Tack för att dy bryr dej...

...men du gör det lite konstigt.

Vi bor i en liten by och ibland är det förbaskat kass!
Folk är mer än lite trångsynta och har ibland en liten aning för lite action i sitt liv.
Samtidigt är mänskligheten ett fegt släkte och tar ofta till lite märkliga metoder för att stilla sin oro.

Du, anonyma mamma till ett av våra barns kompisar.
Du tycker vi bor i ett dåligt hus med våra barn och utsätter de för hälsofara.
Du radar upp ett antal fakta om vårt boende och om våra barns hälsa.
Det finns en liten del sanning i dessa fakta och dessa fakta tolkar du sen som du vill och kryddar till lite efter behag.
Du skriver att du får ont i magen av att veta att din dotters vänner har det så här.

Vad gör gör du då åt detta?

Jag vet vad jag hade gjort.
Jag hade besökt familjen och frågat det jag undrade över.
Förhoppningsvis hade min oro stillats och jag hade låtit familjen i fråga bo som de vill eftersom jag då hade fått veta att allt var ok.
Om jag fortfarande hade kännt oro hade jag kontaktat socialkontoret med min oro och stått för det.
Jag vet att jag hade gjort det, för jag har gjort det.

Men vad gör du?

Jo du skriver ner alla dina fakta och tolkningar i ett brev som du anonymt lämnar till kommunen och det blir då en anmälan.

Vad gör kommunen?

Jo de kommer oanmälda hit och konfronterar oss med dina fakta.
Eftersom vi inte har något att dölja så gör inte detta så jättemycket i sej.
Jag tycker det är bra att personalen på socialkontoret gör sitt jobb.
Att de kommer hit och tittar om det som skrivs om oss stämmer.
Men oron i kroppen som uppstår av att någon tycker att vi gör fel val för våra barn.
Att vi utsätter de för hälsofara och kanske tom är skyldiga till deras sjukdomar den oron är hemsk!
Så nu är du iaf inte ensam om att ha ont i magen...

Jag kommer inte att gå in på allt som är skrivet i brevet för de som känner oss vet bakgrund och fakta om varje punkt och det är det som räknas för oss.

NU är jag, en liten stund iaf, glad att jag bor i en liten by!
Jag har inte så jättemånga läsare i denna blogg, men en del har jag.
Och med tanke på hur skvallret går i den här byn så hoppas jag att det här sprids som en löpeld.
Anmälan är inlämnad anonymt och därför kan den inte besvaras av varken socialen eller oss.
Så här kommer ditt svar.
Och jag hoppas du eller någon du känner läser detta så du slipper ha ont i magen mer!

SOCIALEN TYCKER ATT DU HAR FEL!!
DET FINNS INGEN ANLEDNING TILL ORO FÖR VÅRA BARN!
DE HAR VARIT HÄR, KOLLAT, LYSSNAT PÅ OSS, DISKUTERAT SAKEN OCH KOMMIT FRAM TILL ATT DU MÅSTE HA MISSUPFATTAT DET HELA!

Kan du släppa det nu?
Annars får du gärna komma hit så ska jag förklara och berätta för dej.

Ja, jag är arg!
Men mest är jag besviken och ledsen.
Vi gör allt för våra barn.
Vi har valt att ha de och vill ge de allt vi har.
För oss är det viktigt att de får OSS!
VÅR tid, VÅR kärlek och VÅRT engagemang.
Det kostar på, på många sätt.
Tex blir vi inte pengarika på det.
Därför bor vi inte i en färdig villa.
Vi valde att köpa ett litet torp som är under förvandling.
Men återigen, jag kommer inte förklara mer än så.
De som känner oss vet och kan se det uppenbara.



/Helena