Tillbaka!

Som ni säkert förstått har hösten varit tuff här.
Jag tänker inte gå in på här varför för då hängs personer ut som inte valt det själva.
Jag har kämpat mej fram med nästippen över ytan.
Detta med hjälp av min obotliga envishet och mitt positiva tankesätt.
Fast ibland har det varit extremt tungt.

Det är egentligen inget speciellt och allvarligt som hänt utan många små ingredienser som tillsammans byggt ett berg att bära.


Nu känns det i alla fall som att jag faktiskt har hakan över ytan till och med.
Saker och ting börjar falla på plats och livet känns lättare.

Under den här tiden har jag funderat på bloggens vara eller icke vara.
För vem den är till för och varför jag skriver i den.
Jag har kommit fram till att jag gillar att skriva.
Att jag skriver för att det är är roligt att formulera text och för att det är spännande att gå tillbaka och läsa senare.
Att det är någon som läser och uppskattar det jag skriver är såklart roligt också.

Så jag fortsätter att skriva.
Målet är varje dag.
Ibland kanske bara ett ord eller ett par.
Oftast mer, skulle jag tro.
Vissa gånger skriver jag om något jag tycker är viktigt och ibland bara något litet som jag kommer på just då.

Hoppas det funkar för er som läser också. :-)

Kramar Helena