Jag har ju tidigare berättat att Michaela och Alicia skaffat katter.
En liten svart och vit Putte och två små spräckliga sötnosar som jag alltid glömmer namnen på.
Kan bero på att de byter namn ibland.;-)
För ungefär en vecka sen försvann Putte.
Vi alla har saknat honom mycket för han är den kelnaste av de där små ulltussarna.
Men eftersom de bor utomhus och vi bor på landet så är det lätt hänt att räven kommer och tar de eller att de springer iväg och blir överkörda någonstans.
Men ibland är slumpen en trevlig vän.
Idag när vi var på hantverksmässa nere i byn för att Nikita och Michaela skulle spela med sina orkestrar träffade vi Yvonne som tidigare körde skoltaxin här.
Vi pratade om lite allt möjligt som man gör.
Plötsligt sa Yvonne att hon kört förbi vårt hus häromdagen och en bit ifrån hade hon tagit en paus och då stött på en liten katt.
Katten var mycket kelen och ville absolut följa med i bilen.
Eftersom det inte fanns några hus i närheten tog hon med sej katten hem för att sen kunna leta rätt på ägaren.
Vi beskrev Putte och döm om vår förvåning när det visade sej att det var han!
Yvonne och hennes granne, som tagit hand om Putte den här tiden, kom och lämnade honom nu ikväll.
Kändes hårt att ta tillbaka katten när de fäst sej vid den, men han är ju vår så vi gjorde det ändå.
Nu har vi dock ett litet problem.
De har haft honom inomhus och det är ju inte meningen att han ska vara det här.
Än så länge så vägrar han gå ut och Michaela har nog lite svårt för att tvinga honom.
Vi får väl se hur det här går.
Tänk vilken slump att vi började prata med Yvonne!
Och att hon stannat just där och då när han var vilsen.
Ödet....
Kramar Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar