... det är vad jag är nu.
Anjelin kräktes enda fram till i middags.
Har varit vaken med henne från 4.15 i morse och haft ständig uppsyn för att kunna hjälpa henne med kräkandet. Lillebror har varit väldigt bekymrad över att hon varit sjuk. I vanliga fall är det ju han som är sjuk. Han har liksom inte haft ro att hitta på något vettigt utan bara yrat omkring idag.
Lagom när Ronnie kom hem från jobbet vid strax efter fem, körde jag och Michaela till Klippan för innebandyträning. Kan ju villigt erkänna att jag INTE var sugen på det idag. Men det var skönt att komma hemifrån ett tag ändå.
Mitt problem när barnen har kräksjuka är att jag blir sympatisjuk.:-) Har så svårt för att äta. Så nu är jag toktrött efter att ha varit uppe så tidigt i morse. Och hungrig för att jag inte vågat äta något, ifall jag ska kräka.
Ja, jag vet hur knäpp jag är.
Håll nu tummarna för att ingen mer börjar kräka här!!
Kramar Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar