Nu är jag här!

Att jag inte brutit ihop är ett under.
Eller kanske inte ett under.
Jag är väl lite så att jag inte gör det, bara.

Jag har två kära ägodelar.
Två saker som är mina och som jag tycker är viktigast i mitt liv.
Alltså saker.
Människor har jag många som är viktiga.
I alla fall så är det min kamera och min dator.
Nu har min dator blivit sjuk eller något.
Den vill inte alls vara med.
Den startar men vill inte göra något.
Förmodligen kan jag lämna in den och få hjälp eftersom den inte är ett år gammal än.
Men mina bilder då?
Jag gråter ihjäl, som tonåringarna skulle säga.
Inte en enda bild vill jag bli av med!!
Får väl ta mod till mej och åka in med den snart...

Ja jag kan ju fortfarande blogga från mobilen och från den nyinskaffade surfplattan.
Men jag gillar att göra det från datorn.
Därför är det längesen jag var här.
En viss annalkande jul kan ha med saken att göra också.
Och en viss liten lillebror som inte har lust att sova på kvällarna och nätterna då jag har min datortid.
Ska jag fortsätta gnälla så är jag förkyld och har varit det ganska länge.
Trist!
Och ska jag gnälla ännu mer så är min man också förkyld.
Eller nästan supersjuk.
I alla fall om man får tro honom. ;-)


Nåväl man ska glädjas åt det som är bra i livet.
Så jag gläds åt att det nästan är jul.
Jag har julpyntat vårt hem och fixat nästan alla julklappar.
Vår bilproblem, som inneburit att vi fått klara oss på två små lånade bilar, är snart löst.
Tro inte att vi inte är tacksamma för de lånade bilarna.
Det är vi verkligen!
Men jag så innerligt trött på att ens föröka få plats med tre bilstolar, tre småbarn, tre (eller i alla fall två) tonåringar, kanske något man handlat och eventuellt en vagn i en Kia Picanto.
Vet du hur den ser ut?
Googla gärna annars och få dej ett gott skratt.

Idag har vi blivit volvoägare.
Eller nja, Ronnie har blivit det.
Jag blir förhoppningsvis bussägare imorgon.
Jag verkligen ÄLSKAR bussvarianten av bil.
Där kan jag lätt knö in alla ungar, stolar och höbalar om jag så vill.

Håller ni tummarna för mej imorgon?

Så nu är det i alla fall snart jul och de flesta har en massa att stå i.
Vad gör vår familj då?
Jo köper bilar gör pappan bäst han kan.
Och mamman jobbar.
Men jag känner mej lugn.
Jag har koll på läget.
Och det är vad som krävs för att hålla mej lugn.
Vad jag inte har koll på är vädret.
Jag kan i alla fall inte styra det.
Men jag skulle vilja.
Astmafolket mår inte bra, hörredu väderguden!

Imorgon ska julmaten inhandlas.
Antar att fler än jag ska ordna det då.
Men jag pallar läget!

Hur går det för er mina få men trogna läsare?
Har ni julstökat klart?

Egentligen kan det kvitta.
Det blir ju ändå. :-)

Kramar Helena