Ta ställning!

Har du tagit ställning när det gäller att donera dina organ?
Om inte så är det kanske dax?
För mej var det så nu.
Jag har funderat på detta länge.
Av olika anledningar har jag inte tagit ställning ordentligt förrän nu.

Kanske för att jag kommit lite nära en tjej som verkligen är i behov av lungor.
En mamma och fru som mår jättedåligt och som hade fått sitt liv tillbaka om hon kunde få nya lungor.
Det måste ju kännas förfärligt att se sin nära anhörig må så dåligt och veta att möjligheten finns att kunna må bra.

I och med detta har jag också funderat ett steg till.
Om någon i min familj behöver ett nytt organ för att må bra.
Vad gör vi då?
Tar emot?
Självklart!
Då måste vi väl vara beredda att ge också?
När vi dör har vi ju ändå inte någon användning av våra organ.
Tänk att då kunna hjälpa någon till ett liv.

Beslutet blev självklart.

Vill du donera?
Gå med i donationesregistret:
http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret

Berätta också för dina anhöriga hur du vill ha det i denna fråga.
Då slipper de tveka om de någonsin behöver ställas inför fråga.

Kramar Helena

Mycket

Just nu är det mycket av mycket i mitt liv.
Mycket att tänka på.
Mycket planering.
Mycket jobb (iaf i förhållande till i vanliga fall)
Mycket, mycket och mycket...

Huvudet känns fullt.
Vi gör roliga saker också men ändå känns det bara som att hjärnan är överfull.
Det är så mycket av allt.
Allt prat i samhället idag om hur vi har det i samhället idag gör också mitt huvud fullt.
Det finns så mycket elände...
Och så finns det så mycket åsikter om eländet...

Tänk om jag kunde rädda världen.
Det skulle jag vilja.

Egentligen känns det nog så här eftersom det blev en knallstart från ledig sommar till skolstart, dagisstart och jobbstart på en enda vecka.
Från noll till hundra på en dag, liksom.

Jag får nog göra som vanligt.
Ta ett djupt andetag.
Njuta av livet just idag.
Inse att jag inte kan rädda varken folket eller världen.
I alla fall inte ensam, idag.
Inte kan jag ha ett polerat hem och ett perfekt jag heller.
Men det brukar duga ändå, så det gör det nog idag med.

Tack till dej som orkade läsa detta svammel.
Återkommer en annan dag med något roligare.

Kramar Helena