Var tog tiden vägen?

Idag fyller Michaela 17 år!!

Var tog alla de åren vägen?

När blev vår lilla bebis nästan vuxen?

Nu är första året på gymnasiet avklarat om drygt en vecka.

Ett härligt sommarlov ligger framför henne.

Ganska intressant att tänka på vad jag själv gjorde när jag var sjutton år.

Jag träffade Ronnie och vi planerade vår framtid ihop.

Jag hann precis fylla 18 innan vi flyttade till vår första lägenhet.

Ett halvår senare var jag gravid och när jag var 19 fick vi ju Emilia som vi miste.

Undrar vad som finns i Michaelas framtid....

Klart är att ingen sätter sej på denna dam.

Hon är bestämd och klok.

Har inte på något sätt haft det lätt i skolan men hankat sej fram ändå.

Nu verkar dock livet funka som det ska.

Det är en dam med sunda idéer om livet och sin framtid.

Hon är den bästa man kan ha!

Bilden nedan visar så mycket.

Den är tagen på BB för att vara med i tidningen.

Åh så mycket känslor!

Vi fick äntligen vårt barn.

En levande bebis som åt, sov och skrek som hon skulle.

Och som andades.

Det må låta märkligt men för oss var det ett mirakel som kom.

För mej var det en fråga om överlevnad.

Jag tror inte jag fungerade normalt någonsin emellan Emilias födsel/bortgång till Michaelas födsel.

Hon är och var min själ och hjärta.

Givetvis älskar jag alla mina barn.

Av hela mitt hjärta.

Men med Michaela kom mitt liv tillbaka.

Jag tillbringade hennes första månader med henne i famnen.

Mådde aldrig bra utan henne.

Gör faktiskt inte det nu heller, men har fått vänja mej.

Jag vill inte hämma henne och göra henne inbunden och osäker.

Det tror jag att jag lyckats bra med att inte göra.

Detta låter kanske inte helt sunt, men jag tror inte att det är så tokigt egentligen.

Det är bara så svårt att förklara.

Vi har ett speciellt band, jag och Michaela.

Och hon har ett enastående tålamod med sin mamma.

Jag fixar inte riktigt att inte veta var hon är.

Eller inte veta att hon har det bra.

Men hon smsar och ringer alltid för att tala om var hon är och vad de hittar på.

Hon är så perfekt man kan vara som tonåring.

En glad ettåring hittade jag i fotoalbumet också.

Som sagt så är jag lika glad för alla barnen.

Men det förstfödda barnet har nog alltid något speciellt.

Och vår förstfödda är verkligen en gåva.

En gåva som alla barn är.

Men den här är en gåva av guld.

Kramar Helena

Det finns så mycket att glädjas åt!

Idag har jag haft en dag att bara göra inget på.

Åh vad alla borde ha sådana dagar i sitt liv.

För mej är det tvunget annars orkar jag inte.

Då blir det som när mattan drogs undan för mej.

Solen skiner idag och det är ganska varmt.

Dörren har kunnat stå öppen och barnen har nöjt lekt hela dagen utomhus.

Hällt vatten i flaskor och hällt ut det igen.
Och så hoppat på studsmattan.

Jag har strosat omkring i hemmet och tvättat lite tvätt, fixat med lite disk och sådant där som måste göras.

Det är så skönt att kunna fixa med allt det där i lugn och ro.

Att kunna ta en paus i solen emellanåt.

Eller bara sätta sej lite vid datorn och ta ett par ord med någon vän som råkar vara där samtidigt.

Så idag har jag samlat energi och glatt mej åt de sköna sakerna i livet.

Och vet ni vad som är bra?

Att jag nästan kan ha en sådan dag till imorgon.

Och nästa dag med.

Livet är rätt bra ändå.:-)

Kramar Helena

Mors dag och födelsedagsfirande

Idag har jag fått en mors dagspresent.
Jag har så söta barn och en lika söt man!
De är usla på hemlighetsmakeri.
Och ja, jag vet att mitt kontrollbehov är lite för stort. Så jag både ser och hör saker jag uppenbarligen inte bör höra och se.
Men VAD jag skulle få visste jag inte.:-)

Jag fick ett fodral i svart skinn til min mobil.
Superfint och jättebra!

