Livet är bra

Jag har en sån himla tur!
För jag har den bästa familjen i världen.
Tillbringade en lång dag i bästa butken i stan, igår.
Vaknade med huvudvärk och den ville inte ge med sej.
Passade ändå på att storhandla på vägen hem och landade i hemmet strax efter kl 20 igårkväll.
Rejält sliten, kan man säga.
Hur glad blir man då när man inser att resten av familjen städat, fixat med disk och tvätt?
Allt för att jag skulle bli glad.
Så himla gulligt!
Inte för att jag alltid sköter detta, men oftast.
Och gör jag det inte själv så ser jag till att någon annan gör det.
Nu hade jag inte sagt något alls utan fick det som en överraskning.

Glidarlivet fortsatte i morse.
Då tog Ronnie med sej Emilio ner till farmor när han ändå körde till jobbet.
Resten av gänget åkte till skolan.
Kvar hemma fanns bara jag.
Det är något som absolut inte förekommer ofta.
Men, som jag skrev för ett tag sen, jag kan nog vänja mej.
Åt frukost ensam och duschade utan femtielva frågor och beök på toan.;-)
Tillbringade sen ännu en dag i staden, längtandes hem till goa ungar.
Åh så mysigt det är att kura ner sej i soffan och titta på Amigo och Barda med gosungarna.

Som sagt.
Livet är bra!

Kramar Helena