Som de flesta som läser min blogg vet har Nikita varit ganska dålig den sista tiden.
Mer ont i benen igen och allmänt trött och nere.
Vi tog prover på henne i mitten av april för att följa upp hennes sköldkörtelvärden.
Hon har ju struma och värdena ska kollas noga för att man ska se till att hon tar rätt mängd medicin.
Läkaren brukar ringa om något är knas med proverna men vi hörde inget.
Den fjärde maj hade vi telefontid men den missades tyvärr av olika anledningar.
Senare får vi ett rejält spydigt brev från läkaren om hur viktigt det är att sköta sitt barns provtagning och en uppsats kring hur sköldkörtelhormon funkar.
Ok?
Vad ville de med detta undrade vi.
Vi hade ju varit på provtagningen.
Efter en hel del luskande fick jag igår tag i någon som kunde ge mej en telefontid till rätt läkare och idag ringde hon.
I lika spydig ton som i brevet börjar hon igen om hur viktiga proverna är och att vi inte har något att prata om så länge de inte är tagna.
Ganska irriterat svarar jag att de är tagna och ber henne söka rätt på svaren.
Det blev tyst...
Efter lite knappande hittade hon de och det visar sej att Nikita måste ha mer medicin för att må bra.
Vi ska också till läkaren i Lund om drygt en vecka för ny provtagning.
Stackars min unge!
Jag blir så trött....
Tack för att jag fick gnälla lite.
Kramar Helena
Åh, så väl jag känner till denna nonchalans! Att man ska behöva vara en supermänniska för att handskas med sjukvården. Det är ju det sista man orkar med när man har sjuka barn...
SvaraRaderaDu har all rätt att gnälla...
SvaraRaderaMen vad 17, ibland undrar man hur läkare är funtade. Vad vinner de på att vara spydiga och översittare?
SvaraRaderaHoppas nu ni ska få bukt med struman och att Nikita ska börja må bättre när väl medicinen reglerats!
Styrkekram till er