Och vi klarade det!
Jag vet att alla har mycket att tänka på.
Men mitt huvud är knökfullt efter den här veckan.
Tider att passa.
Hämta och lämna lite varstans.
Barn som är ovana vid sina nya vanor.
Osv...
Och nu när jag kan andas ut för att barnen är lediga. DÅ är semestern slut och jobbhelgen är ett faktum.
Men att jobba fredagnatt på mitt jobb är nästan lugnare än att vara hemma.;-)
Hela dagen har tankarna ofta kretsat kring Wilda och hennes familj.
Ingen skulle behöva begrava sitt eget barn!
Trösten är att hon får ro nu...
Kramar Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar