Att bo på liten ort

Det har jag redan skrivit om flera gånger.

Att bo på ett litet ställe har både för och nackdelar för alla.

Jag tror det är så på alla små ställen i vårt land, mer eller mindre.

Nu i dagarna har det släppts en dokumentärfilm om Örkelljunga.

Jag tittade på den tillsammans med de äldre barnen i hemmet eftersom det är mest ungdomarnas liv den skildrar.

Lite spridda reaktioner runt köksbordet blev det och en intressant diskussion uppstod.

Jag tänker inte yttra varken mina och definitivt inte mina barns kommentarer kring detta här.

Var och en får verkligen tycka som de vill om filmen och dess innehåll.

Vad jag VILL skriva om den är följande.

Jag tycker det är en ärlig skildring av en del av vår by.

Den visar inte allt och alla men det den visar är en sanning.

Jag vill ge skaparen mycket beröm för att sansat faktiskt lyssna på de han pratar med ordentligt.

Jag tycker också att Patrik i slutet av filmen har en poäng i det han säger och vill ge honom en liten guldstjärna. ;-)

Titta och tyck :-)

Delat land

Kramar Helena

Vad ska man med lekplats till?

Skogen är vår bästa lekplats.

Efter en lång period då mamman varit vääääldigt gnällig och inte kunnat göra vad hon vill själv så är vi nu tillbaka på banan.

Handen är inte helt återställd och jag får fortfarande göra det mesta med vänsterhanden istället.

Men skam den som ger sej.

Idag var det bara dax för skogspromenad med barn och kamera!

Det är tur att min fina Checker är automatare så att vi kan glida lite med.

Så alltså har vi klarat av glidarrunda solen med Checkern och sen galet mysig skogsrunda på ett av mina favoritställen.

Idag är livet rätt bra :-)

Kramar Helena

Frustration de lux!

Jag är full av beundran för alla de som dagligen kämpar med diverse åkommor och handikapp!
Efter en vecka med en hand som inte ens klarar att knäppa mina byxor eller växla i bilen håller jag på att bli knäpp.
Någon måste laga min mat, knäppa min bh, köra mej dit jag vill, städa osv.
JAG BLIR TOKIG!!

Alla hjälper snällt till. Absolut.
Men jag vill själv!

Igår grät jag och tyckte synd om mej själv för att jag inte kan göra vad jag vill när jag vill.
Löjlig självömkan i det stora hela.
Men vad 17...
Detta är jobbigare än jag trodde.
Jag som var rädd för själva ingreppet.
Det var ju pice of cake i jämförelse med detta enerverande tillstånd...

Nåväl.
Nu har jag klagat och gnällt lite.
Egentligen är jag väl snart återställd.
Men det känns som en evighet av rastlöshet...

Återkommer en annan dag utan gnäll.

Kramar Helena

Vänsterhänt för tillfället...

Glad påsk!

18 år...

Tiden rusar, det har vi ju konstaterat flera gånger i den här bloggen.
Men hur blev det 18 år sen Alicia föddes?
Nu har vi alltså TVÅ barn som inte är barn längre.
Jösses!

Åh vad hon har längtat efter denna dag.
Nu är den här.

Vi kalasade igår med smörgåstårta, marängtårta, fina presenter och bästa gästerna.
Idag är hon och fixar håret och sen väntar nog kompisbesök.
Det är ju påsklov.

Lov är ganska trevligt, tycker jag.
Lugn och ro.
Inte en massa tider och läxor att passa.
Nu är dessutom jag sjukskriven också så det blir ännu mindre att hålla i ordning på.

Det enda jag kan klaga på är vädret.
Blåsigt och regnigt.
Lite värme och sol hitåt tack!

Veckan innehåller i alla fall lite trevliga planer och det är ju påsk med.
Jag gillar våra fina traditioner.
Vi firar inte så mycket. Pyntar inte heller en massa nu i påsk.
Men jag gillar det ändå.
Det är ju också så att påsk betyder vår.
För mej i alla fall.
Och våren är otroligt efterlängtad.

Kramar Helena

Nyklippt!