En liten sorg....

Idag tar många här omkring studenten.
Ett stort steg i livet.

Det skulle Michaela också gjort.
Om hon inte hoppat av skolan i våras.
Hon kämpade väl men av olika anledningar blev läget ohållbart och hon slutade skolan.
Det var hennes beslut men hon tog det inte förrän vi stod bakom henne i det.

Nåväl.
Skola har aldrig varit något för Michaela.
Hon har en väldig massa andra goda kvalitéer istället.
Det märks nu när hon ska ut i arbetslivet, om inte annars.
Hon fixar detta bra!

Men innerst inne i ett litet hörn finns nu en liten sorg hos mej.
Min tös får inte stolt sjunga studentsången femtielva gånger.
Inte bära den fula hatten.
Ja och allt det där andra som hör till...

Men själv tycker hon att det är skönt att slippa det hela.
Så jag får väl tänka så jag med...

Att göra som folk gör mest är uppenbarligen inget för oss.
Själv tog jag studenten två veckor innan jag födde barn för första gången.
Jag tyckte all cirkus omkring studenten var totalt onödig och ville bara att skolan skulle vara slut.

Det viktigaste är ju ändå att man mår bra och att besluten man tar känns rätt i hjärtat.

Kramar Helena