Vi har gjort ett val...

Vårt val är att leva för våra barn.
Att se varje framsteg och att vara de nära.
Det är vi som har och ska fostra de barnen som vi fått.
Vi har turats om att jobba så att vi själva har tagit hand om de nästan alltid.
Principen och tankesättet är djupt rotat.

Vad gör man då när man börjar inse att ett barn vill något annat?
Att barnet kräver mer underhållning än vad vi som föräldrar kan ge?

I nästan alla andra familjer är det självklart att barnen ska gå på dagis.
I vår familj är det lika självklart att de inte ska det.

Därför är det nu MYCKET svårt att nu inse att Emilio nog behöver gå på dagis.
Inte för att det krävs för jobb och så utan för att han är rastlös och uttråkad.
Kyrkis en gång i veckan och öppna förskolan räcker liksom inte till.
Dagis är ju barnomsorg som man har för att man jobbar.
Inte 15 timmar gratis barnvakt i veckan för bekväma föräldrar...
Jag vet att det är ett orättvist tänk och jag har inte den åsikten om föräldrar som har sina barn på dagis.
Bara på mej själv om jag gör det.

Varför känner jag det som ett misslyckande?
Jag vet så klart att det inte är det. Jag vet också att dagis inte är skadligt eller dåligt för barn.
Är också helt övertygad om att Emilio kommer att gilla dagis.

Varför är då beslutet så svårt att ta?

Kramar Helena