Från det ena till det andra

Idag var det en sådan där dag då det gick i snabb hastighet från det ena till det andra. Och fler sådana är det bli den här veckan. Bara det blir någon pausdag emellanåt så går det ganska bra.

Förmiddagen tillbringade jag och småttarna på öppna förskolan.
Jisses vad sura de blev när vi var tvugna att köra hem lite innan det var slut. Vanemänniskor är de minsann. Precis som sin mamma, gissar jag.;-)
Hem en snabbsväng för lite mat och sen vidare för mej med Michaela till barnläkaren i Helsingborg.
Där gick det ganska snabbt och efter en provtagning som, i vanlig ordning, höll på att sluta i svimningsattack åkte vi en liten sväng till min snälla, goa farmor.

Efter begravningen i fredags fick jag ett väldigt stort behov av min farmor.
En påminnelse om att verkligen ta hand om henne medan jag har henne kvar hos mej.
Ja, jag tycker nog att jag egentligen gör det ganska bra redan, men vill verkligen att hon ska känna att hon betyder hur mycket som helst för mej.
Farmor hade besök av tre söta tanter och de babblade på och fikade på goda kakor. När vi åkte därfrån var vi så fulla av kakor så det räcker till för länge framöver.:-)

Sen bar det iväg hemåt för att Alicia skulle hinna i tid till sin innebandyträning.
Men väl hemma var det ändrade planer och träningen hoppades över.
Michaela gav sej som vanligt ner till fritidsgården.

Nu sover hela högen av barn, utom fröken duracell som högljutt protesterar. Hon vill inte sova uppe hon vill sova neeeere!!

Som avslutning på dagens text bjuder jag er på dagens outfit på småttarna.
Vet att inte alla som läser här är intresserade av denna del, men ni får blunda om ni vill.;-)

Kramar Helena

De här barnen är våra. Det är helt sant och helt underbart!

Gårdagen

Igår var det en sån där lugn och skön lördag där ingen skulle iväg, av barnen.
Ronnie jobbade fredagsdygnet och kom hem på lördagsmorgonen.
Lite ärenden uträttades och middagen lagades gemensamt av flera i familjen. Mysigt!

Anjelin tillbringar en hel del tid vid bordet med olika ritböcker och pennor. Hon försöker skriva för fullt. Det är så roligt att se hur utvecklingen skenar iväg och de bara lär sej en massa för att tiden är inne. Till hösten ska hon ju börja skolan, den lilla hönan.


På kvällen var det jobbdags för mej och det var därför bloggandet uteblev.:-)

Kramar Helena

Saknad

Idag var jag på begravning av min morbror Leif.

Det var en fin begravning, med så väldigt passande och fin musik.

Jag tycker egentligen illa om att gå i kyrkan, sen vi begravde vår lilla Emilia. Men det går bättre och bättre ju längre tid det går.

Att sitta i kyrkan och lyssna på fin musik och fundera på livet är ganska givande egentligen.

Det är hemskt att behöva begrava någon alls och fruktansvärt för de som är närmast. Jag skulle vilja låta de slippa.

Tänker på Leifs barn och på min lilla mamma och hennes syster.

För min egen del blev sorg och saknad så väldigt påtagligt när min mormors syskon gick fram till kistan för att säga farväl till sin systerson.

Min mormor dog för tre år sen och saknaden är så stor. Hon fanns alltid och hon var världens bästa mormor!

Hennes syskon är så lika henne. Det blev nästan spöklikt.
Å vad jag vill ha henne tillbaka!

Här är jag och mormor.

Denna bilden är tagen på Emilios dop och det är mormor, mamma, jag och Emilio på den.

Begravningskaffet blev väldigt trevligt. Märkligt att det ska till en så här ledsam anledning för att vi ska träffa våra släktingar. Detta får det bli ändring på!

