Glömmer visst blogga...

Ser ju nu att jag glömde skriva här igår.
Som det kan bli.

Jag var ju ledig och det var så skönt!
När tjejerna gått till skolan och jag kört Emilio till kyrkis var jag hekt ensam hemma.
Ronnie körde med Nikita till provtagningen. Det var dax att kolla sköldkörtelhormonet igen.
Så jag passade på att ha besök av bästaste Matilda halva dagen.
Åh så mysigt!
Att kunna sitta ifred och bara prata och umgås är vi inte så vana vid.
Det brukar ju springa omkring ett ungar hos oss när vi träffas.
Så TACK MATILDA för en mysig dag!!

Resten av dagen blev väl lite för kaosig, men ändå ok.
Glömde ett möte på mitt gamla vanliga jobb, men de var snälla och ringde mej så att jag kunde åka dit iaf.
Och så var det ju lite hämtning av barn och så där.

Idag har jag och Nikita varit i Lund.
Det var en svajig färd dit eftersom det blåste halv storm och vi körde pytteliten Kia.
Men dit kom vi i rättan tid ändå.
Ja och resultatet denna gången var väl inte så mycket mer upplyftande än andra gånger.
Kanske tar de det hela på lite större allvar nu när värken funnits på samma sätt i ett helt år.
Vi träffade både läkare och sjukgymnast.
Och nya reumatismprover togs.
Min kära lilla unge var helt slut efteråt.
Först en läkare som känner och klämmer där det gör ont.
Och sen en provtagning som vi inte var beredda på.
Ovanpå detta en sjukgymnast som provade olika rörelser och övningar som gjorde jätteont.
Stackars, stackars...
Fast de är jättebra där i Lund.
Tro inget annat.
Jag önskar bara att Nikita slapp ha så ont och att de kan komma på en lösning.
Planen nu är att vänta på provresultat.
Förmodligen göra en muskelbiopsi.
Sen utgå från detta och se vad som händer.
Känns lite grann som ruta ett, men har ändå en liten gnutta hopp om att något ska hända.

Som plåster på såren åkte vi inom väla och gjorde två viktiga saker.
Åt på McDonalds såklart.
Och så ett besök i leksaksaffären.
Något måste man få bestämma när man inte gnäller och bara är så duktig!

Imorgon är det fotografering på skolan.
Det har varit stora diskussioner om vad tjejerna ska ha på sej då.
Gissa vilken av de som är värst och mest bestämd?
Tonåringen?
No way!
Den lilla fröken duracell her self.

Detta fick jag slängt i ansiktet när jag kom hem idag:
VA?!
Förstår du inte att du måste köpa en ny klänning som jag kan ha på mej i morgon?
En skolfotoklänning!!

Ja vad svarar man på det?
Jag försökte ju förklara att jag hade tänkt att hon kunde ha en ny fin tröja som finns i garderoben och ett par snygga jeans till.

Tjo vad jag kunde glömma det!

KLÄNNING har man på skolfoto.
Därmed basta!

Så nu har vi jämkat och dealat.
En klänning i garderoben dög.
För min del så kvittar det egentligen vad hon har på sej på fotot. Jag vill bara att det ska vara något som hon passar i.
Fotot lär förmodligen bli bra oavsett för hon är ju inte speciellt svårfotad, men lite klädtokig är jag ju så lite tanke vill jag ju ha med klädseln ändå.;-)

Nåväl.
Nu är vi båda nöjda och glada.
Tur att inte alla våra tjejer är så bestämda.

Kramar Helena