Det hör alltså inte till vanligheterna att jag får presenter.
Men kanske har familjen insett att mamman inte är stenhård och okänslig utan att även jag behöver nåt litet ibland?
Jag uppskattade iaf min present himlans mycket.

Vi har också firat Michaelas födelsedag idag.
Hon fyller 17 år på tisdag men ville fira sin dag idag.
Menyn valde hon själv, som vanligt.
Och gästerna bjöd hon via facebook och sms.
Det kom ganska många gäster för att vara ett kalas hos oss.
Oftast kommer inte speciellt många utan mest våra föräldrar och någon till.
Fina presenter fick hon också.
Bla en rosa rattmuff som hon älskade och fina ringar.

Vår present får vänta tills på tisdag.
Här är det noga att presenten ges på rätt dag.:-)

Nu är den här hektiska veckan över och en ny ska påbörjas.
Denna är dock inte lika hektisk.
Utan att ha tjuvkikat i kalendern vågar jag påstå att den första halvan av veckan är väldigt lugn.
Det ska bli sååå skönt!

I slutet av veckan väntar årets happening i byn -- Örkelljungadagarna!
Och dessutom spås det fint väder i veckan.

Känns som att en trevlig salgvecka följs av en solig ganska ledig vecka.

Nice...
Supernice!

Kramar Helena

En vecka fylld av salg och trevligt sällskap

Som ni vet var jag i Köpenahmn på lagerförsäljning av MOLO i onsdags.

Vi var borta hela dagen ett helt gäng tjejer.

Kom hem sent och var helt slut fast lycklig.

I torsdags var jag salgbakis, om man nu kan vara det.:-)

Nikita och Ronnie var i Lund på läkarbesök angående struman.

Det besöket gav inget, men nu är det gjort.

En ny provtagning ska göras för att se om hon får tillräckligt med medicin.

Resten av den dagen tog vi det bara lugnt.

I fredags var jag och köpte blommor till fönsterlådorna och altanen.

Fint blev det!

Sen växlade jag lite pengar och förberedde för kvällens evenemang.

Sex besökare kom för att övernatta och sen åka ännu en gång till Köpenhamn.

Himlans roligt när folk från Stockholm, Blekinge, Jönköping och Ljungby kommer hit så att vi kan ses hela högen.

Vi "pratar" ju på familjeliv.se varje dag, men det är ju skillnad när det irl.

Ett par tjejer härifrån byn kom också hit på fredagskvällen.

Så imorse kl 6.30 drog vi iväg igen för att besöka "moloheaven".

Här nedan kan ni se ett urval av mina fina fynd.

Visst ser det härligt ut med alla fina färger?

Småttarnas nya höstjackor.
Wct-jackor till Nikita och Anjelin

Leggings till Anjelin

Tröjor till Emilio

Mer tröjor till Emilio

Tack alla pölsekäringar för två trevliga salger!

Vi ses, om inte annat, till hösten.

Kramar Helena

Säger bara: Lagersalg i Danmark

Början på veckan har rullat på som det brukar.
Har försökt ta det lugnt, men hjärnan är förvirrad.
Lever efter almanckan och lappar så fixar jag det mesta.:-)

Idag har jag varit med ett gäng goa tjejer i Danmark på lagersalg.
Molo var märket som såldes och det är ju ett av mina favoritmärken, som ni vet.
Vi har haft en toppendag!
Nu är jag stentrött och ska sova lite.
Bilder ska ni få se på fina salgfynd, imorgon.

Kramar Helena

Någon drog undan mattan.

Ja så kändes det.

Som att jag dunsade i golvet.

Samtidigt som jag svävade i det blå.

Låter det luddigt?

Det känns luddigt kan jag berätta.

Har ju en tendens att få livet att gå i spinn totalt och då inte palla trycket.

Det händer inte ofta, men ett par gånger har jag tappat fotfästet.

Nu hände det igen...

Många olika faktorer fick min hjärna att bli tom istället för full.

Jag är van att hålla många bollar i luften men plötsligt hoppade de omkring på golvet istället.

Vad hände kan man undra?

Detta blir en rörig eftertanke som ni får dela med mej.

Kalendern är fulltecknad vid den här tiden på året.

Avslutningar, utvecklingssamtal, föräldrarmöten, jobbmöten, extra jobbmöten, utbildningar på jobbet, läkarbesök, telefontider med läkare.

Ja listan kan göras lång bara där.

Barnen har som ni läst här varit sjuka och mått dåligt av olika anledningar.

Mycket grubbel går åt till det.

Kan vi göra något annorlunda eller bättre?

En rädsla ligger alltid och gror med så klart.

Inte behöver det heller vara elände som tar energi, bara.

Nu mår ju tex Michaela ovanligt bra, om man bortser från allergin och så.

Och då blir jag så glad så glad.

Hon har fina vänner omkring sej och lyser av glädje.

Jag lyser ikapp med henne.

Alla vet att det tar energi att lysa.

Ja sen har man ju ett hem där det bor sju personer och en hårig hund.

Där vill jag ha fint och i ordning.

Jag är inte alls pedant men gillar avtorkade bänkar och bord och ett ganska rent golv.

Tyvärr är inte alla i det här hemmet lika intresserade av det som jag.

Alla har vi ju olika syn på det här med ordning och det går ju inte ställa mina krav på någon annan.

Inte helt iaf.

Vi hjälps åt bra i den här familjen, tro inget annat.

Skillnaden är att de flesta andra här kan se lite röra och rycka på axlarna medan den retar mej tills jag tar rätt på den.

Ber jag de fixa det så gör de det, men orka be...

Så vad gjorde att det blev för mycket?

Jag vet inte....

Jag vet bara att det blev det.

Nu börjar jag om igen.

Inbokade lediga dagar att bara vara jag på.

Dagar att vara jag med barnen.

Dagar att vara jag med Ronnie.

Och dagar att vara jag med hela familjen.

Föröker att vila mycket och ta hand om mej själv.

Att inte göra saker som ger mej negativ energi.

Försöker att sortera bort även roliga saker för att inte köra slut på mej igen.

Jag har hittat fotfästet igen nu.

Fortfarande är golvet halt under mattan, men jag tror jag kan hålla balansen nu.

Jag har en fantastisk familj.

Och fina, fina vänner.

Och tur är ju det!

Jag uppskattar er så mycket allihop.

Nu har jag blottat hela mitt hjärta för er, och det ska ni veta, att det gör jag oftast inte.

Inte här och inte någon annanstans.

Jag ber er därför att förvalta mina tankar med förstånd och inte ta detta varken som gnäll eller en önskan om medömkan.

Detta är endast en text för att tömma mitt hjärta för att kunna fylla på det med bättre saker igen.

Ta hand om er alla fina människor som läser min blogg.

Kramar Helena

Grattis på födelsedagen!!

Till den bästa mamman som finns i hela världen.

Nämligen MIN mamma.

Finns ingen bättre förebild och jag är så tacksam att jag hade turen att bli just din dotter.

Kramar Helena

Bilder från en stolt mamma...

Ska snart ta tag i bloggandet igen.

Så länge bjuder jag på några bilder.

Som ni alla vet gillar jag att klä barnen fint och det är ett av mina största intressen.

Den här outfiten är den finaste jag kommit fram till på länge!

Klänningen kommer från http://sarabellabusa.blogg.se

Scarvsen från rockefella, skorna är adidas och de coola strumporna är från lindex.

Hur stolt kan man bli, som mamma?

När ens dotter är så här fin och går längst fram i en paradorkester stannar nästan hjärtat.

Och så den här fina tösen som är helt uppslukad av orkesterns framträdande.


Titta och njut så länge.
Jag återkommer.

Kramar Helena

Livet rusar i alldeles för hög hastighet.

Jag uppdaterar här när det stannat av en liten smula.

Kramar Helena

Ikväll firar vi!

Eftersom jag jobbade igårkväll så firar vi vår tjugoårsdag idag istället.

Passande nog har en efterlängtad film premiär på bio just idag också.

Pirates of the caribbean 4 är det dags för.

Härligt!!

Vill tacka för alla fina kommentarer som ni ger mej.

De uppskattar jag mycket!

Hoppas ni andra har en lika bra dag som jag.

Kramar Helena

Dryga sjukvården...