Kramar Helena

Mitt hem är min borg

Vi köpte vårt hus, eller ett torp var det mer, för drygt 12 år sen.
Ett torp med två sovrum och ett tv-rum och något som kallades kök.
Badrum existerade inte. Inte heller varmvatten.
Men vad gjorde det?
Man kan väl bo så ett litet tag och göra vid det?

Oj, oj, oj vad vi var unga och oerfarna!
Det har tagit måååånga år att få huset som vi vill och än är vi inte klara.
Men vi ångrar oss inte! Iaf inte varje dag eller de flesta dagar.;-)

En dag ska jag leta fram bilderna som är tagna på vårt hus som det såg ut när vi köpte det och bilder på vårt arbete.
Idag får det räcka med en liten lista på delar av vårt arbete.

Vi har:
Kopplat in varmvattenberedare
Grävt ner trekammarbrunn
Kopplat in toastol
Breddat huset
Höjt huset med nya takstolar
Satt in en trappa upp till ovanvåningen
Tilläggsisolerat hela huset
Klätt om hela huset ( ja ja snart då;-))

Och en massa massa mer som jag bara inte kommer på just nu.

I 13 månader var vi utan toa och använde utedasset. Kallt som attan var det på vintern, men det funkade ändå helt ok.
I..... ja håll i er nu.... 5 år! var vi utan dusch. Ja det är sant!
Vi duschade hos vänner, på jobbet och ja lite varstans där det erbjöds.
Barnen var så små då så de fick bada i vasken eller i en balja på köksgolvet.

Så med detta tror jag ni förstår att vi uppskattar vårt hus väldigt, väldigt mycket nu när det närmar sej ett färdigt hus. Vi har projekt som fortfarande inte är färdiga, men nu är det mer färdigt än innan iaf.

För 1½ år sen gjorde vi vårt nya kök och det är nog det jag är allra gladast för. Jag tillbringar mycket tid där. Gillar att laga mat och baka.
Jag har gjort det ändå fast det gamla köket var knappt existerande, men nu är det ju hur fint som helst!

Idag när jag skulle göra middag fixade jag i ordning lite på bänken under tiden.
I det gamla köket fanns inga bänkar så nu njuter jag av att kunna pynta lite.
Fotade så att ni får se hur jag tycker att det ska se ut i mitt kök när det är fint.
Är inte så modern utan gillar naturnära färger och ärvda saker.

Här är min fina hörna i mitt fina kök.
Alla ni som varit i mitt gamla kök -- förstår ni min glädje?

Nu när jag tycker att det är fint hemma hos oss så är det ännu roligare att göra ännu finare.

Tex att pryda bordet med en bukett tulpaner.

Titta bara så fina de är!!

Och när det står tulpaner på bordet då är julen slut och våren närmar sej.

Åh vad jag längtar!!!

Kramar Helena

Gympadojjor till småttarna

Fick hem barnens fina gympaskor idag, så nu kan våren gärna komma.
Skorna är från hummel och är stencoola!

Emilios


Anjelins

Hoppsan!

Jag missade visst att skriva här igår.
Jobbade på kvällen, så jag ser mej själv som förlåten.:-)
Det hände heller inget märkvärdigt som var nödvändigt att föreviga här.

Dagarna bara rusar iväg med alla aktiviteter och de vanliga sysslorna i livet.

Ronnie var med småttarna på barngympan igår. Det är inte varje dag han är med på sånt, kan man säga. Tror inte han har varit med alls, faktiskt. Iaf inte ensam.
Men alla var glada och nöjda med detta och han vill gärna göra om det.
Så lätt gick det att lämna ansvaret för något till någon annan. Jag som tycker att det är så svårt. Men jag skulle jobba och var tvungen.
*klappar mej själv på axeln och berömmer*

Idag jobbade jag till fram på eftermiddagen.
Resten av dagen har tillbringats i hemmet med familjen görandes absolut inget.
SÅ skönt!

Nu kom två tonåringar hem från fritidsgården och ska väl babbla öronen av sin mamma och pappa. :-)

Kramar Helena