You Can Call Me Al...

En av de bättre låtarna i världen.
Eller vad säger ni?
Pappa tex? ;-)
Vill minnas att det var du som introducerade Paul Simon för mej.
Simon and Garfunkel hade jag hittat själv men inte Paul som soloartist.

Iaf så har jag genom åren haft en förmåga att föra över mitt musikintresse på mina barn.
De har alltid lyssnat även på den musiken jag gillar.
Just nu är det just You can call me al som spelas i tid och otid.
Faktiskt roligt att den spelades på radion nu när jag hämtade Alicia i byn.
Det var den låten de dansade till i köket häromkvällen också, när jag skrev om det.
Jag lärde de tidigt att lyssna på Bob Marley, Metallica, Green Day och Peps.
De måstre fostras väl och i tid.;-)

Jag tror att känslan för musiken och vissa musikstilar finns i generna.
Eller något sådant iaf.
Jag har alltid haft en lite speciell musiksmak.
Gillade som tioåring Kizz och Twisted sister.
Sen har mängder av stilar och artister passerat.
Jag har haft en Michael Jacksonperiod, en Poisonperiod och säkert flera andra.
Men vissa har funnits alltid.
Jag gillar fortfarande hårdrock som kizz, Metallica och en massa annat.
Bob Marley, Simon&Garfunkel och bästaste Peps Persson har en plats i hjärtat för alltid.

En lite spännade och intressant händelse i mitt liv var när jag för första gången som 13-åring tittade i min pappas skivsamling.
Jag är inte uppväxt med min biopappa utan vi har träffats på sommaren och annars hållt kontakten via telefon och brev.
Med tanke på den egentligen lilla kontakten vi haft var det väldigt roligt att se i samlingen att vi delade och delar samma musiksmak i mångt och mycket.
Så därför tror jag att det där föds vi med.
Tillsammans med mycket annat som jag har tankar om.
Men det flummar vi om en annan dag.;-)

Nu ska jag se vem som åker ut i idol och vilka två som går till final.
Vilka tror ni?

Jag tror Moa åker nu.
Eller jag hoppas det.
Så att hon äntligen kan släppa sin singel.

Ni som inte hört den:
Leta upp Moa Lignell och Whwn I held ya.
Lyssna och njut.

Kramar Helena