Som de flesta som läser min blogg vet har Nikita varit ganska dålig den sista tiden.
Mer ont i benen igen och allmänt trött och nere.
Vi tog prover på henne i mitten av april för att följa upp hennes sköldkörtelvärden.
Hon har ju struma och värdena ska kollas noga för att man ska se till att hon tar rätt mängd medicin.
Läkaren brukar ringa om något är knas med proverna men vi hörde inget.
Den fjärde maj hade vi telefontid men den missades tyvärr av olika anledningar.
Senare får vi ett rejält spydigt brev från läkaren om hur viktigt det är att sköta sitt barns provtagning och en uppsats kring hur sköldkörtelhormon funkar.
Ok?
Vad ville de med detta undrade vi.
Vi hade ju varit på provtagningen.

Efter en hel del luskande fick jag igår tag i någon som kunde ge mej en telefontid till rätt läkare och idag ringde hon.
I lika spydig ton som i brevet börjar hon igen om hur viktiga proverna är och att vi inte har något att prata om så länge de inte är tagna.

Ganska irriterat svarar jag att de är tagna och ber henne söka rätt på svaren.

Det blev tyst...

Efter lite knappande hittade hon de och det visar sej att Nikita måste ha mer medicin för att må bra.
Vi ska också till läkaren i Lund om drygt en vecka för ny provtagning.

Stackars min unge!
Jag blir så trött....

Tack för att jag fick gnälla lite.

Kramar Helena

Tjugo år av kärlek

Knappast någon mer än vi själva trodde att vi skulle hålla ihop så här länge.

Vi VISSTE att vi skulle göra det.

Äskade min Ronnie från första sekunden, gör det nu och för alltid.

Dessa bilderna är från vår första tid tillsammans.

17 och 19 år gamla.
Vi har gått igenom mycket tillsammans och mer lär det bli.
Det är vi i vått och torrt.


Idag är det tjugo år sen vi träffades och det är den dagen vi firar.
Varför fira förlovningsdagar och bröllopsdagar?
Det är ju att vi träffades vi vill fira.

Jag älskar dej Ronnie!


Hoppas vi får en massa fler fina år tillsammans.
Kramar Helena

En endaste lugn dag denna veckan.

Nu är det maj månad och då är det alltid ett pressat schema.
Iaf i den här familjen och troligen i de flesta andra barnfamiljer.
Alla avslutningar ska fixas, musikskolan har ett gäng uppvisningar, salg i Danmark ska åkas på och ja så fortsätter det.
Bara denna veckan så har jag extra jobbmöte, en bioträff med min kära man, två uppvisningar med musikskolan, ett Annacillbesök och en himla massa mer att hitta på.

Så idag har jag och småttarna bara tagit det lugnt.
Vi var på öppna förskolan i förmiddags och sen har vi inte gjort något alls.
Så himla skönt!

Och just att göra inget alls är SÅ viktigt för att orka göra allt annat som är roligt. Och sådant som inte är roligt också för den delen.

Nu väntar soffan och big brother.

Ta hand om er, ni som läser här.
Kramar Helena

Ett citat från en klok kvinna....

Äsch, är ju inte hela världen om Sverige förlorar mot Finland.
Vi vann ju över de igår när det verkligen gällde.:-)
(Men visst, ett guld hade ju inte suttit fel.)

Detta skrev min kära syster på sin fb-status efter vm-matchen igårkväll.
Antar att ni förstår att hon gillar eurovision mer än hockey?
Även om de båda är viktiga.:-)

Kramar Helena

Idas konfirmation

Igår var det dags för de stora tjejernas kompis, Ida, att bli konfirmerad.

Hon hade bjudit hela vår familj. Det var gulligt, tycker jag.

Att hålla de två små ganstrarna lugna i kyrkan var en utmaning i sej.

Men det gick ganska bra ändå.

Lyckades fånga tre av barnen på en bild.

Bra jobbat!

Det är verkligen fint vid Prästsjön!

Lilla Anjelin stannade snällt och tittade på vattnet bara.

Men eftersom inte alla i skaran gjorde det så var de snart nere vid vattnet.

Turligt nog ramlade ingen av de i.

Emilio var bara tvungen att kasta lite sten och se när det plaskade.

Efter en trevlig tillställning hemma hos Ida gav vi oss hastigt hemåt.
Ett åskväder kom dundrades och vi hade glömt dra ut sladdarna till modem och datorer.
Vi bor ju mitt i ett åskstråk och är vi inte noga med att dra ut sladdar så går något sönder när det åskar.

