Jag blir så trött...

Hur kunde jag glömma att vi bor i hålan Gud glömde?
Och hur kunde jag gå på julbord med hela hålans skvallerarmé?
Ja igen... Jag blir så trött!

Det skvallras i byn om oss, har jag fått höra idag.
Av säker källa.
Vi gör helt tokiga saker.
Det måste vara så.
För idag har jag fått höra hur det ligger till.
Jag fick reda på att jag inte är längre är gift med min man.
Vi är skilda.
Japp så är det.

Vet ni hur man kan veta det?

Jo vi var på de kommunanställdas julbord på samma dag men vi satt inte bredvid varanda.
Herrejösses!

Jag sitter här och blir riktigt arg!!
Vi har väl aldrig ens nästan varit skilda?!

Vi jobbar ju inom samma område men i på olika ställen.
Alltså väljer vi att gå på julbord med våra arbetskamrater.
Och då sitter vi ju med de såklart.

Att vi kunde glömma att ta ett bord för två på jobbets julbord....

Nu tappade jag all tro på Örkelljungas befolkning...

En dag full av mycket.

Full aktvitet från början till slut.
Morgonen började tidigt med att Alicia skulle lussa med samling kl 6.30.
Eftersom jag har en sådan genomsnäll man fick jag ligga kvar med trynet i kudden medans han körde henne till byn.
Fast lite berodde det nog på att han skulle vidare till gymet.;-)
Förstår ni irritationen på tonåringen när ingen var där för att lyssna när det beställda luciatåget dök upp?
Tänk er 12st 14 och 15-åringar kl 6.30 en lördagmorgon utan påstått uppdrag.
Ja jisses!
Turligt nog bjöd en av de engagerade vuxna på frukost på hela gänget.
Så början på dagen var nog helt ok iaf.

Själv låg jag kvar i sängen länge och det är så skönt att bara ligga där och slappa.
Små prata med barnen och surfa lite på mobilen.

Efter en tidig middag ägnade vi oss åt seriösa aktviteter.
Hör och häpna..
Vi var i kyrkan.
Avslutning för kyrkans barngrupper med ett julspel som Nikita var delaktig i var anledningen.
Tur att vi inte behövde vara där så länge för vi har en son med myror i brallan.
Efteråt bjöds det på fika i församlingshemmet och det var trevligt.

Efter en tur inom coop för inköp av lördagsgodis styrde vi kosan hemåt.
Barnen landade i soffan och föräldrarna vid sina datorer.

Jag fick för mej att gå ut på youtube för att lyssna på lite låtar av Mikael Wiehe eftersom det var hans låtar som skulle sjungas i kvällens avsnitt av "så mycket bättre".
Åh vad mycket bra musik det finns!
Och youtube är ju underbart!
Allt är så lättillgängligt och jag bara snurrade mej bort.
Tankekedjan blev lång.
Började på Wiehe och Afzelius....
... fortsatte mot Dia Psalma...
...vidare förbi Green Day...
... Offspring...
...Blink 182 och Sum 41...
...lite Blur och annat smått och gott.
Halle jisses så mycket bra det finns!
Detta var ju bara en bråkdel.

När det så var dags att titta på programmet blev det mycket bra att lyssna på igen.
Gillade när Jason "Timbuktu" framförde "flickan och kråkan" tex.
Även Lena Phs version av "vem i hela världen kan man lita på" var fyndigt framförd.
Detta är låtar jag har lyssnat på sen jag var liten och de betyder mycket för mej.

Ja som jag skrivit innan är musik viktigt för mej.
Jag lyssnar en massa olika musik och tycker om väldigt olika artister och stilar.
Så det är väl därför youtube och nu spotify är sådana skatter som man kan ägna mycket tid åt.
Efter kvällens musikaliska äventyr har jag iaf bestämt mej för att göra en egen spotifylista att lyssna på.
Just nu lyssnar jag oftast på tjejernas listor och de är helt ok de med.
De är ju lite hjärntvättade sen innan födseln när det gäller musik.;-)
Men jag måste fylla en med ovan nämnda favoriter och lite andra godbitar.

Nu sover alla barnen och lugnet har lagt sej här.

Kramar Helena

Och så var det helg igen.

Veckan har bjudit på en hel del trevligheter.
I onsdags var vi på öppna förskolan för sista gången denna terminen.

På kvällen smet jag iväg in till Annacill en runda för att kika på nyheterna från molo.

Jag måste säga att de lyckats bra med detta printet.

Eller vad tycker ni?

På torsdagkvällen var det dax för julbord med jobbgänget.

Väldigt god mat och mycket trevligt sällskap.

Idag har Mathilda med goa ungarna Nelly, Leo och Tindra, varit här en stund.

Roligt när barnen kan leka lite och mammorna kan snacka mycket.;-)

Senare hämtade jag en glad och lycklig tös på praktiken.

Hon har fått mycket uppskattning och gott betyg.

Dessutom fick hon en generös julklapp av de och svävar på små moln.

Hon är SÅ värd denna glädjen.

Samtidigt deppar hon för att tiden på praktikplatsen är över för denna gången och det är dax för skola igen.

Men inte så länge.

Det är ju snart jullov.:-)

Vi fixade iaf lite matinköp inför helgen och laddar nu för idolfinal.

Vem tror ni vinner?

Jag gissar på Amanda.

Kramar Helena

Tisdagen...

...bjöd på en helt underbar julkonsert med musikskolans elever.
Stolt som en tupp var jag när Michaela spela de solo tillsammans med en trumslagare.
Plingade vackert på en triangel.

Och gissa vem som glömde kameran...

Kramar Helena

Var tog helgen vägen?

Ja den försvann visst.

Och inte hittade jag in hit heller.

Jag jobbade mitt helgdygn, lördag till söndag .

Så det var väl det helgen gick åt till.

Idag har jag och Emilio varit på öppna förskolan.

När vi satt där började snöflingor dala från himlen och barnen jublade.

När det var dax att gå hem vräkte stora flingor ner och hela marken var täckt av snö.

Vi tog med oss Anjelin hem från skolan och barnen bad om att få vara ute direkt när vi kom hem.

Såklart fick de det!

Men fy attan vad halt det har varit idag!!

Imorgon måste vinterdäcken på, det är en sak som är säker.

Hoppas snön ligger kvar också.

Kramar Helena

You Can Call Me Al...

En av de bättre låtarna i världen.
Eller vad säger ni?
Pappa tex? ;-)
Vill minnas att det var du som introducerade Paul Simon för mej.
Simon and Garfunkel hade jag hittat själv men inte Paul som soloartist.

Iaf så har jag genom åren haft en förmåga att föra över mitt musikintresse på mina barn.
De har alltid lyssnat även på den musiken jag gillar.
Just nu är det just You can call me al som spelas i tid och otid.
Faktiskt roligt att den spelades på radion nu när jag hämtade Alicia i byn.
Det var den låten de dansade till i köket häromkvällen också, när jag skrev om det.
Jag lärde de tidigt att lyssna på Bob Marley, Metallica, Green Day och Peps.
De måstre fostras väl och i tid.;-)

Jag tror att känslan för musiken och vissa musikstilar finns i generna.
Eller något sådant iaf.
Jag har alltid haft en lite speciell musiksmak.
Gillade som tioåring Kizz och Twisted sister.
Sen har mängder av stilar och artister passerat.
Jag har haft en Michael Jacksonperiod, en Poisonperiod och säkert flera andra.
Men vissa har funnits alltid.
Jag gillar fortfarande hårdrock som kizz, Metallica och en massa annat.
Bob Marley, Simon&Garfunkel och bästaste Peps Persson har en plats i hjärtat för alltid.

En lite spännade och intressant händelse i mitt liv var när jag för första gången som 13-åring tittade i min pappas skivsamling.
Jag är inte uppväxt med min biopappa utan vi har träffats på sommaren och annars hållt kontakten via telefon och brev.
Med tanke på den egentligen lilla kontakten vi haft var det väldigt roligt att se i samlingen att vi delade och delar samma musiksmak i mångt och mycket.
Så därför tror jag att det där föds vi med.
Tillsammans med mycket annat som jag har tankar om.
Men det flummar vi om en annan dag.;-)

Nu ska jag se vem som åker ut i idol och vilka två som går till final.
Vilka tror ni?

Jag tror Moa åker nu.
Eller jag hoppas det.
Så att hon äntligen kan släppa sin singel.

Ni som inte hört den:
Leta upp Moa Lignell och Whwn I held ya.
Lyssna och njut.

Kramar Helena

En dag som alla andra...

Göra i ordning barn på morgonen.
Göra i ordning mej själv.
Köra iväg barn.
Köra på möte på jobbet.
Handla lite.
Göra lite mat.
Fixa hemma.
Hämta hem barn.
Skutsa till aktviteter.
Hem och lyssna på dagens händelser i olika varianter.
Säga godnatt till barn.

Ja det är väl så här det är.:-)

Ikväll har jag varit och hjälpt till på bingot i byn.
Musikskolans föräldrarförening arrangerar och det inbringar ju en hel del pengar som gynnar barnen i musikskolan.
Så en kväll per termin kan man ju lätt ställa upp.
Men det här med bingo är en ny värld för mej och jag måste säga att jag tycker det lutar åt galenskap.
Människorna är där varje vecka och måste sitta vid samma bord varje gång och alla följer sina egna ritualer.
Och vilken massa pengar...
Men vid närmare eftertanke så har vi alla våra laster och alla gränsar säkert till galenskap någon gång.
Så jag låter glatt folket slösa sina slantar på bingot som gynnar mina barn.:-)

Kramar Helena