En dag att göra inget på.

Det är så himla skönt att ha sådana dagar ibland.
Jag tror minsann att jag beroende av det.
Att bara kunna ta det lugnt.
Ta en runda med dammsugaren eller hänga lite tvätt om man vill.
Eller bara strunta i det om man vill det.
Slappa i soffan med små och stora barn eller drälla omkring ute om det är väder till det.
En sådan dag har vi haft idag.
I morse var det bara jag, Ronnie och småttarna hemma.
Inte förrän på eftermiddagen började de större barnen komma hem en efter en.
Nikita var jättenöjd med klassresan, men ganska trött.
Som förväntat.
Alicia hade en kompis med sej hem och just nu underhåller de mej genom att sjunga sing star.
Mysigt!!
Michaela kom hem som avtalat, men åkte sen på fest.
Vi gruffade väl lite åt det beslutet men man får ju också tänka på att hon är 17 år.
Det är ju då man ska vara ute på vift.
Hon har lovat att sova hemma iaf.

Ikväll har vi tittat på fångarna på fortet och barnen har ätit lördagsgodis.
Nu sover de nöjda och glada.
De tre yngsta då.

La ni märke till att bara barnen åt lördagsgodis?
Jag som är gottegris nr 1 i vanliga fall.
Alltså verkligen totalt sockerberoende och en person med MYCKET dåliga vanor vad det gäller onyttiga saker.
Jag har nu tagit tag i mitt liv.
Tro det eller ej.
Men efter låååång tid av missnöje över min alldeles för runda kropp bestämde jag mej för att göra något åt det.
Jag började planera redan i våras men bestämde mej för att börja vid skolstarten nu här i höst.
Jag har inte velat skriva om det här i bloggen innan, för misslyckandet kanske hade blivit onödigt stort då.
Men än så länge är det inget misslyckande.
Jag äter mycket lite kolhydrater och inget socker.
Och jag fixar det toppenbra och utan felsteg.
Eftersom jag också var totalt beroende av cola zero så valde jag att tillåta colan när jag tog bort allt annat.
Men faktiskt dricker jag oftast bara ett glas på kvällen nu.
Det räcker liksom.

Reslutat har jag också sett.
Efter tre veckor hade jag gått ner 2,5 kg och det är ju inte jättemycket.
Men jag hade också minskat 7 cm i midjan!
Riktigt nöjd är jag!
Nu har det snart gått fyra veckor och det är lika spännande att väga och mäta varje gång.
Vi får väl se var vi landar på måndag morgon.:-)

Så nu vet ni om mitt projekt också och jag har ännu större anledning att sköta mej.;-)

Kramar Helena