Åskrädd som jag är så släppte jag av Ronnie hemma och körde ner till Coop för att köpa godis.
Bra ursäkt för att slippa vara hemma medans det åskade.
Så där satt vi på parkeringen, jag och barnen.
Regnet öste ner och det blixtrade och knallade.
Ganska snart kunde vi köra hem igen.

Kvällen tillbringade jag i soffan tillsammans med Alicia och Mathilda.
Vi var ju tvugna att heja fram Saade och Sverige i Eurovision!
Trea blev Sveriges placering och det får vi ju vara mycket nöjda med.
Småttarna och Nelly var mer intresserade av godiset än musiken.
Till sist somnade de dock, lagom speedade av allt socker.

Nu har vi tittat på reprisen av alla låtarna.
Ja, jag vet. Ganska festivalnördiga.:-)

Dags att ta tag i dagen här.

Hoppas blogger ska funka bättre nu!

Kramar Helena

Blogger strular som attan!!

Därför har jag inte kunnat skriva här i bloggen varken igår eller idag.
Kanske skriver jag mer senare ikväll.
Annars får ni vänta tills imorgon.:-)

Kramar Helena

Inskrivning i skolan.

Vad hände?

När blev denna lilla plutt....

...så här färdig för skolan?
Här har hon noga valt kläder och frisyr för att idag åka till skolan och träffa en av sina fröknar och skrivas in i skolan.
Det här känns väldigt, väldigt konstigt trots att vi redan har tre skolbarn.
Småttarna är ju SMÅ!
Damen ifråga är mycket taggad och längtar till skolstarten.

Jag tycker såklart också att det är roligt att hon ska börja i skolan, men det är ju ett stort steg i vår familj eftersom barnen här mest är hemma med oss innan dess.
Ja kyrkis två dagar i veckan har hon ju varit på och trivts superbra med det.

I höst börjar en ny period i mitt eller vårt liv.
Emilio ska börja i kyrkis och Anjelin i skolan.
Det innebär att det här huset kommer att vara tomt på barn två förmiddagar i veckan.
Konstigt....

Vi har ju haft småbarn i sjutton år...

Värst vad tiden går.
Märkligt att jag fortfarande känner mej som 25 för det mesta.
Fast ibland känner jag mej som 90 så det jämnar väl ut sej.:-)

Kramar Helena

Gårdagen var händelserik.

Igår var det mycket att stå i.

På förmiddagen var jag på jobbet på möte.

Eftermiddagen tillbringade vi på idrottsplatsen för att kolla in vad som hände på Fritidshemmens dag.

Vi har inga barn på fritids men hade ändå anledning att vara där lite.

Michaela hade blivit tillfrågad av fritidsgården om hon ville vara med och ställa ut sin a-traktor.

För er som inte känner till den här byhålan eller gör det men ändå inte har uppfattat detta så kan jag berätta att det finns ett helt gäng av a-traktorer och epa-traktorer rullandes i byn.

Om man kör förbi fritidsgården de kvällar där är öppet kan man se de uppradade.

Himla roligt tycker jag att det är att detta motorintresse tagits upp igen.

Och det har växt supersnabbt!

När Michaela fick sin traktor för två år sen var de kanske fyra stycken i byn.

Nu är de många fler.

En rolig detalj är att det numera finns TRE tjejer som har a-traktor här.

Iaf hade allihop fått en inbjudan om att vara med.

Tyvärr kom bara två av byns alla a-traktorer till utställningen.

Michaelas är ju den blå och finaste.:-)

Tonåringarna lät barnen provsitta och klättra bäst de ville och alla barnen var SÅ nöjda.

Dessutom brassade de på med musik på hög volym så att denna mamman fick raggarkänsla ordentligt.

Dagens andra höjdpunkt var en studsmatta.

Lyckan var och är total!

Jag har vägrat och vägrat men nu fick de en studsmatta och då fick vi ju såklart tacka och ta emot.

Oj vad de har hoppat idag!

Himlans bra barnvakt den där studsmattan.

De har tillbringat massor av tid i den idag och somnade gott ikväll.

Kanske ska testa den jag med en dag?;-)

Kramar Helena

Mammans nya leksak

Min rosa, fina mobiltelefon gick sönder i fredags och det blev mindre panik här.

