Jag gräver aldrig ner mej!

Det ligger liksom inte som naturligt för mej.

Jag är en positiv människa som alltid ser en utväg eller en möjlighet.

OM det nu inte vore så, så hade jag nog haft lång väg att gräva mej upp vid det här laget.

Tur att jag håller mej på ytan i alla lägen. :-)

Våren har varit allt annat än lätt och smidig.

Operation av två händer har gjort mej deppigare än vad jag någonsin trodde.

Jag är van vid att klara mej själv.

Umgås gärna med andra och gör gärna saker tillsammans med andra men VILL klara mej själv.

Det gör man inte utan händer...

Men nu är jag nästan återställd.

Och jag klarar mej själv ;-)

Att det sen varit den kallaste våren i mannaminne gör inte saken lättare.

JAG VILL HA SOL OCH VÄRME!

NU!

Längtar efter skogen, sjön, lekar med barnen och fina bilder i kameran.

Kameran är ju för bövelen dammig.

Och som pricken över i så ställdes Siestafestivalen in.

Vårt enda planerade sommarevent.

Lagen om all jäklighet, eller något.

Vi får planera om...

Tro nu inte att livet varit miserabelt hela tiden.

Så är icke fallet.

För så funkar inte jag.

Vi har gjort roliga saker i alla fall.

Men nu laddar jag för ny månad med solsken.

Jag ska träffa vänner, åka till stugan, köra på bilträffar, lyssna på musik och bara vara.

Med sol eller inte...

Kramar Helena