Ja så fort som tiden går så är det nog snart dags.
Det är ju morgon och kväll hela tiden.
Och måndag...
Fast idag är det faktiskt lördag och det är nästan alltid trevligt.
Så även idag.
Vi har haft öppet hus i byn där en säljare visat säsongens fina kläder från Pomp de lux.
Som vanligt var där mycket fint!
Till Anjelin i alla fall.
Emilio gillade inte alls kläderna.
För lite rock, tyckte han.
Det kom en hel del shoppingsugna människor.
Härligt!
Resten av dagen har vi mest myst och ätit godis.
Precis som man ska en lördag.
Nu har den efterlängtade mannen också kommit hem efter nästan en veckas jobb.
Alltså han har varit borta hela veckan kanske jag ska skriva.
De flesta jobbar ju hela veckor egentligen ;-)
Som jag brukar säga: Jag klarar mej alldeles utmärkt själv men har ingen lust att vara det.
Att vara två om vardagen är minsann bäst.
Eftersom mannen i huset varit iväg så har också bygget stått stilla.
Även där klarar jag mej mycket själv men det är roligare att bygga tillsammans.
Dessutom är jag begåvad men helt usel kropp som tror att den är 110 år, eller något liknande.
Så även om hjärnan vill och gör så ger kroppen upp.
Men nu har jag ju pausat i en vecka, bortsett från lite målning.
Så nu är jag redo igen.
Lite värme ska det visst bli i veckan också.
Välkommen säger jag till den!
Kramar Helena
lördag 30 augusti 2014
tisdag 26 augusti 2014
fredag 22 augusti 2014
Ytterligare en vecka...
Ja de första skolveckan har gått.
Och den första jobbveckan efter semestern också.
Bygget har nästan helt stannat av.
Det tar tid att jobba och passa barns tider upptäckte vi ;-)
Lite målning har dock hunnits med.
Jag tycker det blir förbaskat snyggt!!
Äntligen börjar vårt hem se ut som ett helt hus.
Nu har vi alla fall en tuff Emilio i ettan.
Ny fröken och nytt klassrum.
Mallig som sjutton är han med sin nya fina läsebok.
Och så Anjelin i trean.
Ny klass, nytt klassrum och ny fröken.
Toppen tycker hon med.
Nikita har börjat i åttan och Alicia i andra året på gymnasiet.
De verkar båda tycka att det är kul att komma tillbaka efter lovet.
Lilla lillebror är lycklig som efter fyra veckors ledighet har fått leka på dagis igen.
Och så har vi en mamma och en pappa som tycker det är tokskönt med lov men jobb, skola och rutiner är inte helt fel det heller.
Kramar Helena
lördag 16 augusti 2014
En arbetsvecka på semestern
Vi har jobbat hårt!
Men vi har haft roligt under tiden.
Idag tar vi paus för att fira finaste kusin Julias fjortonårsdag.
OCH för att gå på Rock i Dalen.
Viktiga grejor ;-)
Nu återstår att måla hela bygget och sen fortsätta bygga på det nya rummet invändigt.
Roligt!
Kramar Helena
söndag 10 augusti 2014
Sista veckan....
Imorgon börjar en ny vecka.
Det är den sista veckan på sommarlovet och semestern.
Lite vemodigt men också skönt.
Sommarlov är underbart men sen är det alltid skönt att komma tillbaka till rutinerna.
Vi har ägnat helgen åt att lasta hem mängder av byggmaterial.
Här ska det byggas!
Vi ska fixa ett rum till och möblera om på oss lite.
Tror det blir toppenbra!
Angående mitt förra inlägg så vill jag klargöra en liten detalj.
Att följa sitt hjärta är viktigt.
Att leva medan man kan är också mycket viktigt.
Det är dock inte ett enda dugg viktigt att vara en outsider.
Det får man visst på köpet.
För om man jobbar på att bli en outsider och inte följer sitt hjärta utan något man tror är coolt eller något sådant.
Då blir man en wannabe.
Och det vill man inte vara.
You don´t wanna be a wannabe om man nu ska prata som kidsen igen.;-)
Så ta vara på er mina vänner!
Gör gärna som vi gjorde ikväll.
Kolla på The fast and the furious 5.
Massa fint i den filmen.
Och så *vink vink* till dej min vän Mia i långtbortlandet.
Hoppas vi ses nästa sommar.
Kramar Helena
Det är den sista veckan på sommarlovet och semestern.
Lite vemodigt men också skönt.
Sommarlov är underbart men sen är det alltid skönt att komma tillbaka till rutinerna.
Vi har ägnat helgen åt att lasta hem mängder av byggmaterial.
Här ska det byggas!
Vi ska fixa ett rum till och möblera om på oss lite.
Tror det blir toppenbra!
Angående mitt förra inlägg så vill jag klargöra en liten detalj.
Att följa sitt hjärta är viktigt.
Att leva medan man kan är också mycket viktigt.
Det är dock inte ett enda dugg viktigt att vara en outsider.
Det får man visst på köpet.
För om man jobbar på att bli en outsider och inte följer sitt hjärta utan något man tror är coolt eller något sådant.
Då blir man en wannabe.
Och det vill man inte vara.
You don´t wanna be a wannabe om man nu ska prata som kidsen igen.;-)
Så ta vara på er mina vänner!
Gör gärna som vi gjorde ikväll.
Kolla på The fast and the furious 5.
Massa fint i den filmen.
Och så *vink vink* till dej min vän Mia i långtbortlandet.
Hoppas vi ses nästa sommar.
Kramar Helena
fredag 8 augusti 2014
Jag är ju bara jag...
På senare tid har jag kommit underfund med att människor dömer hunden efter håren.
Egentligen har jag väl alltid vetat det.
Men det blir så mycket tydligare när man ger sej utanför sin trygga lilla värld och träffar nya människor.
Och när dessa nya människor ärligt delar med sej av sina fördomar.
Jag har nu förstått att jag eller vi, jag och Ronnie, ser ut att ha en stil som verkar stå för något.
Något som inte hör hemma i Svenssonvärlden.
Och som inte verkar särskilt bra i de flestas ögon.
Vi har väl aldrig passat i en mall men det blir bara mer och mer tydligt att vi ramlar utanför ramen totalt.
Det kanske finns fler som tror en massa saker om oss?
Människor som inte känner oss men sneglar med lite fasa eller kanske skräckblandad förtjusning.
Eller kanske bara suckar och skakar på huvudet åt oss hopplösa människor som aldrig blir vuxna.
Nu är det ju så här.
Jag och Ronnie har hängt i hop sen tonåren.
Kärlek vid första ögonkastet totalt.
Och bara så ni vet så är det knappt möjligt i den åldern.
Så redan där knasade vi till det lite.
Vi flyttade ihop fortast möjligt, utan jobb och inkomst.
Ja ni fattar.
Fel igen...
Eftersom VI var säkra på ett liv tillsammans för alltid så planerade vi vårt första barn.
Givetvis när jag gått ut gymnasiet för det var faktiskt väldigt viktigt för oss.
Olyckskorparna har kraxat omkring oss och vi har gått på våra nitar.
För så här har vi fortsatt.
Gjort saker i "fel" ordning.
Tagit "fel" beslut.
Men hela vägen har vi trott på OSS och det gör vi än.
Vi tror också på att man bara har ett liv.
Och det livet bör man ta väl hand om.
Man bör göra det man önskar och vill.
Inte tänka så mycket på vad andra tycker och anser att vi bör göra.
Det är dock väldigt viktigt att barnen inte far illa på vägen.
Det är också en väldigt stark övertygelse hos oss.
Barnen i centrum på ett sunt sätt.
Jag menar inte att barn ska bossa och bestämma i familjen.
Men varje barn ska ha sin plats i livet och dess åsikt ska höras.
Så dessa två tosingar med ett liv som inte ser ut som de flestas och ett utseende som inte tilltalar den stora massan är faktiskt två seriösa människor som lever för barnen och för att just LEVA.
Vi gör det som passar oss, som vi drömmer om och mellan varven gör vi även det vi måste.
För det finns rätt många sådana saker också...
För att förtydliga för den som fortfarande känner sej tveksam så festar vi gärna men hellre utan alkohol än med.
Droger finns inte på kartan och har aldrig gjort.
Vi sköter våra jobb, våra barn och vårt hem.
Ytan ni ser är VI.
Det är så vi vill se ut.
Insidan ser ni inte men ni som känner oss vet att den är rätt ok även om ni alla inte gillar utsidan ;-)
Och så nu pricken över I:et.
"Den där bilen"
Eller som jag väljer att se den.
Den stora drömmen!
Japp den är lika fel som allt möjligt annat men även en del i att leva medans man kan.
Så jag säger som kidsen:
YOLO
You only live once.
MYCKET viktigt att tänka på.
Kramar Helena
Egentligen har jag väl alltid vetat det.
Men det blir så mycket tydligare när man ger sej utanför sin trygga lilla värld och träffar nya människor.
Och när dessa nya människor ärligt delar med sej av sina fördomar.
Jag har nu förstått att jag eller vi, jag och Ronnie, ser ut att ha en stil som verkar stå för något.
Något som inte hör hemma i Svenssonvärlden.
Och som inte verkar särskilt bra i de flestas ögon.
Vi har väl aldrig passat i en mall men det blir bara mer och mer tydligt att vi ramlar utanför ramen totalt.
Det kanske finns fler som tror en massa saker om oss?
Människor som inte känner oss men sneglar med lite fasa eller kanske skräckblandad förtjusning.
Eller kanske bara suckar och skakar på huvudet åt oss hopplösa människor som aldrig blir vuxna.
Nu är det ju så här.
Jag och Ronnie har hängt i hop sen tonåren.
Kärlek vid första ögonkastet totalt.
Och bara så ni vet så är det knappt möjligt i den åldern.
Så redan där knasade vi till det lite.
Vi flyttade ihop fortast möjligt, utan jobb och inkomst.
Ja ni fattar.
Fel igen...
Eftersom VI var säkra på ett liv tillsammans för alltid så planerade vi vårt första barn.
Givetvis när jag gått ut gymnasiet för det var faktiskt väldigt viktigt för oss.
Olyckskorparna har kraxat omkring oss och vi har gått på våra nitar.
För så här har vi fortsatt.
Gjort saker i "fel" ordning.
Tagit "fel" beslut.
Men hela vägen har vi trott på OSS och det gör vi än.
Vi tror också på att man bara har ett liv.
Och det livet bör man ta väl hand om.
Man bör göra det man önskar och vill.
Inte tänka så mycket på vad andra tycker och anser att vi bör göra.
Det är dock väldigt viktigt att barnen inte far illa på vägen.
Det är också en väldigt stark övertygelse hos oss.
Barnen i centrum på ett sunt sätt.
Jag menar inte att barn ska bossa och bestämma i familjen.
Men varje barn ska ha sin plats i livet och dess åsikt ska höras.
Så dessa två tosingar med ett liv som inte ser ut som de flestas och ett utseende som inte tilltalar den stora massan är faktiskt två seriösa människor som lever för barnen och för att just LEVA.
Vi gör det som passar oss, som vi drömmer om och mellan varven gör vi även det vi måste.
För det finns rätt många sådana saker också...
För att förtydliga för den som fortfarande känner sej tveksam så festar vi gärna men hellre utan alkohol än med.
Droger finns inte på kartan och har aldrig gjort.
Vi sköter våra jobb, våra barn och vårt hem.
Ytan ni ser är VI.
Det är så vi vill se ut.
Insidan ser ni inte men ni som känner oss vet att den är rätt ok även om ni alla inte gillar utsidan ;-)
Och så nu pricken över I:et.
"Den där bilen"
Eller som jag väljer att se den.
Den stora drömmen!
Japp den är lika fel som allt möjligt annat men även en del i att leva medans man kan.
Så jag säger som kidsen:
YOLO
You only live once.
MYCKET viktigt att tänka på.
Kramar Helena
måndag 4 augusti 2014
Lite bilder från vår semester.
Kameran fick inte följa med när vi var på utflykter.
Då hade jag nog med att jaga barn ;-)
En runda i skogen och sen vid badet fick den följa med på i alla fall.
Kramar Helena
söndag 3 augusti 2014
Årets stugsemester är avklarad!
Och den kan sammanfattas med sol, bad, shopping och trevligt sällskap. :-)
Bilder togs det inte så många men några få kommer inom kort.
Nu har vi två veckors semester till och det finns mycket som ska hinnas med under den tiden.
Men vi försöker nog ändå ta det lilla lugna och hinna med både måsten, som att bygga lite på huset, och trevligheter.
Idag har jag kört en runda med Checkern.
Jisses att man kan sakna en bil...
I den 30-gradiga värmen har vi också installerat stereo och högtalare så nu kan man njuta av rock´n´roll i heeela huvudet.
SÅ härligt!
Kramar Helena
Bilder togs det inte så många men några få kommer inom kort.
Nu har vi två veckors semester till och det finns mycket som ska hinnas med under den tiden.
Men vi försöker nog ändå ta det lilla lugna och hinna med både måsten, som att bygga lite på huset, och trevligheter.
Idag har jag kört en runda med Checkern.
Jisses att man kan sakna en bil...
I den 30-gradiga värmen har vi också installerat stereo och högtalare så nu kan man njuta av rock´n´roll i heeela huvudet.
SÅ härligt!
Kramar Helena
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)