Kan man önska?

Kan man det?

Och få det till att gå i uppfyllelse?

I så fall önskar jag av hela mitt hjärta att Nikita slipper att ha ont mer nu meddetsamma.

Nu är min gräns nådd.

Vill inte att hon ska ha det så här mer!

Idag hade hela skolan friluftsdag.

Alla var på idrottsplatsen tillsammans.

Barnen skulle gå en runda anpassad efter ålder.

Femmorna skulle gå 5.5 km och Nikita insåg redan när infon om den här dagen kom ut att hon inte skulle kunna genomföra detta.

Jag skrev en lapp till hennes fröken angående detta, vilket borde vara uppenbart även för henne.

I min lilla värld inbillade jag mej att hon kanske tänkt till och kanske, möjligen hittat på något litet som Nikita kunnat fylla sin dag med istället.

Eftersom jag är en kontrollmamma åkte jag dit en sväng för att kolla att min tappra unge hade koll på läget.

Det hade hon men var MYCKET uttråkad.

Hon hade fått vänta på idrottsplatsen medans alla andra gått sin runda...

Det fanns ju andra klasser där som hade olika aktiviteter under tiden så i brist på annat sprang hon ikapp med killarna lite och spelade lite fotboll.

Ja jag förmodar att även ni kan gissa hur benen mådde när jag kom...

Vädret underlättar ju inte heller för henne.

En annan tjej, som jag vet har reumatism, fick följa med och stå på vätskekontroll och fixa och greja med annan personal.

Är det skillnad på diagostiserad värk och icke diagnostiserad?

Eller är det skillnad på lärarnas engagemang?

Eller är det jag som inte gjort nog?

Nåväl.

Tösen var ju, som vanligt, glad och nöjd så jag åkte hem igen.

Nikita tillbringade givetvis eftermiddagen och kvällen i soffan under en filt.

Det är en sabla tur att Nikita är en glad och tapper tjej och aldrig deppar ihop!

I hemmet har det under dagen kommit en ny tv.

Den andra pajjade med hjälp av blixten och det har varit ganska tomt utan den.

Vi har ju en i sovrummet men det blir lite trångt där när alla vill titta.:-)

Och så bjuder jag er på en bild på de två små monster som för tillfället retar gallfeber på oss alla.

De hittar på så mycket bus så att vi blir tokiga.

Det är tur de är så söta så att man kan tycka om de ändå.;-)

Igår fick Emilio en ny fleece att ha nu i höst.

Jag gillar den jättemycket och det gör han också.

Kolla bara så fin han blev i den!

Här är vi på väg till kyrkis idag.

Nu ska denna trötta mamman slänga sej i sängen snart.

Hoppas ni alla har det bra.

Kramar Helena