...ifrån att blogga igår.
Det tar på krafterna att vara ensam om allt, märkte jag.
När nu väl Ronnie var hemma så deckade jag ihop i en hög i soffan.
Hade huset fullt av tonåringar igen.
Väldigt trevligt men väldigt intensivt.
Jisses det låter som en hönsgård ibland!:-)
Nu har de bestämt sej för att stanna här hela gänget resten av veckan.
Antar att det är gott betyg för oss, eller?
När jag förbjöd de att åka på fest i helgen och duckade, nästan, svarade de att då är vi här istället.
Ja det är ju helt ok, för vår del.
Och här är det inte fest. Iaf inte med starka drycker...
Tur man inte är tonåring längre! Det varkar vara ett hårt arbete bara att finnas till.
Man ska ju kolla mobilen, fejjan, ha rätt på frillan och sminket, kläderna ska vara ok, lyssna på musik hela tiden och helst babbla hela tiden också.;-)
Desssutom så ska man hålla rätt på vad ANDRA skrivit på sin fejja och var de har varit och vem de har pratat med osv osv osv.;-)
Jag blir trött bara av att titta och lyssna på de.
Tur de är så goa allihop!!
Kramar Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar