Medicin för själen. Fast ONT!

Vänta och väntar och väntar...

Ingen dator i sikte.

Livet rullar på ändå.
Datorvanor byts ut mot andra vanor.

Det är ganska intensivt i detta livet just nu.
Mycket händer med barn och har man flera händer ännu mer.
Orkreserven är aktiverad.
Jag är så glad att vi är två.

Det gäller att ha en plan för att klara biffen.
Min plan är denna.
Träna varannan dag. Skönt att röra på fläsket ;-)
Göra något tillsammans med galningen jag är gift med lite då och då.
Hitta på något riktigt roligt emellanåt.
Strunta i städ och sådant när det finns roligare saker att göra.
För jag lovar att det finns kvar sen ;-)
Fika och äta godis är också en bra plan men inte just nu, för mycket iaf, eftersom jag tänkte slimma till mej en aning.

Idag körde jag ifrån dammråttorna för att istället glida på väla tillsammans med lilla lillebror och Michaela.
Rea är också en trevlig plan ;-)

Väl hemma med alla barn i hemmet tämjde jag även dammet. Så nu här rätt ok igen.

Nu är det dax för nattning av barn en efter en.
Sen är det dax att prata med lite tonåringar.
SEN är det mammaisoffanunderenfilttid.
Så det så!

Hoppas ni har det bäst!

Kramar Helena

I väntan på min dator...

Det blir inte mycket bloggat då, tyvärr.
Känns trist att blogga via telefonen och jag saknar min dator något enormt.
Jag trodde faktiskt inte det, men så är det.
Oväntat mycket gör jag visst med den.

Sist jag skrev var på juldagen.
Det är ganska längesen.
Sen dess har vi haft kalkonmiddag på annandag jul, med julgröt med mandel till efterrätt.
Vi har chillat och haft lov.
Nyår firades också.
Vi firade här hemma med god mat och mycket annat gott.
Fina raketer smälldes också.
Träffat lite vänner har vi också gjort.
Säkert en massa annat också som jag inte minns :-)

Idag har snälla Nikita lånat ut sin dator till mej.
Tur jag har så snälla och omtänksamma barn.

Vid nyår brukar jag sammanfatta året som gått här i bloggen.
Det kommer jag att göra när min dator är tillbaka.

Idag är det den 5 januari och det är för alltid en speciell dag för oss.
Den dagen 1993 blev vi föräldrar för första gången.
Ni som läst här länge eller som känner oss känner ju till historien om Emilia.
Ni som inte gör det får gärna titta tillbaka i bloggen och läsa där.
Minnena bleknar på ett sätt men det känns ändå fortfarande som igår på ett annat sätt.
Vi får glädjas åt att vi fick ha henne en stund och också glädjas för allt vi har.

Snart är jullovet slut och jag längtar som vanligt efter vardagens rutiner.
Jag tror faktiskt att barnen också gör det.

Den 15 januari ska jag få tillbaka min dator så fram till dess får ni hålla till godo med lite färre inlägg än vanligt.
Hoppas ni har tålamod.

Kramar Helena

Wiihooo! Jag har fått låna en dator!!