En tatuering är gjord.

Tatueringar och piercingar är ett inslag i vår familj som bara finns där.

Redan när jag och Ronnie träffades var han tatuerad och han har fortsatt pynta sin kropp med jämna mellanrum.

Jag hade ju inte fyllt 18 när vi träffades och mina föräldrar godkände inte någon tatuering.

Så för mej var det bara att vänta på 18-årsdagen.

Efter den så har det pyntats några gånger på mej med.

Piercandet var inte så poppis när vi var yngre utan det är något som växt med åren.

Hål i öronen hade de flesta och de som var coola hade flera.

Jag piercade näsan strax innan jag fyllde 18 och var ganska ensam om det länge.

På senare år har det tagits ett och annat hål i både Ronnie och mej.:-)

Intressant är då att se hur barnen påverkats och påverkas av dessa intressen hos oss.

Hål i öronen har tre äldsta men de gjorde inte det speciellt tidigt.

Michaela piercade näsan när hon var elva och längtade halvt ihjäl sej tills hon skulle fylla 15 för att få pierca sej mera.

Vårt krav är nämligen att ska det göras så ska vi vara med, godkänna platsen för piercingen och välja piercare.

Så när femtonårsdagen var kommen och passerad fixades det hål i både navel och ögonbryn.

Ingen av de andra barnen har dock visat något intresse för detta än.

Så nalkades då Michaelas 17-årsdag och hon önskade sej bara en enda sak av oss.

En tatuering...

Många och långa diskussioner hade vi om detta.

En piercing kan man ju bara ta ut och så är den borta.

Bara man ser till att sköta den ordentligt så är det ju ingen fara.

En tatuering däremot är ju liksom för livet.

Men när dagen kom hade vi enats och lyckan var total när hon fick sitt presentkort.

Och idag är den då gjord.

Alicia har ritat bilden och tatueraren har bara gjort mindre justeringar och tillägg.

Blommorna symboliserar hennes syskon, vilket jag tycker är en fin tanke.

Vad tycks?

Den sitter mellan skulderbladen strax under halslinningen på tröjan.

Vårt krav var att den ska gå att dölja eftersom hon är så ung ännu.

Tyvärr bildas ju många uppfattningar om hur man är som person felaktigt utefter tatueringar och piercingar.

Även om folk i allmänhet är mer toleranta ang detta idag än för bara några år sen så vill vi ändå att hon ska ha så bra förutsättningar som möjligt i livet.

Kramar Helena