Jag har frågat mej ett tag varför jag gör det här.
Det blir ju inte alls lika ofta längre.
Jag har oftast inte heller rätt fealing för skrivandet och det blir bara några få rader.
Idag har jag suttit vid min dator och tittat tillbaka på inläggen från i somras och konstaterar att det är så härligt att göra så.
Att kunna gå tillbaka och se vad vi gjorde och hur jag kände mej då.
Njuta av bilderna som jag har lagt in och få lite känsla igen.
Så jag fortsätter!
När jag har lust skriver jag mycket och när jag inte har det eller inte hinner blir det inget.
Eller kanske bara en bild.
Just nu är jag förkyld, febrig och hostig.
Tycker väldigt synd om mej själv och känner mej nästan lite manlig. ;-)
Har ägnat dagen åt en hel del musikspelande på spotify.
Bara det kan ju göra vem som helst tokig i väntan på sommaren.
Det finns så mycket bra musik och nästan all sådan har minst ett minne eller en känsla förknippat med sej.
Så känner jag kring musik i alla fall.
Eller känner bara jag så?
Alltså om man sätter igång "Just can´t get enough" får jag kära minnen från musikbattles hemma hos mamma och pappa.
Och det var då inte jag så som spelade den låten. ;-)
Eller "push it" med salt´n´pepa.
Ekebokänsla delux.
Eller prova vilken rock´n´roll-låt som helst så finns det garanterat ett knasigt raggarminne till den.
Åh det finns massor!
Jag kan lyssna i oändlighet och det finns alltid en låt att sätta igång efter denna.
Så nu längtar jag så in i baljan efter sommaren, min checker och solsken så att jag kan spela öronen av mej samtidigt som vinden blåser i håret och barnen skrattar i baksätena.
Låt eländesvintern dra förbi nu.
Trött på den trots att den varit ganska så mild.
Jag har i alla fall lite annat att fokusera på så länge och det är ju alltid trevligt.
En liten fotogrej på gång som jag ser mycket fram emot.
Ni ska nog få se, ni med, sen.
Men först ska jag bli frisk!
Kramar Helena
