Nytt jobb

Ni som känner mej och följt min blogg ni vet att jag brinner för att jobba med människor.
Jag har, i stort sett, alltid gjort det och det är det jag är bäst på.
De senaste 13 åren har jag jobbat på ett boende för handikappade vuxna. Vi har också i perioder haft en korttidsavdelning där vi tagit emot handikappade barn och ungdomar.
Just den biten av arbetet har jag gillat allra mest.

Jag gillar också den administrativa biten av arbetet med planering, schema och dokumentation.
Den biten är där mer av än vad det egentligen borde vara på en sådan plats och den tar mycket kvalitetstid från människorna ibland.
Jag gillar dock att greja med sådant och har ofta funderat på att byta jobb eller utbilda mej så att jag kunde jobba med mer administrativa uppgifter men ändå med människor.
Socionom eller socialpedagog kanske....

Som ni läst här så var jag sjukskriven i höstas och insåg då många saker om mej själv.
Jag gick på några samtal och funderade mycket på varför det blev som det blev.
Insåg att det mesta som händer ansvarar man själv för, faktiskt.
Det är upp till mej hur jag väljer att reagera och hantera saker.
Jag konstaterade också att jag skulle behöva ändra på en del saker för att inte ramla tillbaka i gamla spår när det av dags för arbete igen.
Eftersom jag har en mycket bra chef, som också höll med om detta, så fick jag erbjudande om att prova ett annat jobb.
Jag jobbar jobbar nu administrativt tillsammans med LSS-chefernas assistent.
Jag känner mej som assistentens assistent för hon är extremt duktig på allt.
De andra säger att vi räknas lika. Det kan då få säga, jag vet att jag är grön på detta ändå. ;-)

Så nu fixar jag med papper och siffror mest hela tiden och, tro det eller ej, jag gillar det!

Jag vet inte hur länge jag får stanna med detta och hur framtiden ser ut.
Men vad gör det?
Vi lever här och nu och nu är detta roligt och givande.
Vad som händer sen tar vi då.

Ni hör att jag har ny vinkel på livet?
Jag har alltid varit positiv och en problemlösare.
Men också en grubblade och planerare.
Nu försöker jag leva i nuet och lösa saker när de behöver lösas.
Inte ha en massa reservplanen och ödsla min tid på onödigheter.

Jag tänker må bra nu!

Kramar Helena

Ett roligare inlägg

Lovade er ju ett mer positivt inlägg så det kör vi på nu.

Fortsätter berätta lite om förra året då jag ju inte bloggade alls då, nästan.

Vårt stora intresse kanske ni kommer ihåg?

Vår bil, Checkern, och livet som medföljer den.

Alltså bilkörning för nöjes skull.

Rock n'roll och V8-muller.

Goda vänner med samma intresse.

Raggarliv alltså, kan man säga.

2016 körde vi fler mil än någonsin med Checkern.

Helt underbart!

Vi inledde våren med att åka på de tidiga crusingarna.

Senare var vi på bilträffar under hela sommaren.

Power big meet Hässleholm, bolmen run, Wheels and Wings Falkenberg och flera andra.

Ju längre in på sommaren vi kom, ju mer gled vi in i ett gäng trevliga raggare vid namn Rock n'roll Greasers.

Ett härligt gäng med fokus på bilar, familj och att ha kul.

Passade oss perfekt!

Hängde med de i stort sett hela sommaren.

Varje tisdag på deras tisdagsrundor som innebar cruising i och omkring Ängelholm, Örkelljunga och Laholm.

Och de var också med på de flesta träffarna.

I oktober blev vi inröstade som provisar i klubben och hoppas bli fullvärdiga snart då det inte är helt bekvämt att vara provis i den här mogna åldern. ;-)

Skulle bjuda er på en bild på familjen när vi är västprydda men det gick inte av någon anledning.

Tar det en annan gång.

Det här inlägget blev lite rörigt men jag hoppas ni förstår hur glada vi är för Checkerlivet i alla fall.

Kramar Helena 

Jag är tillbaka!

Jag har länge funderat på att blogga igen och nu gör jag ett försök.
Om det blir något som bara är jobbigt så slutar jag igen men hoppas att jag istället tycker att det är lika givande som innan.
Och att någon läser förstås ;-)

Ge er gärna tillkänna så jag vet om någon läser.

Eftersom jag inte skrivit på ett helt år och ganska sporadiskt innan dess så finns det massor att berätta om.
Men jag tar det lite efter hand, tror jag. Annars skulle det nog bli toklångt, det här.

År 2016 var ett tufft år. Men också ett väldigt händelserikt och roligt år.
Jag har funderat väldigt mycket på att året varit en sådan kombination och hur det går ihop.
Har dock inte kommit fram till något bra svar, faktiskt.

