Emilio ville inte vara på dagis idag.
Jag brukar inte gå därifrån förrän han tycker det ok.
Idag tyckte han inte att det var ok alls så personalen övertalade mej att säga hej då och gå iaf.
Och här sitter jag gråtande och känner mej som en hemsk människa.
Jag hade ju lovat mej själv att inte göra så här..
Han behöver ju inte vara där.
Hade jag rätt ändå?
Att barn har det bäst hemma.
Varför gick jag på det här?
Förmodligen går det bra när jag gått.
Men här går det då inte det minsta bra...
Kramar Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar