Kyrkispremiär

Idag var det första gången på kyrkis för Emilio.
Om det är någon av er som läser som inte vet vad det innebär så kan jag berätta att det är en verksamhet som kyrkan har där man kan lämna sitt barn mellan 9 och 11.30 två dagar i veckan.
Där får de leka, ha samling, pyssla och ha fruktstund.
Det är en liten grupp med barn och två fröknar som aktivt är med barnen hela tiden.
Väldigt bra!
Sen att det blir lite Jesussånger det får man väl ta med en nypa salt.;-)

Emilio tyckte det var jätteroligt där.
Brydde sej inte det minsta om mej när vi kom dit utan gick utan tvekan in med de andra.
Han som aldrig varit lämnad.

Och lämnar man inte barnen på dagis eller så utan väljer att ha de hemma blir de väldigt osociala och blyga som ni vet.
Det är vad vi ofta får höra.
Att vi gör våra barn en otjänst genom att vara med de.
Konstigt då att nu de här små hemmabarnen just börjat i skola och kyrkis utan minsta problem.
JA, jag blir lite bitter på typiga människor som tror sej veta allt.

I övrigt har det slappats rejält här idag.
Den här uvin tog nog hårdare än vad jag trodde.
Men jag känner mej iaf bättre.

Tankarna går till min vän Mathilda idag, som har mist sin pappa.
Kramar till dej vännen.

Nu är det filmtajm.

Kramar Helena