Vår hemtelefon har nämligen också pajat och därför används mest min mobil.

Alla viktiga ställen har mitt nummer.

Så i lördags bar det av till Väla för att köpa en ny.

Så mycket det finns att välja på!

Efter mycket funderingar föll valet på denna fina.

En HTC Gratia.

Hittills är jag mycket nöjd.

Kanske kan jag tom blogga från den.

Återkommer med lite mer om de senaste dagarna när vi tittat på film.

Kramar Helena

Aptrött..

Helgens bravader tar ut sin rätt.

Började jobba kl 17 igår slutade strax efter 19 idag.

Har varit med jobbet på Gekås i Ullared hela dagen.

Roligt, men allt annat än slappt.

Skymtade minsann "kändisen" Morgan och flera brukare var väldigt glada för det.

Dock hoppade jag över att gå fram och hälsa som många andra gjorde.:-)

Nöjd med dagens fynd är jag och sällskapet har varit mycket trevligt.

Nu ska jag stänga tittorna och sussa sött.

Bjuder er på en bild på småttarna häromdagen.

Anjelin har en superfin klänning från duktiga Sara.

Här hittar ni henne:

sarabellabusa.blogg.se

Stjärnorna är från molo och Emilios coola brallor är från Nova star.

Ha det bäst!

Kramar Helena

Helgen i sammanfattning

Fredagskvällen ägnades åt att köra ner loppisgrejor till lokalen, ställa i ordning borden och vara där så att de andra säljarna också fick upp sitt.

Resten av kvällen gick åt till att ta hand om en kräkande Nikita.

När hon slutade tog Alicia vid och fortsatte hela natten.

Behöver jag berätta att jag var trött efter en sömnlös natt?

Kl 8 på lördagen var det dags att infinna sej i lokalen igen, för vidare förberedelser inför öppning.

Loppisen var inte jättevälbesökt men ändå ok.

Lite pengar i kassan blev det och det gillas.

På eftermiddagen var det Michaelas och Ronnies tur för magsjuka.

Innan dess hann jag och Michaela en sväng till Väla för att köpa en ny mobil till mej.

Den gamla havererade i fredags.

När jag trodde att jag skulle sätta mej i soffan och njuta av lördagskvällen fick Nikita näsblod.

Igen. Hon har haft det mycket hela veckan och på lördagskvällen höll det på mer eller mindre hela tiden. Hon klagade också på huvudvärk.

Även det har hon haft hela veckan.

Ringde till sjukvårdsupplysningen och de tyckte att vi skulle åka till akuten.

Så det gjorde vi ju.

Väl där så fick jag nog höra hela samlingen av idiotförklarande kommentarer.

I undertonerna kunde jag också läsa in hela registret av fördomar och förebråelser.

Summa sumarum av besöket?

Nikita är spänd i hela kroppen och det borde jag väl fatta?

Att värken beror på det.

Ge henne lite massage!

Tycker det är lite konstigt att inte läkarna i Lund kommit på detta? Eller?

Jag var MYCKET arg när jag körde hem

Både för att de betedde sej så dumt där inne.

Men också för att vi blev skickade dit i onödan, uppenbarligen.

Ja, ja Nikita fnissar idag åt hur arg jag var igår och är glad att hon slapp nålstick.

De tyckte hon skulle kollas när vi nu var där, men hon ville inte så då slapp hon.

Konstigt ställe det där...

Jag tog sovmorgon i morse och har sen strosat omkring i "pyjamasen".

Tvättat, fixat i köket och sånt där annat smått.

Ikväll inleds helgens jobbdygn som jag skjutit lite på.

Skulle ju ha jobbat fredag till lördag egentligen.

Hoppas veckan blir lugnare än denna helgen och att jag slipper magsjukan.

Kramar Helena

Bara döda fiskar följer med strömmen....

Hörde dessa ord i en låt på spotify idag och tyckte de var riktigt bra.

Jag är ganska dålig på att följa strömmen och har alltid varit.

Gillar inte att göra som alla andra och att vara som alla andra.

Men jag vill inte heller gå emot strömmen bara för att.

Det är en balansgång, det som mycket annat.
Sorgligt ofta kan man se människor som glömmer känna efter vad de verkligen vill utan de bara hetsar efter att nå upp till samhällets och omgivningens krav och önskningar.

Det viktigaste är att man följer sitt hjärta.

Att stanna upp och känna efter.

Att ta en liten funderare på om jag verkligen vill det här.

Om man gör det lite då och då.

Då slipper man nog att bli en dö´fisk.

Det var dagens djupa tanke.;-)

Igår hade vi besök av Mathilda och Linus.

Deras barn Nelly och Leo var såklart också med.

Här fastnade våra småtjejer på bild.

Rätt så söta va?

Idag har allt bara rullat på som det brukar.

Bortsett från att Anjelin fick stanna hemma från kyrkis för att hon kräktes inatt.

Blev inget mer av det, så det var nog bara något knas.

Nikita har varit hemma hela veckan eftersom hon har så ont i sina ben.

Får se om hon går iväg till skolan imorgon.

Imorgon ska bilen packas med loppisgrejor igen.

På lördag hålls barnloppisen här i byn och vi hoppas på en massa besökare.

NU ska jag passa på att leta upp kudden och samla krafter inför morgondagen.

Kramar Helena

En kväll med tetanterna

Mamman till trotsbarnet rymde hemifrån ikväll.

Åh det var skönt med en paus, det ska jag villigt erkänna.

Tycker att det bästa i livet är barnen och familjen, men ibland behövs ett litet avbrott.

Och hur pausar man bäst om inte med bästaste tetantsgänget?

En kväll med dessa godingar, lite pizza, babbel och en stor dos med skratt så har man laddat batterierna och orkar vara mamma igen.

Tack tjejer för en mycket trevlig kväll!!

Kramar Helena

Att verkställa hot

Att få trotsiga barn att lyda är alltid en utmaning.

Viljestarka barn som trotsar är än värre.

Och konstigt nog har de två ganska envisa föräldrarna i det här hemmet lyckats få skapligt envisa barn.

Alla har de tidigt visat att de vill vara med och bestämma över sitt liv och att man inte helt lätt bossar över de.

Det är en väldigt bra egenskap, tycker jag.

Nästan alltid...

Men inte när de trotsar mot mej.

Emilio är inne i ett rejät trots och busar så mycket det bara går.

Han rymmer åt fel håll när man ska någonstans.

Han snor tuggummin som kan finnas lite varstans i hemmet. Inte så noga vems de är.

Listan kan göras lång på trams och trots som kan hittas på.

De senaste dagarna har han ständigt trippat på gränsen till att driva mej till vansinne.

Har försökt lirka och diskutera.

Till sist har jag hotat.

Rymmer du så kör vi hem.

Tramsar du på öppna förskolan så kör vi hem.

Tramsar du vid bordet får du gå ifrån.

Osv...

Så fick han ännu en chans och vi körde till öppna förskolan.

Efter flera incidenter och varningar om att köra hem så klättrade han upp på fikabordet och tog sej en liten joggingrunda.

Behöver jag säga att jag såg rött?

Tog helt enkelt ungen i hampan, på med jacka och skor och ut i bilen.

DÅ förstod han att han gått för långt.

Men det fanns ingen återvändo.

Jag körde hem honom till Ronnie, lämnade av honom där och körde tillbaka.

Hoppas verkligen att detta lärde honom att hans mamma inte kör med tomma hot.

Men FY vad det är tråkigt och jobbigt att verkställa sina hot.

Och det märks ju hur viktigt det är att verkligen inte komma med TOMMA hot.

Vem sa att det var enkelt att fostra barn?

Nåväl.

Barnaskaran vi har sköter sej helt ok, tycker jag.

Så helt ute och reser är jag nog inte.

Kramar Helena

Tetanterna blev golvläggartanter.

Japp precis så blev det idag.

Tetanten, Emilia, hade ett golv som inte ville lägga sej på plats själv.

Hennes sambo ville inte hjälpa golvet på plats heller.

Så tetanten, Carina, och jag tog vårt gäng med barn och åkte till Emilia i morse för att lägga golvet åt henne.

Jag har lagt golv flera gånger här hemma och tycker att det är ganska kul.

Carina fick sköta sågningen för det är jag helt kass på.

Det tog några timmar men nu är golvet på plats. Nästan iaf.

En rad kvar bara, men det får mannen i det huset klara av själv.:-)

Alltså ni skulle ha sett det här.

