Lilla killen fyller FYRA år!

Ja tänk att det har gått fyra år sen den där dagen.

Den dagen då vårt yngsta och sista barn skulle födas.

Åh vad vi längtat.

Som alla föräldrar gör, såklart.

Folk med deras förutfattade meningar menade att vi längtat efter en son.

Att det är därför vi har "så många" barn.

Inte var det många som trodde på att vi bara ville ha alla de här barnen.

De är ju lika efterlängtade allihop.

Det var nästan så att vi önskade oss en dotter till för att folk skulle se att vi ändå inte tänkte försöka få fler barn.

En liten önskan hade vi dock.

Eller kanske främst jag.

Jag önskade ett brunögt barn som hade någon likhet med mej.

Alla våra andra barn är ju blonda och blåögda.

Och ganska lika sin far allihop.

Fast det viktigaste var ju såklart att det kom en frisk bebis till oss och att allt skulle gå bra med oss alla.

Och ut kom den lille.

Eftersom jag var sövd under förlossningen var det Ronnie som fick ta emot underverket.

Hur det gick till vet jag ju inte.

Men mitt första möte med Ronnie och det nyfödda knytet är oförglömligt.

Ronnie konstarerar med ett leende från öra till öra att vi har fått en pojke.

"Jag har kollat minst tretti gånger!

Det är en pojke!"

Ronnie är lika glad för alla våra barn, tro inget annat.

Men självklart är det roligt för en pappa att få en son.

Precis som det är för en mamma att få en dotter.

Och nu är det fyra år sen och lilkillen börjar bli stor.

Han blev brunögd och mest lik mej av alla våra barn.

En klok, ganska busig liten kille.

Alltid glimten i ögat men också alltid en kram till hands för den som behöver en.

Det ska bli spännande att se vad hans framtid har att bjuda på.

I födelsedagspresent önskade han sej en skateboard och en tårta.

Givetvis fick han båda delar.

Iförd hela munderingen av skydd skulle den hära brädan testas.

Går det att stå på den tro?

JAAAAAA

Och detta firade vi med tårta såklart!

Emilio tål ju inte mjölk, men på café snäckan kan man få köpa en mjölkfri liten tårta.

Och lyckan är gjord!

När vi firat hela förmiddagen drog vi ner till byn för att kolla läget på Örkelljungadagarna igen.

Farbor Micke bjöd där på en ansiktsmålning som present.

Inte så dumt va?

Syrran fick ha en liten målning hon med.

Dagen till ära fick småttarna prova åka karusell.

Superkul tyckte de!

Givetvis var de större barnen också med i byn men de var inte direkt intresserade av att gå med oss.

Därför finns det inga bilder på de att visa.

Efter en tokvarm dag med en massa skoj åkte vi hem med en påse godis och rasade i soffan.

Alla nöjda och glada.

Kramar Helena