Läget

...är under kontroll, tror jag.

Inskolningen på dagis fortsatte i förra veckan.
Sjukorna med.
Anjelin mår bättre men hostar som attan.
Liten lillebror har varit risig hela helgen.
Men det hör väl dagisstarten till.

Igår var vi bjudna på överraskningsfest.
Så himla roligt!
En barndomsvän fyllde jämt och hennes man hade ordnat en superfin fest åt henne.
God mat, mycket skratt och trevligt folk.

Idag har vi bara slappat och det är minsann behövligt ibland, det med.

Imorgon drar en ny vecka igång.
Den sista innan jag börjar jobba.
Vet inte riktigt vad jag tycker om det.
Det är dessutom en vecka full av planer och känslor.
Men det klarar vi säkert..

Kramar Helena

Möd i görningen

De är alltså som vanligt.
Inskolning på dagis fortsätter.
Det går bra men vi blir allt lite trötta.
Vi är ju vana vid softa i vår egen takt, vi.

Nätterna har jag tillbringat i vaket tillstånd tillsammans med Anjelin och hennes värkande öron.
Dubbelsidig öroninflammation och penicillin var det.
Hoppas att denna natten blir lugn...

Idag har alla barnen varit lediga utom Alicia.
Så himla skönt!

Kramar från tröttmössan Helena

After dinner bag

Inte nog med att vi fått presentkort till maten och barnvakt.

Vi fick också en "afterdinnerbag" av mamma.

Två öl, två cider, lite godis och ostbågar.

Toppen!

Jag vet vem som har den bästa familjen! <3

Kramar Helena

Paus ifrån vardagen..

När jag fyllde år i somras frågade alla vad jag önskade mej i present.
Jag tycker det är svårt att önska saker.
Tycker att jag har det jag vill ha och om det är något jag önskar så är det lite dyrare saker och de vågar jag kanske inte önska mej.
Något som inte kostar så mycket däremot och som jag har ont om är tid.
Tid att göra vad jag vill.
Tid att äta mat jag slipper laga.
Tid tillsammans med mannen i mitt liv.

Så den bästa presenten jag fick när jag fyllde år var ett presentkort på en restaurang, barnvakt hemma och tillgång till en lägenhet att vara i.
Detta utnyttjade vi denna helg.
På eftermiddagen igår kom mamma och tog hand om barnen och vi körde till min syster, Mia; för att få nycklar till hennes lägenhet.
Mia och kusin Julia fick snällt köra hem till oss och hjälpa till med barnen. :-)

Vi åt mycket god mat på Torstens i Ängelholm.
Eftersom vädret var toppen så satte vi oss vid Rönne å och bara njöt av att inte har några måsten.
Fnissade åt tokiga änder och hade allmänt mysigt.
Sen inhandlades diverse onyttigheter bara för att vi kunde.

Kvällen och alldeles för långt in på natten tittade vi på måååånga avsnitt av sons of anarchy.
Så himla underbart att bara kunna sitta i soffan, titta på vad man vill hur länge man vill och stoppa i sej vad man vill.
Och så avsluta med att sova hur länge man vill och duscha utan att någon drar i dörrhandtaget och frågar när man är klar eller bara skriker: maaaaammaaaaa

Nu ska ni inte tro att jag ångrar mitt liv med huset fullt av barn för så är icke fallet.
Men ibland blir det bara FÖR mycket och jag behöver få lite andrum.
Och för att få det behöver jag veta att barnen är trygga och har det bra under tiden.
Så var det denna gången, verkligen!
Denna mamman har ett enormt kontrollbehov och tycker egentligen att bara jag är den som kan ta hand om allt på rätt sätt.
Känner någon igen sej?
Jag tror inte jag är ensam. ;-)
Men det finns några få utvalda som jag litar till fullo på och de är guld värda!

För att njuta ordentligt av ensamtiden åt vi frukost på kondis.
Smarrigt värre!

SEN åkte vi hem till ungahögen och hur skönt det än är med en stund för oss själva så är det ändå hemma med barnen som är bäst!


Tack mamma, pappa, Mia och Julia för detta!
Och tack även till våra stora duktiga tjejer som också hjälpt till med en massa för att alla skulle ha det bra.

Kramar Helena

Galet längesen...

Tiden går så fort, som vanligt.

Och inte har jag så mycket att dela med mej av heller.

Inskolningen på dagis är i full gång.

Det går bra men det är mycket nytt att uppleva och lära.

Det fina sensommarvädret håller i sej.

Lite kallt på morgnar men så härligt resten av dagen.

Bara lite regn vissa dagar, men inga heldagsregn.

Idag är det fredag och det gillas skarpt!

I helgen väntar trevligheter som jag berättar mer om nästa gång.

Så, ja, jag lever.

Jag har inte glömt bort bloggen.

Ni vet, jag kommer tillbaka.

Kramar Helena

Nu är den här!!

Flera läsare

På senare tid har antalet läsare i min blogg ökat lite.
Eller i alla fall har antalet gånger den visas ökat.
Så om inte det är ni ca 15 trogna följare som kollar bloggen sju gånger var om dagen så har det trillat hit några fler.
Mycket roligt isf!

Anledningen till att fler läser antar jag är för att jag länkat till bloggen på fb ett par gånger på senare tid.

Så nu är frågan:
Ska jag länka på fb varje gång jag skrivit?
Eller nöja mej med de få läsare jag har ändå?

Jag är så glad för att ni läser oavsett hur ni hittat hit, så vi får väl se hur jag gör.
Den här bloggen skrivs ju inte för att enbart underhålla er utan faktiskt mest för att min teflonhjärna ska få jobba lite.
För att jag ska reflektera lite över vad som händer i mitt liv.
Både nu och för att kunna gå tillbaka och se vad jag hittat på.

Just nu har jag nog ovanligt mycket tid över för bloggen men ägnar den ovanligt lite tid.
Märkligt...
Dagarna går så fort.
Helgerna känns så lediga men vi lyckas ändå fylla de med saker att hitta på och det är ju så klart jätteroligt.
Vardagarna rusar fram men skola, läxor, aktiviteter och annat.

Helgen som passerat ägnades åt lite loppisar i olika format och kompisträffande.
På lördagen hade Örkelljunga scoutkår sin stora, årliga loppis.
GALET mycket folk och saker.
Jag fyndade en "stumpastake" och bilstol.
Hela 25 kronor gjorde jag av med.

På söndagen packade vi bilen full och åkte på bakluckeloppis.
Vädrets makter var inte direkt på vår sida och affärerna gick väl sådär..
Jag tjänade 26 kr.
Men det var en trevlig tillställning och livets roligheter går inte alltid att mäta i kronor.

Början på den här veckan har inneburit viktiga saker som inskrivningssamtal på förskolan, föräldrarmöte i sjuan och röntgen av Anjelins hand.
Ingen fara alls med handen.
Den skulle röntgas eftersom det är en del i hennes tillväxtutredning.
Därigenom kan man på något sätt räkna ut ungefär hur lång hon kommer att bli.

Hösten har kommit och vi är i september månad.
Vi har fått känna på lite regn och vind och kyliga morgnar.
Men nu har värmen kommit igen.
Helt underbart med den höga kyliga luften på morgonen och sen omkring 20 grader på dagen!
En god hjälp att klara hösten!

Imorgon ska jag äntligen hämta min fina, nya cykel!
Undrar om jag minsann ska ta mej en cykeltur då.
När cyklade jag senast?
Det minns jag inte ens.
Wish me luck! :-)

Kramar Helena