Tristess...

Jag måste ta tag i mitt liv!
Det här är inte jag!
Mamman som är så trött i öronen så att de nästan ramlar av.
Barnen ber om glass, fika, bad och allt möjligt oavbrutet.
Jag börjar morgonen med att längta till kvällen.

Skärpning!

Annars blir den här sommaren väldigt lång.
Jag gillar ju sommaren och att barnen är hemma.
En plan måste göras!

Hmmm funderar så det knakar och kommer på..... nada...

Men det löser sej nog.
Det brukar det göra.
Bara jag är medveten om vad som behövs göras och gör det.
Och det är jag ju nu.

Imorgon är det Emilios och Anjelins sista dag på fritids.
Så får det bli.
Det hade varit deras sista dag denna sommaren i vilket fall som helst.
Men nu är det den sista helt och hållet, som det ser ut nu.
Till hösten ska de åka taxi hem från skolan och det blir säkert jättebra.
De är inte helt med på tåget än, men det blir de nog när de vant sej vid tanken.
Hur vi löser det de dagar vi jobbar på ett eller annat sätt kommer vi på efterhand.
Man ska tänka positivt.
Vi sparar in tusen kronor i månaden och får vara mer med våra barn.
Att de får mindre kontinuitet i sitt liv och lite sånt, det är priset de får betala för att vi inte jobbar som alla andra...
Konstigt att de ska betala för andras dumhet och okunnighet.
Är jag bitter?
Ja faktiskt lite.
Men mest för att okunskapen är så stor.
Absolut INTE för att jag får vara mer med mina barn.

Nog om det!

Nu är det nya tag och nytt tankesätt.
Inte fastna i tråkiga tankar.

Vi ska njuta av sommarlov och sol.
För vi har faktiskt sol här.
Många verkar ha kallt men vi har helt ok väder.
Innan denna dagen är slut ska jag ha gjort upp en plan för kommande dagar.
Tror ni jag fixar det?
Jag tror det.
Det måste jag ju tro :-)

Kramar Helena