Jag börjar berätta om det tuffa.
För då har vi roligheterna att se fram emot. :-)

Det började med tuff arbetssituation för både mej och Ronnie, på olika sätt.
Vi hade väldigt hög arbetsbörda på mitt jobb som tog mycket på krafterna.
Ronnie blev arbetslös på värsta sätt och hela vår trygghet sattes i gungning.
Eftersom vi alltid har en grundtro på att allt ordnar sej fick vi luta oss på den, blunda och hoppa.
Så kändes det.        
Tufft också ekonomiskt, så klart...                                                                                                                              

Framåt sommaren ordnade det dock upp sej med jobb för Ronnie och vi kunde andas ut.
Trodde vi...
Det blev ganska mycket kaos på sätt som inte går att beskriva här.
Men tack vare goda kontakter och superbra chef så ordnade sej jobbsituationen för Ronnie i höstas och vi kan nu andas ut ordentligt på den punkten.

När det gäller mitt jobb och mej så gick jag, glad i hågen, på semester. En efterlängtad sådan.
När det sen var dax att gå tillbaka på jobb så slog den mentala förlamningen till med full kraft.
Eller väggen om man så vill.
Reserverna var slut och mitt jag var som bortblåst.
Det är väldigt läskigt att inte orka komma ihåg att äta frukost.
Eller hitta till Coop.
Eller att komma ihåg att växla i bilen för att man just nu fokuserar på att komma ihåg vilken väg jag ska på.
Ja, den nivån var det på.
Verkligen helt sjukt galet hemskt, faktiskt.
Jag jobbade ett dygnspass.
Pratade med min chef om att vara hemma i två veckor för att vila upp mej.
Chefen trodde inte det räckte.
Det trodde jag.
Hon fick rätt...
Jag var hemma i fyra månader på heltid.
Under den tiden vilade jag kropp och själ.
Lärde mej massor om mej själv.
Om mina fel och brister.
Men också om mina styrkor.    

Jag lärde mej, med hjälp av en samtalskontakt bl.a., att inse en massa saker om hur jag kan hjälpa mej själv.

Jag kallar detta mitt nya liv.
Det är så det känns.
En annan dag kanske jag berättar om skillnaderna mellan mitt gamla och mitt nya liv.
Men inte idag.

Jag ska inte tynga er med mer nu utan nästa gång blir det ett roligare inlägg.
Jag lovar!

Kramar sålänge, Helena

Om jag skulle....

Saknar minsann att blogga.
Det har dröjt nästan ett år men nu är jag allt lite sugen igen.
Jag kommer kanske tillbaka :-)

Kramar Helena

Första månaden på året har passerat.

Ja nu är det februari och ännu ett steg närmare våren och sommaren.

Jag längtar!

Så länge får jag nöja mej med att det är lite ljusare och att tiden minskat till vintern är över.

Det finns andra saker som jag gillar också som lyser upp mörkret.

Att tända ljus till exempel.

Och att ha fina tulpaner på bordet.

Det må vara små detaljer men de är viktiga för mej.

Med den här nya månaden kommer nya tider för oss.

Ronnies jobb sen många år har avslutats på det mest tråkiga sätt.

Och nu väntar nya utmaningar.

De sista månaderna har varit tuffa men nu är det lättare och, som sagt, nya tag.

Medan vi funderar på nya tider avverkar vi vinterns magsjuka.

Tre barn som kräks samtidigt är ingen fest.

Fördelen är att det går över snabbt.

Och kvar går jag med kräkångest.

Ska jag få det eller inte?

Måtte jag slippa!

Här smids också planer på lite fix med vårt hem.

Både ute och inne.

Ute har det stormat tokmycket så plåttaken har flugit sin kos.

Gör vi inte jobb åt oss själva så fixar naturen det åt oss.

Inne finns det alltid lite fix att göra.

Men åh vad jag vill ha sommar!!

Kramar Helena

Avslut och början på nytt.

Jag har minsann tur, jag.

Jag har den finaste familjen!

Julen var supermysig!

Bra på precis alla sätt.

Alla var på bästa humöret och jag njöt av att bara finnas till med de jag bryr mej om, nära.

Det nya året avslutades och påbörjades med fina vänner här hemma.

En annan dag ska jag sammanfatta mitt 2015.

Men inte idag.

Hela jullovet har innehållit mycket av det bästa.

Mycket mys med barnen. 

Både stora och små.

Även årsdagen av vår lilla Emilias födelse och dödsdag har passerat.

23 år skulle hon fyllt.

Helt galet att det är så längesen livet blev perfekt och krossat på en enda dag...

Det är tur att jag fått så mycket annat fint i mitt liv att väga upp med.

Nu inleder vi sista helgen innan allvaret drar igång igen.

Jag säger som vanligt.

Lov är härligt men vardag är inte så dumt ändå.

Hoppas ni haft en lika fin jul som jag.

Kramar Helena 

Redo!

Här sitter jag.
I soffan, i lugn och ro.
Kylen är full av julmat och julgodis.
Julklapparna är väl utvalda och fint inslagna.
Barnen har lagt sej trots stor förväntan.

Vi har haft en fin dag.
Frukost hos finaste farmor.
Ett lika galet besök på väla,  som varje lillejul.

Lite pyssel och fix i hemmet sen.
Och nu, bara lugnt.

Livet är rätt bra ibland.

Ta hand om er mina vänner!

Kramar Helena