Carina höggravid, Emilia drygt halvgravid, en hel skock ungar och jag.

Och så en hög med laminatgolv i ett rum.

Roligt hade vi och fint blev det.

What are friends for, liksom.:-)

Nikita har fortfarande ont och orkar inte hela skoldagar.

Idag åkte hon runt på de olika skolorna i kommunen med musikskolan.

Orkestrarna i de lägre åldrarna brukar göra det för att locka fler elever, antar jag.

Vid middag kom de tillbaka och då fick vi hämta hem henne.

Imorogn bitti ska de uppträda med musikalen igen, så det ska hon åka iväg på.

Får se hur länge hon stannar i skolan sen.

I övrigt har det rullat på med skola, aktiviteter och annat som vanligt.

Förresten!

Anjelin har fått inskrivningstid till skolan nu.

Vår lilla, lilla plutt ska börja i förskoleklassen till hösten.

Hur gick detta till?

När blev hon så stor?

Vad kosntigt det ska bli att bara ha Emilio hemma då.

Och han ska ju börja kyrkis så två förmiddagar i veckan är det tomt på barn i det här hemmet.

DET kommer att bli väldigt konstigt!

Nu ska jag passa på att hänga lite tvätt och sen titta om det går något bra på tvn.

Kramar Helena

Önskar...

...att jag kunde ta bort det onda från min unge.

Hon har ooooont i sina ben idag.

Kunde inte ens åka till skolan.

Mammahjärtat går i bitar.

Hon samlade krafter för att vara med och spela upp en musikal ikväll iaf.

Hon brukar vara med i en grupp i församlingshemmet en gång i veckan.

De sjunger, pysslar och fikar.

Nu har de tränat för att spela upp en musikal om den barmhärtiga samariern.

Jätteduktiga var de allihop!

En glad men lycklig unge stupade i säng.

Håller tummarna för en bättre dag imorgon.

Kramar Helena

Tävling

Tänkte dra igång en tävling här i bloggen inom det närmsta.
Det finns bara ett stort problem.
Jag är ju ny på det här så jag vet inte riktigt hur jag praktiskt ska gå till väga.
Fixar jag det här så kommer det förmodligen fler tävlingar med trevliga priser.

SÅ
Du som har tips till mej angående detta får gärna hojta till!

Tack på förhand.
Kramar Helena

Bilder på annat än barnen

Gillar ju att fota och även om det inte ser ut så här så fotar jag faktiskt annat än barnen ibland.

Här får ni se några bilder från helgen.

Tyck gärna till om ni vill.

Är fortfarande nybörjare på detta och vill lära mej så mycket så möjligt.

Så tips och råd tages tacksamt emot.

Eller om ni bara vill tycka något hur som helst.:-)

Kramar Helena

En härlig valborgshelg

Det har vi haft!

Vi körde iväg vid middagstid i fredags.

30 mil norrut drog vi tillsammans.

Ett helt gäng som såg fram emot en helg att umgås och att ha roligt på.

Och det har vi.

Vi har ätit och druckit gott.

Skrattat så tårarna sprutat. (Ja vi funkar så både jag och mamma.)

Snarkat har vissa så att vissa andra försvann, trodde vi.

JA jösses vilken soppa det kan bli med tolv! personer i en stuga.

Men en rolig soppa.

Vädret har varit ok, men kallt.

Sammanfattningsvis har det varit en helt lyckad helg.

Och som vanligt bjuder jag er på lite bilder.

Det här gänget hade vi med oss.

Gamla kvarnstenar pryder gången till stugan.

De bara står där och inbjuder till att fota.

En bamsestor trädrot fanns att klättra i.

Stugan ligger i en sorts hembygspark och där finns en massa fina ställen att utforska.

Grilla gillar vi!

Här är hela gänget samlat för middag bestående av hemgjorda hamburgare.

Smaskens!

Hembygdsföreningen har varje år ett toppenfint valborgsfirande med brasa, musikkår och en massa annat som tillhör.

Sockervadd tex.

Valborgsmässoafton avslutas alltid med ett fyrverkeri.

Supernice!

På söndagsförmiddagen var det dags att åka hemåt igen.

Alla var nöjda och glada.

Och ärligt talat så är hemma bäst.

Även om det är mysigt att komma iväg lite ibland.:-)

Kramar Helena