20 år...

Igår fyllde hon 20 år.

Vad hände?

När blev min unge vuxen?

Ja det är väl bara att acceptera att så är fallet.

Jag skulle ljuga om jag sa att det är lätt.

Jag vill ha mina barn nära.

Alltid!

Vill veta vad de gör, var de är och hur de tänker.

Hjälpa de lite, ge de råd och se till att de har det bra.

Men när de är vuxna får de ju bestämma själva.

De kanske inte vill ha råd eller bli hjälpta?

Bara att, igen, inse att det bara är att acceptera.

Låta de göra sina egna misstag och också så klart lyckas.

Stå på egna ben.

Själv gjorde jag det ganska tidigt.

Flyttade hemifrån när jag var 18 och ett halvt.

Fick vårt första barn ett år senare.

SÅ jag får helt enkelt bara försöka släppa ungen ur boet.

Och så finnas till när jag behövs...

Något borde vi väl gjort rätt i alla fall när barnen, även om de är vuxna, gärna är med oss ändå.

Grattis Michaela!

Kramar Helena