Uppdatering!

Läget är så här.

Min kära dator är på lagning.

Buhu!

Förmodligen kan man inte rädda mina bilder, men de ska försöka.

Jag väljer att inte tänka på eländet förrän jag måste.

Ni höll tummarna bra för mej i lördags för jag blev minsann bilägare!

En Chrysler grand voyager som vi får bra plats i, nästan allihop.

En lyxig variant med eldörrar och lite lull lull, som Ronnie säger.

Julafton är avklarad.

Himlans mysigt och god mat.

Många fina julklappar åt alla.

JAG fick minsann en massa fint också.

Extra snäll har jag nog varit för betydelsefull ägodel nummer tre fick jag min ägo.

En GPS!

Jag är alltid lite vilse i pannkakan och nu kan jag hitta rätt lätt som en plätt.

Bilder bjuder jag på när jag fått min dator.

Kramar Helena

Sysselsatta med fina julklappar.

Nu är jag här!

Att jag inte brutit ihop är ett under.
Eller kanske inte ett under.
Jag är väl lite så att jag inte gör det, bara.

Jag har två kära ägodelar.
Två saker som är mina och som jag tycker är viktigast i mitt liv.
Alltså saker.
Människor har jag många som är viktiga.
I alla fall så är det min kamera och min dator.
Nu har min dator blivit sjuk eller något.
Den vill inte alls vara med.
Den startar men vill inte göra något.
Förmodligen kan jag lämna in den och få hjälp eftersom den inte är ett år gammal än.
Men mina bilder då?
Jag gråter ihjäl, som tonåringarna skulle säga.
Inte en enda bild vill jag bli av med!!
Får väl ta mod till mej och åka in med den snart...

Ja jag kan ju fortfarande blogga från mobilen och från den nyinskaffade surfplattan.
Men jag gillar att göra det från datorn.
Därför är det längesen jag var här.
En viss annalkande jul kan ha med saken att göra också.
Och en viss liten lillebror som inte har lust att sova på kvällarna och nätterna då jag har min datortid.
Ska jag fortsätta gnälla så är jag förkyld och har varit det ganska länge.
Trist!
Och ska jag gnälla ännu mer så är min man också förkyld.
Eller nästan supersjuk.
I alla fall om man får tro honom. ;-)


Nåväl man ska glädjas åt det som är bra i livet.
Så jag gläds åt att det nästan är jul.
Jag har julpyntat vårt hem och fixat nästan alla julklappar.
Vår bilproblem, som inneburit att vi fått klara oss på två små lånade bilar, är snart löst.
Tro inte att vi inte är tacksamma för de lånade bilarna.
Det är vi verkligen!
Men jag så innerligt trött på att ens föröka få plats med tre bilstolar, tre småbarn, tre (eller i alla fall två) tonåringar, kanske något man handlat och eventuellt en vagn i en Kia Picanto.
Vet du hur den ser ut?
Googla gärna annars och få dej ett gott skratt.

Idag har vi blivit volvoägare.
Eller nja, Ronnie har blivit det.
Jag blir förhoppningsvis bussägare imorgon.
Jag verkligen ÄLSKAR bussvarianten av bil.
Där kan jag lätt knö in alla ungar, stolar och höbalar om jag så vill.

Håller ni tummarna för mej imorgon?

Så nu är det i alla fall snart jul och de flesta har en massa att stå i.
Vad gör vår familj då?
Jo köper bilar gör pappan bäst han kan.
Och mamman jobbar.
Men jag känner mej lugn.
Jag har koll på läget.
Och det är vad som krävs för att hålla mej lugn.
Vad jag inte har koll på är vädret.
Jag kan i alla fall inte styra det.
Men jag skulle vilja.
Astmafolket mår inte bra, hörredu väderguden!

Imorgon ska julmaten inhandlas.
Antar att fler än jag ska ordna det då.
Men jag pallar läget!

Hur går det för er mina få men trogna läsare?
Har ni julstökat klart?

Egentligen kan det kvitta.
Det blir ju ändå. :-)

Kramar Helena

Datorhaveri... Jag återkommer.

Instagram

Att blogga är roligt och givande.
Alltid!
Men ibland tar den lilla lilla stunden det tar för lång tid.
Eller så har min dag innehållit saker jag inte kan, bör eller vill dela öppet här.
Jag tycker nämligen att man ska respektera sina innersta känslor och inte dela de med hela allmänheten.
Jag tycker också att det är viktigt att man inte hänger ut andras tankar, känslor och liv.
Inte främmande människors, inte sina kollegors, inte sina vänners och verkligen inte sina barns.
Så jag försöker hålla denna bloggen rolig och givande för er utan att blotta för mycket.
Hoppas det är gott nog?

