, så han låter bli.
Ibland tror jag han har rätt.
För visst får man lite huvudvärk av att grubbla för mycket?
Men lite lagom filosoferande är nog ingen fara.

Ja, vad jag ville komma till i mitt funderande idag var:
Att alla borde umgås lite mer med handikappade människor, som de jag jobbar med.
De vet hur man njuter av livet. Hur man fångar dagen.
De kan också ha dåliga dagar, som alla vi andra. Men i det stora hela så tar de dagen som den kommer, bryr sej inte om hur andra människor uppfattar de och framför allt -- de har roligt!
Vi andra har väl också roligt, men visst är det så mycket förväntningar och krav ibland? Det ska vara på det ena eller andra viset.

Idag var vi på utflykt med gänget jag jobbar med.
Vi åkte bara en liten bit och träffade andra likasinnade på ett ställe där det serverades kaffe med kaka och allsång.
Det kunde knappt bli bättre. Kaffe och kaka är ju smaskens. Träffa vänner är kul. Och sjunga tillsammans är också superkul!
Där i vår enorma skönsång, satt jag och funderade på hur jag skulle kunna dela med mej av lyckokänslan. Lite knäppt, men sådan är nog jag.:-)

Visst kan jobbet vara pestigt ibland. Vi tar ju hand om människors liv på alla sätt.
Och ibland är det inte roligt att jobba på helgen eller på natten. Och definitivt inte på julafton eller midsommarafton.
Men vilket kvitto vi får för vårt arbete!
Lönen är som en fis i nilen, så det kvittot är inte mycket att ha.
Men glädjen vi får.
Att kunna sitta en eftermiddag i solen och bara njuta tillsammans.
Att skratta tillsammans över en middag eller fika.
Att fredagsmysa framför TVn.
Sådant får vi också betalt för.


Så tänk ett ögonblick extra och njut livet lite extra mina vänner.

Kramar Helena