Medicin för själen. Fast ONT!

Vänta och väntar och väntar...

Ingen dator i sikte.

Livet rullar på ändå.
Datorvanor byts ut mot andra vanor.

Det är ganska intensivt i detta livet just nu.
Mycket händer med barn och har man flera händer ännu mer.
Orkreserven är aktiverad.
Jag är så glad att vi är två.

Det gäller att ha en plan för att klara biffen.
Min plan är denna.
Träna varannan dag. Skönt att röra på fläsket ;-)
Göra något tillsammans med galningen jag är gift med lite då och då.
Hitta på något riktigt roligt emellanåt.
Strunta i städ och sådant när det finns roligare saker att göra.
För jag lovar att det finns kvar sen ;-)
Fika och äta godis är också en bra plan men inte just nu, för mycket iaf, eftersom jag tänkte slimma till mej en aning.

Idag körde jag ifrån dammråttorna för att istället glida på väla tillsammans med lilla lillebror och Michaela.
Rea är också en trevlig plan ;-)

Väl hemma med alla barn i hemmet tämjde jag även dammet. Så nu här rätt ok igen.

Nu är det dax för nattning av barn en efter en.
Sen är det dax att prata med lite tonåringar.
SEN är det mammaisoffanunderenfilttid.
Så det så!

Hoppas ni har det bäst!

Kramar Helena

I väntan på min dator...

Det blir inte mycket bloggat då, tyvärr.
Känns trist att blogga via telefonen och jag saknar min dator något enormt.
Jag trodde faktiskt inte det, men så är det.
Oväntat mycket gör jag visst med den.

Sist jag skrev var på juldagen.
Det är ganska längesen.
Sen dess har vi haft kalkonmiddag på annandag jul, med julgröt med mandel till efterrätt.
Vi har chillat och haft lov.
Nyår firades också.
Vi firade här hemma med god mat och mycket annat gott.
Fina raketer smälldes också.
Träffat lite vänner har vi också gjort.
Säkert en massa annat också som jag inte minns :-)

Idag har snälla Nikita lånat ut sin dator till mej.
Tur jag har så snälla och omtänksamma barn.

Vid nyår brukar jag sammanfatta året som gått här i bloggen.
Det kommer jag att göra när min dator är tillbaka.

Idag är det den 5 januari och det är för alltid en speciell dag för oss.
Den dagen 1993 blev vi föräldrar för första gången.
Ni som läst här länge eller som känner oss känner ju till historien om Emilia.
Ni som inte gör det får gärna titta tillbaka i bloggen och läsa där.
Minnena bleknar på ett sätt men det känns ändå fortfarande som igår på ett annat sätt.
Vi får glädjas åt att vi fick ha henne en stund och också glädjas för allt vi har.

Snart är jullovet slut och jag längtar som vanligt efter vardagens rutiner.
Jag tror faktiskt att barnen också gör det.

Den 15 januari ska jag få tillbaka min dator så fram till dess får ni hålla till godo med lite färre inlägg än vanligt.
Hoppas ni har tålamod.

Kramar Helena

Wiihooo! Jag har fått låna en dator!!

Uppdatering!

Läget är så här.

Min kära dator är på lagning.

Buhu!

Förmodligen kan man inte rädda mina bilder, men de ska försöka.

Jag väljer att inte tänka på eländet förrän jag måste.

Ni höll tummarna bra för mej i lördags för jag blev minsann bilägare!

En Chrysler grand voyager som vi får bra plats i, nästan allihop.

En lyxig variant med eldörrar och lite lull lull, som Ronnie säger.

Julafton är avklarad.

Himlans mysigt och god mat.

Många fina julklappar åt alla.

JAG fick minsann en massa fint också.

Extra snäll har jag nog varit för betydelsefull ägodel nummer tre fick jag min ägo.

En GPS!

Jag är alltid lite vilse i pannkakan och nu kan jag hitta rätt lätt som en plätt.

Bilder bjuder jag på när jag fått min dator.

Kramar Helena

Sysselsatta med fina julklappar.

Nu är jag här!

Att jag inte brutit ihop är ett under.
Eller kanske inte ett under.
Jag är väl lite så att jag inte gör det, bara.

Jag har två kära ägodelar.
Två saker som är mina och som jag tycker är viktigast i mitt liv.
Alltså saker.
Människor har jag många som är viktiga.
I alla fall så är det min kamera och min dator.
Nu har min dator blivit sjuk eller något.
Den vill inte alls vara med.
Den startar men vill inte göra något.
Förmodligen kan jag lämna in den och få hjälp eftersom den inte är ett år gammal än.
Men mina bilder då?
Jag gråter ihjäl, som tonåringarna skulle säga.
Inte en enda bild vill jag bli av med!!
Får väl ta mod till mej och åka in med den snart...

Ja jag kan ju fortfarande blogga från mobilen och från den nyinskaffade surfplattan.
Men jag gillar att göra det från datorn.
Därför är det längesen jag var här.
En viss annalkande jul kan ha med saken att göra också.
Och en viss liten lillebror som inte har lust att sova på kvällarna och nätterna då jag har min datortid.
Ska jag fortsätta gnälla så är jag förkyld och har varit det ganska länge.
Trist!
Och ska jag gnälla ännu mer så är min man också förkyld.
Eller nästan supersjuk.
I alla fall om man får tro honom. ;-)


Nåväl man ska glädjas åt det som är bra i livet.
Så jag gläds åt att det nästan är jul.
Jag har julpyntat vårt hem och fixat nästan alla julklappar.
Vår bilproblem, som inneburit att vi fått klara oss på två små lånade bilar, är snart löst.
Tro inte att vi inte är tacksamma för de lånade bilarna.
Det är vi verkligen!
Men jag så innerligt trött på att ens föröka få plats med tre bilstolar, tre småbarn, tre (eller i alla fall två) tonåringar, kanske något man handlat och eventuellt en vagn i en Kia Picanto.
Vet du hur den ser ut?
Googla gärna annars och få dej ett gott skratt.

Idag har vi blivit volvoägare.
Eller nja, Ronnie har blivit det.
Jag blir förhoppningsvis bussägare imorgon.
Jag verkligen ÄLSKAR bussvarianten av bil.
Där kan jag lätt knö in alla ungar, stolar och höbalar om jag så vill.

Håller ni tummarna för mej imorgon?

Så nu är det i alla fall snart jul och de flesta har en massa att stå i.
Vad gör vår familj då?
Jo köper bilar gör pappan bäst han kan.
Och mamman jobbar.
Men jag känner mej lugn.
Jag har koll på läget.
Och det är vad som krävs för att hålla mej lugn.
Vad jag inte har koll på är vädret.
Jag kan i alla fall inte styra det.
Men jag skulle vilja.
Astmafolket mår inte bra, hörredu väderguden!

Imorgon ska julmaten inhandlas.
Antar att fler än jag ska ordna det då.
Men jag pallar läget!

Hur går det för er mina få men trogna läsare?
Har ni julstökat klart?

Egentligen kan det kvitta.
Det blir ju ändå. :-)

Kramar Helena