Mina funderingar kring mångt och mycket får ni i alla fall dras med.
Vårt vardagliga, bullriga men kärleksfulla liv får ni gärna också ta del av.

Det jag egentligen ville skriva är att om det är tomt här i bloggen så kan det finnas en bild eller flera på instagram.
För det tar ju bara en liten pluttstund att fixa :-)

lillronya heter jag där.

Just nu chillar jag i soffan och funderar på om jag ska ta tag i tvätt, städ eller matlagning.
Eller om jag bara ska strunta i det och njuta av min egen stund.
För snart ska alla goa barn hämtas och då kan jag ju göra som vanligt.
Allt samtidigt. :-)

Kramar Helena

Under kontroll

Japp vi har koll på läget!
Vet inte var tiden blir av, bara.
Trots att jag har tillgång till en dator, en platta och en mobil så är det tydligen förbaskat svårt att få ner några rader på den här adressen varje dag.

Här pågår i alla fall julplanering och lite sådant.
Julbak hanns med igår, som ni såg.
Mumsigt värre!
Har ni funderat på varför pepparkaksdegen alltid är godare än de gräddade pepparkakorna?
Det har jag.
Men inte kommit på något svar.
Bara ätit ännu mer deg ;-)
I det avseendet blir jag då aldrig vuxen.
Alltså om det bara är barnen som tjuväter deg.

Nu har snart halva december gått och än har vi inget vintrigt landskap utanför fönstren.
Mest gråtoner..
En liten förmiddag hade vi snö och barnen jublade.
De lekte för fullt hela förmiddagen i snön.
Sen regnade den bort.
Lika bra det ;-)

Det hinner nog komma mera snö innan den här vintern är över.

Kramar Helena

Som alla andra.

Hål i öronen, minsann!

Julklappsplaner

I vanliga fall köps julklapparna i det här hemmet strax innan jul.
Alltså dagarna innan julafton.
Jag tycker det är stämningsfullt och mysigt att göra så.
Men vad som hänt i år vet jag inte riktigt.
Många klappar är redan fixade.
Väldigt många till och med.
Alltså av de ska köpas.
Vi köper inte så många.
Mest till våra egna barn och våra föräldrar.
I och för sej så har vi ju ganska många barn att köpa till själva, så det blir en del ;-)
Åh det är så himla roligt att planera och köpa julklappar!
Att försöka pricka in vad var och en verkligen önskar sej.

Det värsta med att mycket nu är köpt är ju att hålla härligheten gömd tills det är dax.
Det blir till att slå in det ordentligt så att ingen kan snoka.

I helgen var jag på gekås, Ullared för lite juliga inköp.
Skoja min doja! så mycket folk där var.
Har ni någonsin varit där så vet ni att det finns MASSOR av parkeringsplatser där.
Jag lovar, alla var fulla i lördags.
Det stod bilar längs varje liten väg och i varje vrå.
Givetvis var det lååååång kö in också.
Fast den rörde sej nästan hela tiden, så det var inte så farligt.
Men väl inne...
Jag ger mej oftast inte på grund av mycket folk och trängsel.
Är begåvad med ett stort tålamod och tröttnar sällan.
Men jag gav upp!
När jag krånglat mej runt ibland de juliga sakerna och leksakerna, gav jag upp.
Allt annat som jag eventuellt skulle ha struntade jag blankt i.
Och nöjd med det var jag och är jag.
Jag visste att det skulle vara mycket folk där men blev faktiskt överraskad ändå.
Men jag fick med mej de viktigaste sakerna hem och är nöjd. :-)

Något som är betydligt enklare och smidigare är ju nätshopping.
Via detta har en hel del julklappar också hittat hit.
Superenkelt sätt att leta erbjudanden och slippa handla tillsammans med resten av Sveriges befolkning.

Känner mej faktiskt väldigt nöjd med den här decembermånaden hittills.
Vi har trots sjukor fått fram lite julstämning också.
Som jag skrivit innan, jag ÄLSKAR december!

Nu kan jag även pricka av alla terminens utvecklingssamtal.
Skönt att ha det gjort!
Är såklart nöjd med barnens prestationer.
Det jag är mest nöjd med är att de alla får beröm för att de står för den de är och för att de är hjälpsamma och snälla mot sina kamrater.
Detta är det som är viktigast i livet, tycker jag.
Att man når målen och får det ena eller det andra betyget eller resultatet spelar inte så stor roll i det stora hela.
Dock beräknas alla barnen nå målen i sina årskurser och, visst, det är ju en stor fördel.

Nu ska vi bara bli friska från våra förkylningar, så blir allt riktigt toppenbra!

Kramar Helena