Gnällfritt!

Nu har jag gnällt färdigt!:-)
Tack för att ni har orkat läsa fast jag inte varit så munter ett tag.
Ibland bara samlas det så mycket negativa saker i ens liv så att det bara rinner över.
När detta dessutom drabbar mina barn så funkar jag inte riktigt som jag borde.

Detta ligger till grund för en del i mitt liv.
Tex jobbar jag bara 50%. Det är en följd av att jag höll på att rusa in i den berömda väggen.
Jag har mycket höga krav på mej själv och hur mitt liv ska se ut.
Men inte sådana krav som de flesta andra har. Alltså inte att huset måste vara skinande rent eller att jag måste hinna med egentid och förverkliga mej själv. Åtminstone är det så jag inbillar mej att många mammor bränner ut sej.

Mitt dilemma är att jag vill ge barnen mycket tid. All min tid har jag gett de. Jag vill vara med på deras aktiviteter. Engagera mej i både skola och fritid. Gärna ta ansvarsfulla uppgifter.
Jag har varit ordförande i både föräldrarådet och nattvandrarna. Har även varit lagledare i innebandyn.

Nu har jag lärt mej att sortera ut de goda bitarna i livet och mår så otroligt mycket bättre.

Jag jobbar mindre. Ett beslut som jag och Ronnie gemensamt tagit för att hela familjen och tillvaron ska fungera bättre.
Det är helt enkelt så att jag är spindeln i det här nätet. Jag behöver vara klar i knoppen för att det ska gå runt. Ronnie är superbäst både som man och pappa, men han är inte riktigt en organsiatör. Det är mer mitt jobb.
Med fem barn och två föräldrar som jobbar oregelbundna tider så lovar jag att det finns lite att organisera.:-)

Nu tar jag bara på mej lagom stora uppdrag och alltid efter att jag noga övervägt om jag ska.
Jag vill så mycket och vill göra saker bra.
Men nu vet jag att det är bättre att slutföra ett uppdrag bra än flera stycken halvbra.

Jag har också lärt mej att planera in Helena-tid.
Tid som jag tillbringar bara hemma med att städa och tvätta medans familjen finns omkring mej eller tid som jag lägger tillsammans med goda vänner utan min familj. Som tex när jag träffar pölsekäringarna eller tetanterna.

Ronnie-Helenatid är mannens avdelning att få till.
Han ser till att vi kommer ut på bio ibland eller något annat lagom avancerat upptåg.
Han är bäst min Ronnie <3

Så här har ni mitt må-bra-recept.


Och det jag egentligen skulle skriva, innan jag snöade in på allt det här andra, var att det som tyngde mej angående att vara tonåringsförälder är nu utrett och alla här mår nu bra igen.


Kramar Helena